Kaos blev huvudbry

Ser att den något större kvällsdraken fegat ur och ändrat ordvalet i den rubrik som jag kommenterade alldeles nyssens. De nya mjölkpaketen skapar inte längre "kaos" utan vållar numera "huvudbry". Tack och lov meddelar dock tidningen i webbspalten bredvid under rubriken "Nyheter" att en domare under en mordrättegång i USA onanerade med hjälp av en vakuumpunp dold under ämbetsdräkten.

Ordet "Nyheter" kan de väl ändå inte ändra på?

FN måste göra något!

Detta är en konstig dag. Det bara är så ibland. Det är både en känsla och ett faktum. Kanske nåt för FN att utlysa och som jag tror alla medlemsländer kan enas om och skriva under på: The International Day of Weirdness.

Kaffebryggaren funkar inte. Den totalvägrar trots att jag försöker stirra i gång den. Anledningen till att jag försöker få i gång den är att espressomaskinen också har ställt in verksamheten. Ibland kommer åtminstone kallt vatten genom filtret. Nu händer ingenting. Den slutliga förnedringen men som jag ibland ägnar mig åt när inget annat vill går inte heller. Snabbkaffeburken som stod på sin plats så sent som i går har gått upp i rök. Och apropå rök hittar jag inga cigaretter.

Bajen brukar pytsa ut pressmeddelanden av skilda kvaliteter sent på fredagskvällar nu för tiden, så nån gång vid tiotiden i kväll kanske vi vet om Runström skrivit på. För Bajen alltså. Eller om Charleroi, Vitesse eller nåt annat kontinentalt storlag har dragit vinstlotten. Eller nåt annat kul. Inget skulle förvåna mig i dag.

Jyckens morgonpromenad vet jag ingenting om, för jag var inte inblandad. Sonens Ipod har dött och har gett upphov till en komplicerad härva av faxande av motstridiga uppgifter till Irland av alla ställen, och det är inte lätt om man inte har någon fax. Och med brevbäraren kom ett utdrag om en giroutbetalning daterat i januari. I år alltså.

Nån avhoppad vit heterosexuell borgarkärring har tydligen hoppat på Fi-tåget igen, läser jag i morgonbladet. Inte nog med det: Nya mjölkpaket skapar kaos. Ouppmärksamma konsumenter häller filmjölk i kaffet, meddelar den något större kvällsdraken.

Den som ändå hade något kaffe att hälla filmjölk i.

Tro mig: The International Day of Weirdness.

Halleluja!

Oj, klockan är för mycket. Ungar hit och dit och ända bort till Bosön och mycket annat att stå i. Och sen diska, tvätta, ut med jycken. Trött. Ska sova. Måste bara...

Till exempel: har nåt hänt som förtjänar att uppmärksammas? Vad säger Aftonbladet text-TV?

Åh, fan! En supermodell har bevisat att hon har äkta bröst. Och det i den egna tv-showen. Tyra Banks! Där ser man!

Tyra Banks är trött på alla rykten om motsatsen. "Superstjärnan" körde tydligen med både ultraljudsundersökning och handpåläggning (!) för att bevisa äktheten.

Gud välsigne Aftonbladet text-tv. Nu går jag och lägger mig.

Feminister och feminister

Jag lovar, jag ser aldrig såna program. Förutom tre och en halv minut för nån timme sen. Jag lovar, av misstag. Och vad hör jag? ”Jag var lite rädd för att dom skulle vara onda feminister. Men dom var jättegulliga.”

Och jag som haft en massa förutfattade meningar om fyrans Paradise Hotel. Särskilt underhållningsvärdet.

Hon som jag citerar heter Natacha. Dem som hon syftar på är de andra kvinnliga deltagarna. Tydligen är de av den mer sällsynta sorten goda feminister. Jag hinner dessutom uppfatta att de är, för att citera DN-krönikören Red Top från den tiden man kunde skämta om saken, gärna en smula urringade.

Fast det går väl för de här feministerna som det tycks gå för alla andra feminister: intriger och pakter, uppslitande åsiktsskiljaktigheter och knivar i ryggen, och så försvinner de en efter en och gråter ut i medierna, och så hamnar de på nån festfixares lista, och så vidare.

Jag tror att jag ska kolla några minuter nästa gång också. Man kanske kan lära sig nåt om varför det är så.

Ingen riktig hösäck

Jyckens kopplar på turbon under morgonpromenaden, som om hon vet nåt som jag inte vet. Det är inte ens fråga om att försöka hålla jämna steg. Nyfikenheten är påtaglig, medan jag lunkar efter som en annan hösäck. Skillnaden mellan oss kanske inte är mer komplicerad än så: Jycken kan bokstavligt talat vifta på svansen, medan jag bara kan det bildligt talat.

Hemma knäpper jag på datorn och fixar kaffet och börjar knattra. Dagen är ung och jag är verkligen på gång. Mitt i den värsta tankegången (lösningen på världens alla problem och till och med av den art att kaffet står där och kallnar) slocknar allt. Bildligt talat, skulle en del säga, men jag påstår bokstavligt talat. Grävskopan på väg till grannen har manglat omkull områdets elskåp.

En gång i tiden jobbade jag som skolvaktmästare på en stor och av dem som berördes ansedd som en viktigare skola. Att jobba som skolvaktmästare är att rekommendera om man är intresserad av hierarkier och hur olika slags kategorier av skolpersonal ser på och behandlar den som ska göra jobbet, men det var inte dit jag skulle komma nu. En dag låg en felanmälan i vårt postfack: ”Elen fungerar ej i klassrum 407. Strömmen slut?”

Nu har strömmen kommit tillbaka, men tankarna som bokstavligt talat var på väg att besvara allt har skingrats. Men en sak vet jag: tar strömmen slut sitter vi bildligt talat på pottkanten.

Ord på vägen

Ett förtydligande kan vara på sin plats. Det var tydligen inte Herminator som rullade bollen på rätt sida om stolpen i sista förlängningsminuten. Men det kunde ha varit han. Men spelar roll: jag kan inga andra namn i motståndarlaget. Förutom Danken förstås, men han var ju inte på planen.

Jyckens morgonpromenad blev för övrigt två: vi delade på uppgiften för att få till det med allt annat.

Denna dag en dag efteråt är alltså dagen då frustrationen övergår i leda. Jycken rusar runt i buskarna och jag röker en tagg. Solen tittar fram. Men jag kan inte släppa tanken på att de två bästa ytterbackarna i Bajen var bäst på planen i går på Söderstadion – som mittbackar.

Hemma igen. Fixar en kaffe och knäpper på datorn.

Dagens ord är tristfittegenerationen. Aftonbladet skriver om Ulf Lundells nya roman som en ny ”feminist-attack” på yngre kvinnliga feminister. En av romanfigurerna, ”den självdestruktive Bull”, rasar oförtrutet över sakernas tillstånd i Sverige.

Äh, jag tar tillbaka: dagens ord är feminist-attack. Det går att applicera på vem som helst och åt vilket håll som helst. Som USA-attacken eller för all del terroristattacken. Eller för all del onaniattacken.

Expressen låter naturligtvis sin Linda kommentera allas vår Uffe. Det känns som om han är kvar och harvar på 90-talet, tycker hon.

Äh, dagens ord är leda.

Tjong

Frustration är ett gångbart ord. Som när (för vilken gång i ordningen?) bollen tjongas i väg i en pastej. Mot vem? Varför?
 
Sen slås man för ett ögonblick av en hemsk tanke: Det kanske var meningen att tjonga i väg den?
 
Söderstadion denna sköna höstkväll bjöd på just frustration. Kamp och tjongande, förstås, missade lägen, och när Paulinho inte fick sin straff i tolfte minuten, efter en mycket pigg inledning med tre goda halvchanser, så förstod man att det skulle bli en sån där afton när tjongandet skulle kunna resultera i ett mål åt fel håll modell flipper. Det var nära. Bajens gamle Herminator rullade bollen tre millimeter utanför Covics högra stolpe efter 92.25.
 
Matcherna mot Gefle, Öis, Elfsborg och Sundvall har sammanlagt gett 4 poäng i stället för 18, som de borde kunna. Noll gjorda mål på hemmaplan.  Plattmatcher gör alla och det hör till spelet, men det är just de här fajterna som är skillnaden mellan att vara i toppen av allsvenskan och att inte vara där. Två poäng före Djurgårn i stället för tolv efter. Det är tydligt att Bajen inte förmår att spela ut lag i poängnöd som kämpar på efter sina resurser, och börjar motståndarna sen pressa bollhållaren och skära av spelalternativen och sen backa hem – så börjar tjongandet. Precision är också ett gångbart ord, men här finns det inte på kartan.
 
Det kunde förvisso ha slutat 3–1. Men då måste man ta till sig gamle strikern Martin Dahlins visdomsord när det begav sig: det är lätt att skjuta över målet, men inte under. Det gällde tack och lov även Sundsvall.
 
Det vimlar av spelare i Bajen som kan göra sin gubbe. Några får inte ens sitta på avbytarbänken. Det måste gå att kunna spela ut de sämre lagen. Det bara är så. En sak till: Varför inte Micke A centralt på mittfältet med Mickel J? Två som inte ska göra sin gubbe, utan syssla med annat. Om man nu ändå ska ha två defensiva spelare där?
 
För övrigt satt Runström utvarnad på läktaren. Que pasa? Kommer han att sätta dit sin kråka på ett papper?
 
Men jag gråter inte: fotboll är ju någonting helt annat än bara liv och död. Till exempel ädla känslor. Och en helvetes massa frustration.

För att inte tala om alla kassa hörnor.

Sängkamrater

Vem vet, Radical Cheerleading kanske blir nästa stora svenska musikexport som erövrar världen. Som dom gamla vikingarna, ungefär. Gruppen lär ha rappat om att slita män i stycken på Feministiskt initiativs stora möte, något som publiken tyckte var kul. Det finns på bild om man vill se och lyssna. En del skulle kanske säga att har man såna vänner så behöver man inga ovänner. Länken till framträdandet finns nämligen att finna på Patriot.nu, under rubriken “Feministiskt initiativ stämmer upp i kampsång”, på hemsidan som stoltserar med att stå för nationellt motstånd till de nordiska folkens försvar.

Allt om urinchocken

Morgonrocken höll på att blåsa i, men ingen skymt av grannfrun när jag lämnade den kulingglada höstvinden och steg ned i det bitterkalla vattnet. Inbillar mig att jag nu har visat var skåpet ska stå. Fast jag avstod från att slå en drill i vassen. Och det var kanske tur det.
 
Tänk om grannfruns bravad bara var en luring? Funderade på saken medan jycken rände runt i buskarna, men jag kom inte fram till nån entydig ståndpunkt i frågan.
 
Har redan hunnit med en biltransport. Passade på att köpa en ask rökverk. Som vanligt möter mig världens alla väsentligheter i tidningsstället. Det är ju söndag, så vad har hänt? ”Toppsosse KISSADE PÅ DANSGOLVET på Finlandsfärja”, basunerar Expressen ut. Ulvskog lär se allvarligt på saken.
 
Nu slog toppsossen tydligen en sjua i en blomkruka. Vad den hade att göra på dansgolvet undrar naturligtvis den fåkunnige. Men det var så in i vassen länge sen jag åkte Finlandsfärja. Det är kanske fullt med blomkrukor enkom för dem som aldrig hinner av dansgolvet eftersom diskjockeyn hela tiden spelar så himla bra musik?
 
På webben försöker någon på Expressen som heter Lars Lindström också hänga på och hänga ut under rubriken: ”Till och med ursäkterna är kissnödiga.” LL tycker till exempel att ”mycket är underligt kring Göran Forssbergs urinchock”. Urinchock? Men är man politisk kommentator så är man: ”Det är ingen liten skitpolitiker som togs med gylften nere och pisset skvättande på dansgolvet.”
 
Den större konkurrenten gillar faktarutor och kör med ”Vi har också kissat offentligt”. Det är ingen lång lista. Nån prins Ernst August fick böta 300 bagare för att han slog en drill vid den turkiska paviljongen på världsutställningen Expo 2000 i Hannover. För tydlighets skull meddelas också att händelsen inträffade för fem år sedan.
 
Vad en av Fis förgrundsfigurer har gjort får vi naturligtvis också veta.
 
Och det lär vi få veta fler gånger.

Monopolsexism

För att få ihop allt lördagstransporterande fick jycken följa med familjen i bilen till diverse avkrokar som Sollentuna och Västerjärva och fram och tillbaka däremellan och begå morgonpromenaden på nya jaktmarker. Jag trodde att vi räknat ut det hela korrekt, men det blev ett logistiskt fel; en sträcka var det bara vi i bilen, men hon satt snällt bredvid mig därframme och glodde när jag rattade och växlade och stod i.
 
Hemma igen slog bomben ned till kaffet: kvinnan i huset berättade att grannfrun morgonbadat. Hon som lade av för en månad sen. Så vad gör nu en man en tidig söndagsmorgon om han har lite stolthet kvar?
 
Enligt en intervju i ett av morgonbladen slår den intervjuade fast att heterosexismen väller fram. Anledningen är allt ståhej kring Feministiskt initiativs nuvarande medieälskling, som naturligtvis är den intervjuade. Heterosexismen? Vad är det? Finns motsatsen? Homosexismen? Då får man anta att det också finns bisexism och transsexism? Gemenligen ihopslagen och kallad hbt-sexism? Jag säger bara en sak: Nån jävla ordning måste det vara även på sexismen.
 
Dags att ladda lördagsbatterierna. Jag väljer det enkla men självklara: en espresso och en Fortuna på träbänken i solgasset, som onekligen dominerar dagens himlavalv. Sen är det bara att stå på. Ända in i kaklet.

Vad gör dom egentligen i Oskarshamn?

Under morgonpromenaden träffade vi  fyra andra hundekipage på stigen – samtidigt. Tre minimala bjäbbvarianter och en stor men vänlig best. Två urgamla och dom andra mest corny. Ingen ville leka med min jycke utan bara uträtta sina behov. Så vi drog.
 
Läste en arg insändare från en husse som minsann plockade upp sin hunds 40-grammare, medan hästarna som passerar kunde släppa ett lass på fyra kilo utan att någon gör nåt åt det. Det fick mig att minnas en uppgift säkert tjugo år tillbaka om att det som Stockholms hundar lämnar efter sig motsvarar att hela Oskarshamns befolkning kom till huvudstan och kackade i buskarna på gator och torg. Varje dag.
 
Samma debattsida hade förresten en underbar liten insändare om att Feministiskt initiativ när dom nu ändå håller på att göka med våra normala gängor borde slå ett slag för att göra om personnumren. Anledningen är naturligtvis att det går att se vem som är kvinna och vem som, just det, är man. Men det är klart, om hälften av alla män heter till exempel Tiina så blir det faktiskt inget problem.
 
En stunds begreppsförvirring utbröt häromdagen i mitt huvud. Ibland hänger man liksom inte med när man försöker hänga med. Htb-frågorna var ett sådant spörsmål. Sen stod det i samma artikel hbt-frågorna. Samma förvirring i en annan tidning, den som vissa kallar den malligaste. Och ingen förklaring. Faktaruta, hallå! Och var är korrekturläsarna när man som bäst behöver dem? Nu vet jag bättre. Jag föreslår tbh- och i den ordningen, rytmen blir bättre typ pvc och tbc och dessutom slipper vi förhoppningsvis tolkningen att vissa är viktigare än andra.
 
Fast det ska jag ju förstås inte lägga mig i.
 
Det blev ingen naturlig övergång till nästa fråga, förutom att den är viktig: Vad händer med Runans kontraktsskrivande?

Var inte rädd för mörkret

Nu kan det vara slut. Inget morgondopp, fegt nog. Men det var liksom inget läge. Och det blir nog inte det igen.

Det är samma visa varje år: hösten slår ned som en insikt från en dygrå himmel. Man borde bli van. Men vissa saker fungerar inte så. Och det blir dessutom värre med åren. Endera dan åker kortbyxorna av och man klär på sig och går där som en annan mr walker längs fasaderna och väntar på att ljuset ska vända åter.

Det gäller att hålla depressionen på avstånd. Jag har ingen rullgardin, så att dra ned den funkar inte. Till slut finns bara tunnelseendet kvar. Borra ned axlarna, uthärda och sätta i gång att göra jobbet. Det som måste göras.

Jag gör rent köksbordet, inga papper, inga tidningar, inte en smula, ytan är tom. Det som måste göras. Jag låter taklampan vara släckt och tänder ett ljus. Bästa sättet är att lägga grunden med en espresso. Creman blir perfekt. Jycken får några extra levergodisar eftersom hon har ett stort fint bandage runt ena sporren. Vi fick klippa av klon, som var av. Jag säger ”vacker tass”, och hon räcker fram sin bandagerade vänster och väntar.

Man kan ju alltid hoppas på om

Lämnade webbradion för att göra en liten espresso, och det går fort. När jag kom tillbaka hade Marcus Birros favoritlag petat in tre baljor. Fel brasse glänste. I övrigt gick resultaten käpprätt åt helvete. Allt elände har fått mig att ägna mig åt visst kreativt tänkande: Om Bajen öser på, och öser in mål, och det går som det i bästa fall kan i alla andra matcher så slutar tre lag på 48 poäng. Och Bajen vinner allsvenskan på bättre målskillnad. Hoppet är, som bekant, inte att lita på. Men om. Min kära gamla käpphäst Om.

Fast när jag gjorde ett liknande, kvalificerat tänk efter Bajens försäsong kom jag fram till att Linderoth och grabbarna skulle sluta på 79 poäng av 78 möjliga (en extrapoäng för snyggt spel) och få målskillnaden 78–0.

I dag har jag såklart morgonbadat. Lite feber, men vafan. Hostan är närmast utplånad. Jycken haltar lätt, men tycks inte lida. Om allt går som det ska behövs varken veterinärbesök eller andra ingrepp.

Vilket leder oss tillbaka till könsmaktsordningen.

Feministiskt initiativ är nämligen på hugget, och det är ju skönt att det rör på sig i ankdammen. Frau Rosenberg konstaterar att det inte är intelligensreserven som faller ifrån när den ena vita heterosexuella borgarkärringen efter den andra lämnar skeppet FI. Nån jävla borgerlig tantpolitik är det alltså inte tal om att föra. Om det dessutom enligt uppgift är könsförräderi (för kvinnor, antar jag att det gäller, det ligger ju i sakens natur) att ha sex med män, så förstår man ju att åtminstone vissa potentiella proselyter sätter rödvinet i vrångstrupen.

Om någon blir född in i eller flyttar till den vita svenska medelklassvärlden från säg Finland så har han eller hon goda möjligheter att få sina olika fördomar om hur det egentligen är bekräftade av andra. Det är högt i tak, vi har tid att fundera ut att det är fel på det mesta och vi har alla små käpphästar som vi kan ta till för att få ihop teori och praktik. Käpphästarna rider oss. De kan härstamma från en taskig barndom eller bara dyka upp när man minst anar det. Inte ens jag kommer undan dem. En av mina är att många äro kallade och gärna ser sig ombesörjda av skattebetalarna, som inte kan ha stenkoll på vart alla stålarna tar vägen som staten tar hand om. Politiker, docenter, lektorer. Löst mediefolk, forskare och en och annan professor. Många vill ha del av kakan. Och makten. Just detta resonemang är, anser jag, en ganska liten käpphäst och kanske till och med möjligt att applicera på verkligheten eftersom det är just en liten käpphäst. Teoretiskt sett kan en käpphäst blir hur stor och galen som helst. Tack och lov går dock teori och praktik sällan hand i hand om käpphästen är av kolossalformat och börjar tugga fradga. På den nivån blir det till slut nåt, tja, asexuellt över det hela. Och ibland får man lust att skratta åt det hela.

Men vad spelar det förr roll vad jag tänker: jag är ju enbart ett objekt för ett eventuellt könsförräderi (även om det ju inte är det sämsta).

Om Bajen till slut tar hand om Lennart Johanssons pokal enligt min käcka teori må vara en sak, och gärna för mig, det är ju inte omöjligt. När det verkligen gäller föredrar jag nämligen en av mina gamla sköna käpphästar: att kunna vara både kär, kåt och galen. Alltså alltihop och inte bara det sistnämnda.

Teori och praktik, alltså. Nu ska jag laga mat: ungarna och mamman är hungriga.

Mellan raderna

Också ett sätt att börja veckan: en förmiddag fylld av parenteser.
 
Måndag morgon, fortsatt förkylt och iprenknaprande, men inte lät jag bli morgondoppet. Jyckens onda tass gör morgonpromenaden som faller på mattes lott snorkort.
 
Transporterade ungar mest hela helgen till fotbollskickoffer, handbollsturnerningar och däremellan fåraherdekurser. Kan inte erinra mig att jag nånsin blev körd till en enda match eller träning eller nåt annat mellan åtta och sexton års ålder, då jag snörde av mig basketpjucken inte för gott men i alla fall för bra många år. Det var inom parentes på den tiden högsta serien i basket kryllade av Tjockhultslag som Oliv, Brännkyrka, Duvbo, Solna och framför allt Alvik och den amerikanska importen bestod av möjligen en och annan viting som var här för att plugga eller som hade blivit kär eller bränt inkallelseordern i protest mot Vietnamkriget eller nåt annat. Det räckte med att vara jänkare för att få lira basket.
 
Det ena  ger det andra: fick för mig att söka reda på en gammal basketlirare via nätet. Kunde inom parentes inte låta bli att kolla vad andra som samtidigt var ute för att leta via den sökmotorn ville veta mer om: nämligen ”gik turboteknik”,  ”idas sommarvisa mp3 download”,  ”naked asses”, "spela in från internet", ”wänerstedt” samt ”skitstöveln bort i backen”.
 
Naturligtvis kunde jag inte undgå att göra samma sökning som han eller hon som vill få tag på den där skitstöveln. Se på fan: 32 träffar, och en del verkar handla om rena skitstövlar. Men alltid lär man sig nåt: det finns en staty som heter Skitstöveln bort i backen. Uppe på Mosebacke.
 
Förmiddagen har alltså varit fylld av parenteser.

Hylla kung Hella

”Att byta klubb skulle inte bara vara ett svek mot fansen utan även ett svek mot mig själv.”
 
Det har varit på gång rätt länge, och att årets säsong var den sista var väntat. Trots att förra säsongen blev spolierad på grund av alla skador förlängdes kontraktet ännu ett år. Kontinuitet, lojalitet och hjärta är grundbultar i fotboll. Det hade suttit fint med ett sista inhopp i sista hemmamatchen för i år för att ge publiken en chans att hylla honom. Men nu är det slut. Mikael Hellström lägger fotbollspjucken på hyllan, efter sexton säsonger i Bajens A-lagstrupp. Höftskadan som hängt med för länge säger stopp nu.
 
Jag är inte mycket för statyer och annat bjäfs. Men varför inte en liten rackare vid brofästet vid Skanstull? Så att alla får chansen att hälsa på honom på väg till Söderstadion. Det är väl en lämplig uppgift för stadsdelsnämnden i fråga att ta tag i?
 
Morgondopp trots förkylning. Och nu käkar jag  ipren och mår kass. Det är väl en sak att tycka synd om sig själv, men jycken linkar, det är nåt vaj med vänster framtass. Vi satsar på en liten espresso, en lika liten stänkare, fem esperitox och en näve hundgodis för att skynda på läkeprocesserna och hoppas att Hella blir hel igen.

Där zer man

Kan man använda ”Znacka om Ztänkare” som arbetsprov om man vill bli journalist på kvällsbladen?
 
Jag har naturligtviz badat även denna morgon. Man zka vårda zina manier.
 
Det är väl tyst om Runströms eventuella kontrakt. Det betyder att nånting är på gång.
 
Har försökt räkna på hur SM-guldet i fotboll ska hämna rätt. Det går, men det kräver ett visst mått av kreativitet.
 
Det lär vara höst, men i kväll såg jag yngsta sonens fotbollsgäng få spö med 7–1 i runt tjugogradig, snudd på tropisk värme. Motståndarna uppträdde likt zombier, sprang rätt och passade bollen och verkade inte så värst glada över alla målen, medan jag stod där vid hörnflaggan och inte kunde komma ifrån att det finns en viss charm med att en och annan grabb i vårat gäng fortfarande gärna upptäcker nåt spännande i gruset och ägnar det sitt helhjärtade intresse för en stund. Fotboll är ju som bekant inte en fråga om liv och död. Det är faktiskt mer komplicerat än så.
 
Jycken vill på kvällspromenad. Så får det bli.

Också ett slut på gårdagen

Den som såg Bajen–Elfsborg kände igen sig i tevebilderna från Puskas Ferenc-stadion. Men så hände nåt...

Vad säger man? Tänkte först skriva att i framtiden kommer man att säga: "van Basten? Det var väl han som var nästan lika bra som Zlatan?"

Fast jag tror att framtiden redan är här.

Den dästa dagen

Morgondoppat mig. Jyckens promenad skötte mamman. Annars vet jag inte så noga. Solen har ju visserligen varit framme, men kan vissa dagar sakna vidare betydelse? Ingen aning.

I kväll är det som vanligt när svenska landslaget i fotboll spelar upp till bevis. Löpsedelsmakarna kommer att få jobba för högtryck för att få till eventuella ord- och bokstavskombinationer. Fotbolls-VM hägrar. Ungrarna har en massa tjuvtrick för sig, enligt svenska medier, för att få våra stolta vikingar ur balans. Läste just att Pr-tjejer ville in på Zlatans rum (Aftonbladet, naturligtvis). Vad betyder det? Ingen aning.

Ungern har ingen Stoitjkov men väl en tysk vid rodret. Och Lothar har ju varit med förr. En stabil tysk tråkig evighetsmaskin. Vad kan det betyda för matchens utgång? Ingen aning.

Hurdan är en normalbegåvad ungersk fotbollssupporter? Sitter han eller hon såhär ett antal timmar före avspark på ett kafé eller ett badhus eller står på ett fabriksgolv och funderar på vad härförare Lagerbäck har i bakfickan? Vad heter ”faan, också” på ungerska? Vad står det i ungerska medier? Att de stjärnspäckade svenskarna kör med tjuvtrick för att påverka det stolta ungerska landslagets uppladdning? Att Lennart Johansson kommer att gnugga sina händer och resa sig ur tv-fåtöljen för att hämta en pilsner och göra sig en leverpastejmacka med inlagd gurka för att fira innan matchen är slut? Att Lothar har en räv bakom örat? Ingen aning.

Det hjälper inte ens att göra mig en espresso. Denna dag fattas mig något. Men vad har jag ingen aning om. Det är mycket man inte vet. Ibland vågar man inte ens sticka ut hakan. Det längsta jag kan sträcka mig är att denna dag kan sluta hur som helst. Som matchen i kväll.

Det kan också vara hösten som är på väg.

Real life

Vad som kännetecknar en riktigt bra fråga är väl att den inte kräver något svar? Eller?

Morgondopp, jycken fick en långpromenad och solen skiner. Helt enkelt kanon. Som grädde på moset lyckades jag för en liten stund sedan göra en cappuccino som kommer att leva kvar länge länge som ett exempel på hur en cappuccino ska vara. Jag tror det var nåt med rätt fetthalt på mjölken och att den skummades på tiondelen när det perfekta. Det har varit dåligt med det ett tag.
 
Vissa dagar är bara sådär obeskrivliga. Allt stämmer. Eller ingenting. Det kan också röra sig om ett enda ögonblick, kontentan av vad allt kan tänkas handla om eller vad man inte vill att någon ska få uppleva. Det kan helt enkelt gå käpprätt åt helvete eller rakt åt andra hållet. Käpprätt åt… ja, vadå?
 
Tidigare har jag alltid hävdat att cykeln är guds gåva till mänskligheten. Numera är jag inte lika dogmatisk. Ibland kan en rätt tillagad cappuccino vara detsamma.
 
Guds gåva till mänskligheten är ett fint uttryck. Om man använder det med måtta. Och dessutom förstår vad det innebär att använda uttrycket. Jag vill inte gå så långt som att man måste ha kommit till insikt för att begripa detta. Men närapå. Det är helt enkelt så att blotta misstanken om vad det kan betyda kräver ett öppet sinnelag.
 
Man kan till exempel säga: "Historiens kallelse har kommit till rätt land. Den frihet vi värderar är inte Amerikas gåva till världen, det är Guds gåva till mänskligheten." Men då har man inte förstått nånting. Det är helt enkelt som att häda.
 
Yngste sonen blev med några kumpaner inkallad på kontoret på fritis för att få sig en tillrättavisning för nåt dom gjort, oklart vad eftersom den tåliga fritispersonalen sa att det inte var nåt att bråka om. Men däremot berättade de att han till försvar sagt: ”Varför får inte jag göra dumma saker när George Bush får göra det hela tiden?”

I kväll blir det köttbullar med stuvade makaroner och ketchup på bordet. Yngste sonen gillar det.

Tuttar och annat av betydelse

Har haft så mycket annat jox för mig så att det räcker och blir över. Och i dag missade jag första föreläsningen i idéhistoria för att jag inte kan läsa innantill. Trodde 15.00 betydde klockan fem. Jag misstänker att det är ett slags symtom på någonting.
 
Men morgondoppen har jag klarat av. Varje dag. Jycken mår bra. Vädret är kalas. Och att Sverige har världsklasspelare i fotboll är numera ställt utom allt tvivel. Frågan är: när var senaste gången vi tjongade in ett mål? Numera gör vi allt med glans. Men vad vore världen utan Stoitjkov. Den behöver rätt slags galningar.
 
Vad gör man när man har för mycket jox för sig? Jag säger som vår storstjärna i Arsenal: Näe, en tidning bland annat.
 
Varför inleder alla svenska fotbollsspelare sitt svar på alla journalistfrågor med Näe?
 
Drack just en liten kopp svart kaffe. Läste lustigt nog samtidigt att Pamela Anderson älskar espresso men att det inte bara är kaffesmaken som lockar – espresson gör underverk med hennes bröstvårtor. Espresson gör jobbet - den går rätt ut i mina bröstvårtor. Säger Pamela Anderson i Elle enligt The Sun enligt Aftonbladet. Och nu enligt mig. Hade Pamela spelat fotboll hade hon på frågan om hon gillar espresso med största sannolikhet sagt: Näe, det är gott och går rakt ut i mina bröstvårtor.
 
Googlar man på Katrina and the waves får man 650 000 träffar. Och numera inte bara på vår schlagerstjärna. Bilderna och texterna är talande: orkanen som drabbat USA:s södra kust sköljde bort den sista fernissan av anständighet och visade på alla de sprickor som skickligt döljts av den mytbild som bär upp den amerikanska drömmen. Att vara fattig är onekligen ett relativt mått. Men i världens mäktigaste land är skillnaderna mellan den som har och den som är utan enorma. Att alla kan bli nåt och att alla är lika mycket värda är inte sant. Det är inte sant nånstans i världen och absolut inte i USA. Katrina är en katastrof för alla som drabbats. Frågan är om det också är en katastrof för den amerikanska självbilden.
 
Men med vapnen i hand och tiotusentals soldater på gatorna ska väl USA:s självbild överleva även denna gång. Den som är tillräckligt paranoid konstaterar att det tycks finnas tillräckligt med soldater för att hålla i gång ett krig på bortaplan och samtidigt rensa upp där hemma.
 
För det är nog så att vi behöver myten om jänkarna för att kunna förhålla oss till landet over there. Eller rättare sagt: vi kommer inte undan den. Jag misstänker att det med utgångspunkt i orkanen med det vackra namnet Katrina redan värps på manusidéer i Hollywood. Ska vi tippa på en julfilm nästa år om hjältarna och bovarna, de som hade rätt från början och de som ljög i orkanens spår, om kärleken och om de rättrådiga och dem med svart själ? Med en eller annan galning som till slut expedieras the american way och helst i absolut sista sekunden?
 
För det är ju så med den amerikanska myten: den livnär sig på sin egen svans och påverkar oss alla. Själv är jag övertygad om att ingenstans i världen kryllar det av galningar som i USA. Inte som Stoitjkov, utan riktiga galningar.