Nästan alla har på morgonkvisten med hjälp av undertecknad transportertats till båten för att dundra ut i skärgården – igen. Så ingen jycke och därmed tji morgonpromenad ett antal dagar.
Kaffet på den gistna träbänken efter det något förskjutna morgondoppet smakade himmelskt.
Nästan alla innebär att äldste sonen håller ställningarna på hemmaplan och slaggar på, och jag är inte människa att väcka honom när man kan sitta i lugn och ro och filosofera i grådasket med en tagg som en annan Jean-Paul Belmondo. Bajenflaggan utanför hans fönster hänger stiligt och stilla i den varmfuktiga luften. En snigel har på något outgrundligt vis lyckats ta sig upp på bordet utan att lämna spår efter sig och ser mer än lovligt vilsen ut. Funderar starkt på vad jag ska göra, men ids inte göra nåt åt saken.
Kan sniglar flyga?
Om en stund, dock, ska jag koppla in guran och köra skiten ur nån gammal sjuttitalsvinyl med Johnny Winter och bräcka karln en gång för alla. Full sustain utlovas.
Sen blir det lönefabriken.
Sen får vi se.
Här är nån som åtminstone försöker sätta in saker i ett sammanhang.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar