Naken- och andra chocker

Jycken morgonpromenerar med matten. En tagg på trappan, kaffet är svart, hett och dricks ur snygg grönvit mugg. Regnet har upphört.

I går kväll, på väg hem från ännu ett föräldramöte, passade jag på att sniffa lite i luften, och nåt sade mig att det var våren.

I dag är den här. I kväll finns ingen återvändo. Nånstans på bron kommer jag att inse att väntan är över för denna gång. Och plötsligt få för mig att jag förlagt säsongkortet.

”Skönt att det blev en bra lösning snarare än en snabb lösning”, tycker Hammarbys sportchef Thomas Andersson och syftar på Bajens nya isländska back Gunnar Thor som kom till laget med ungefär sextioåtta hundradelar till godo innan transferfönstret slog igen för denna gång.

I går konstaterade jag att någon på universitetet i Lund har läst kvällstidningarnas löpsedlar, om man får tro Flashback.se, och, får man anta, blivit lika chockad som alla andra. Vad får mig att tro det? Jo, andelen chockdrabbade svenskar har ökat med nästan 1.200 procent de senaste åren, meddelar universitetet.

Ja, jag vet, nästan allt är värt en ”chock” nu för tiden.

Själv har jag begrundat vad folk som surfar hit via Google vill finna.

Vinnare är såklart: kaniner är bäst i hella världen som djur, och Micke Hellström visar därmed att han inte är bortglömd.

Vad betyder knalla ? vill någon veta och även jag. Tuttar är gångbart, och naturligtvis ett antal "Världens största bröst" som härmed kommer att generera än mer trafik till min blogg. Vilka preferenser man har för att söka på +bandage +katt +bild vet jag inte och vill kanske inte veta, men miljonär, cigarr och Ann-Sofi Kylin är okej och visar på viss halvbildning. Att lära genom konsten lars lindström låter däremot en smula pretto och att hälla upp filmjölk vet jag inte riktigt varför man vill lära sig via google. Ulf lundells äldste son och in kommer gösta låter som musik för mina öron, men den som söker på Carola måste vara tondöv och bara vara ute efter att få vatten på sin kvarn.

Slutsats? Jag är delvis chockad.

Och för att avsluta gårdagskvällen: en god vän och blivande (ung) mormor sade häromdagen till mamman in spe att du oroar dig för allt och förlossningen och tror att det blir jobbigt med skrik och kräk och överfulla blöjor och för lite sömn och höga febertoppar och kolik och andnöd och misstankar om eventuella diagnoser och bokstavskombinationer och föräldraledigheten – men vänta bara till det är dags för alla dessa dj-a föräldramöten.

Det ligger nåt i det.

Men i dag kan inget rubba den obevekliga gången mot årets största, viktigaste och bästa premiär alla kategorier. Allt rinner av. Hjärtat slår. Mokabryggaren sjunger. Jycken viftar på svansen. Allt är ett resultat av tunnelseende och nirvana.

Och när man förstår att det är just i dag och inte i går och inte i morgon eller nästa vecka som Hammarby beträder Söderstadions matta och att man kommer att stå där på läktaren drabbas man av en insikt som det inte riktigt går att sätta ord på.

Det, om något, är nästan som en chock.