Som det är

Jycken har delegerats runt på små turer med de motsträviga kidsen i de alltmer ogenomsynliga buskagen runt omkring medan en annan fikar på och lyssnar till fågeljolmet. Vi sitter där vi sitter på den gistna träbänken och funderar. Fortfarande. Så kan det gå. Matten står i på sitt håll och ringer som besatt och försöker delegera, den schweiziska nian lirar klaviatur och väntar på att få beta av stans andrahandsaffärer inför skolbalen med polaren i klassen som varje gång jag ser henne har ny hårfärg, och jycken springer mellan varven med de utkommenderade kidsen till den enögda grannen bortibacken för en och annan godis och för att slå en drill. Alla har, hör och häpna, trots den tidiga lördagstimmen ätit frukost. Ute. Det är ett visst mått av sol, så vi klagar inte. Yngste sonen lirar boll i snygg grönvit tröja och dottern har grönt hår för hon ska spela teater. Äldste sonen? Håller fortfarande ställningarna i the Village.

Det är vår.

Det borde alltid vara vår.

Men nu sitter man för sig själv. Och fortsätter fundera. Tänder en tagg. Ser sonen lossa en missriktad vänster och skjuta ner en begynnande tulpan. Sippar lite kaffe.

Som vanligt hann någon annan före. En dagbok! Lysande! Men tjenare! Nån jävla buskiskille från tiljornas värld slår en på fingrarna förstås. Och skrattar hela vägen till banken. Här har man knåpat ihop 1720 onumrerade sidor huller om buller om livets vardagligheter och stora sanningar och blir klådd med 12. Killen i köttdisken hos favorithökarn får till exempel sina fiskar varma. Och den där snubben på BLM som sågade oss för trettitre år sen. Och i går? Ett smakprov: ”Att passera Slussen en oändlig prövning. Duvskit och strömmingsos. Kristina Lugn står avskyvärt självupptagen och glor på en mobiltelefon. Numera har alla mobiltelefoner, men det tycks hon inte fatta. Sen möter vi krönikören Ohlsson – ledande på en cykel! Tingen har tagit över. Kaffe på Mazzarini.”

Vi har naturligtvis ett annat, samtidigt pågående projekt. Fullständigt ocensurerat. Hur många sidor? De flesta finns i huvudet. Hört talas om tresekundersregeln? Basket, tänker någon infantilt. Inte. Det handlar om hur ofta man tänker på sex.

I alla fall ibland.

Resten av dagen ska vi ägna åt teater och kalas. Dottern har huvudrollen i det ena fallet. Vad gäller partajendet konstaterar vi kallt att folk har kommit upp i åren. Frågan är om det över huvud taget finns utrymme för en bläcka på en sån tillställning. Vad spelar det förresten för roll? För att få ihop det hela kommer vi att sitta vid ratten mest hela tiden.

Och nu ska vi köra för första gången. Vi reser på oss, men vi funderar fortfarande.