Skööönt

Visst, vi är på sätt och vis glada i dag. Vi är på sätt och vis snudd på överjävligt glada. Vi skulle till och med kunnat vara abnormt glada redan i går om vi varit på plats och upplevt, och då menar jag upplevt, men vi var naturligtvis glada ändå trots att det som pågick aldrig tog slut och omkullkastade alla planer för ivningen, nämligen yngsta sonens sista passa på att prova fäktning-pass, tionde gången, nånstans åt helvete förstås (typ hundra spänn i soppa) med en mässande man i mysko vit dräkt och som höll i det hela med outhärdlig omsorg, och det drog alltså ut på tiden. Som alltid. Men det var ju sista gången, och det fäktades hejvilt och pep om floretterna så fort nån fick in en stöt på golvet, på kombattanten (mycket sällsynt, vilket jag tror beror på skyddsmaskerna som gör att ungarna ser som flugor, typ tusen motståndare) eller på sig själv, men sonen, som kroknade allt eftersom blodsockerhalten sjönk, hade fått nog, man ser ju inte ut och får ju inte direkt fäkta som Errol Flynn, som vi fortfarande minns när han stående på en sån där tvärribba satte svärdet i seglet och snyggt gled ner på däck, eller för den inte alltför bevandrade i hur man gör: som Johnny Depp. Så han såg inte alltför ledsen ut han heller för att det var upphällningen, särskilt när vi fick två brusande, knappt hörbara direktrapporter från stå om att det stod ”ett noll” och ”två noll” och ”ojojoj” och ”kanonmål” och ”fyfan” som undertecknad vidarebeordrade och gjorde att vi höll de vitnande tummarna hårt.

Sen såg vi målen på burken. Mäktigt. För att inte tala om hur fint det såg ut när Poppen höll stången. Bajen har visserligen inte längre Gunnarsson, men vad gör det när Helsingborg har Henke!

Annars? Vetifan. Men vi tror oss om att vi är på väg att lämna gungflyt, som vi hållit i gång för att vi är en smula på väg nånstans och inte vetat vad vi ska göra åt det och därför är där vi är. Kaffe naturligtvis, och en och annan morgonpromenad. Men nånting har oss fattats.

I morgon? Bland annat kör vi grejer till vår schweiziska nias loppis på Medis. Och det är bara början. Vem som går ut med jycken? Bra fråga.

Dessutom har vi, hör och häpna, färgat håret. Vi var inte med när alla höll på med dylikt larv. ”XX-årskris” sade mattens anställda, som inte är där än, ”ser konstig ut”, sade yngsta sonen. Dottern, som kom hem från Cullbergbalettens senaste med rapport om att alla var klädda i typ kartonger och att syftet var oklart, sade inget. Nian från tobleronens förlovade land sade ”waow!” Kvinnan i huset har sina teorier om allt, men om dem säger vi inget.