En annan skulle toffla in bollen

Könsmaktsoordningen har tagit minst sagt horribla former. Ska inte en riktig karl kunna stå upp för saken? Tydligen inte. Är det inte den ena kursen är det den andra som kräver vissa offer – för att inte tala om alla möten som inkräktar på allt som hör till livets väsentligheter. Jyckens morgonpromenad ombesörjdes dock av både matte och husse (lustigt nog hittades en vältummad p-tidning i ett buskage längst ut på udden i vilken aktörerna hade åttitalsfrisyrer modell Europe både här och där och där handlingen dessutom beskrevs på inte mindre än fyra språk, kunde vi konstatera vid en hastig genomgång) som kom fram till att hela ruljangsen kräver vissa offer, och det just denna dag när Ellos kommer till Söderstadion. Så vi är nog, och återigen, inte på plats, vilket vi förhoppningsvis, och återigen, kan få ångra. Henkeborg häromveckan gick oss också förbi… snyft.

Vi säger nog, för man vet aldrig. Vi kanske bara står upp mitt i köttbullsrullandet, rusar i väg och lämnar resten åt resten. Vi är ju genetiskt programmerade sedan vi kröp upp ur vattnet för miljoner år sedan att… tja, jaga mammutar och glo på fotboll.

Rullandet av köttbullar hade vi för övrigt tänkt lämna åt vår schweiziska nia, som en del av hennes försvenskning. Hon kan redan baka kanelbullar.

Vädret är åtminstone läckert, både här och där. Kaffet och taggen på den gistna träbänken avnjuts bakom bajenbrillorna, medan jycken tuggar på en gammal jota.

Vi är annars mest tagna av ur saker funkar. Att flygplan kan flyga tror vi, som den minnesgode vet, beror på slumpen. Hur en telefon fungerar är oss också en gåta. Förr talade man genom en sladd, vilket var konstigt. Nu talar man rätt ut i luften. Inte nog med det, man behöver inte längre ha en lur; äldste sonen som släpat med sig macen till Det stora äpplet hörde under gårdagskvällen av sig via Skype, och där satt vi och glodde på varandra och vinkade och stod i på var sin sida om jordklotet. Kom inte och säg att det inte är konstigt. Tjugofyra grader och sol, meddelades det att det var i the Village och att han hade käkat en donut. Och att jänkare i största allmänhet inte bara är utan också ser konstiga ut.

Det är alltså väldigt mycket som är konstigt. Att Liverpools norrman därbak stilfullt nickade bollen i eget mål i de sista skälvande sekunderna under gårdagskvällens CL-match mot Chelsea var också konstigt. En slump? Vem vet. Vi har funderat på saken men inte kommit fram till någon slutlig ståndpunkt.

Som det här med den pågående Beatleshysterin! Ja, jag vet att den är väldigt lokal och snabbt kan försvinna, och kanske avhängig en några år gammal Mojo som vi hittade i en ogenomgången hög med gamla räkningar och barnteckningar och som rankade deras 101 bästa låtar och som vi var tvungna att vidimera till punkt och pricka, men plötsligt kom vi ihåg en av våra gamla kärlekar som vi okontrollerat föll pladask för när det begav sig, kanske för att vi fortfarande är unga, för att vi fortfarande är kära, för att vi fortfarande håller könsmaktsoordningens fana hög. Naturligtvis för att vi håller på rätt lag. Och kanske för att solen är på plats där vi sitter på den gistna träbänken och avnjuter en tagg medan jycken lättjefullt rullar runt i gräset.

Så vi går in för att byta vax och passar på att fundera på hur vi ska fixa till kvällens prövningar. Vi kan höra Söderstadion kalla...