"Dita Von Teese sexchockar"

Ruskigt grått väder. Jycken pockar på uppmärksamhet, vill ut på udden, möjligen jaga en och annan stavgångare och spåra harar eller annat gott och på köpet samla på sig några fästingar, men jag säger som det är, dom är på semester stavgångarna, det är ingen idé, även din bästa polare hon den där svarta besten med dom mäktiga mustascherna som vi träffar på då och då är också på semester, och förresten är allt så ruskigt trist och grått, du kan väl bara gå över till grannarna, som också är på semester och i går passade på att se sitt lag vinna på Olympia, och göra det du ska, jag vill bara sitta här på den gistna träbänken i morgonrocken och fundera på om jag ska gå och lägga mig igen.

Och då lommar hon i väg och gör det hon ska.

Sen dricker jag en kanna becksvart espresso eftersom det inte är någon ordning på nånting och ingen orkar göra något åt det – som att mjölken är slut – och snor en lämplig rubrik från den något mindre kvällsdraken.

Morgonpromenaderna har alltså gått i stå. Morgondoppet, snudd på årets kallaste, blev i alla fall av.

I natt hade jag dessutom den mest märkliga dröm som jag naturligtvis inte kommer ihåg såhär efteråt på träbänken mer än att det handlade om ett slags kryss som, om jag minns rätt, symboliserade först Hammarby och sedan AIK och som jag bar omkring på som ett annat kors. Eller nåt sånt. Så är det ibland: jag minns inget mer än att det var fullständigt obegripligt.

Så är det för övrigt alltid när jag ska berätta om vad jag drömt under täcket. Ingen begriper nånting, allra minst den som drömt ihop det hela.

Jycken kommer moloken tillbaka efter väl förrättat värv, går in i huset men kommer efter en stund tillbaka morrande med svansen i vädret och en strumpa i käften. Så vi går in, och det får bli ett varv med van Morrison och Jackie Wilson Said för att vakna innan vi försöker sätta fart på det hela med några bitar med Django Reinhardt, dragkamp med jycken samt fyrtioåtta armhävningar.

Sen kör vi.