Uppbrott

Det är med viss sorg jag läser att Nichlas Hindsberg lämnar Hammarby. Det kunde kanske ha blivit riktigt bra; nu blev det mest ingenting. Men han var i alla fall en stund på planen när Bajen spelade 2–2 mot dif. Och då såg det tämligen hyggligt ut. Förhoppningsvis får han vara hel och i fin form på nån dansk plan i en snar framtid.

Av samma eminenta blogg lär jag mig att George Best kilat vidare till de eviga gröna ängderna där fotbollen är enfärgat brun och tröjorna hälsosamt reklamfria. Inte för att jag har nån riktig relation till hans fotbollskonst eftersom jag började glo på Tipsextras lervällingar när han lämnat planen och på heltid ägnade sig åt kröken, snygga fruntimmer och fartfylla räserbilar. Redan då gick det rykten om en taskig lever. Men på ett sätt har han fått inkarnera en sida av fotbollsspelaren som ingen annan, nämligen ryktet. Ingenting går upp mot en ryktenas man. Sprit, brudar och schyssta bilar är, åtminstone nån sekund då och då, en kombination som jag åtminstone nån gång i tiden har tänkt tanken om. Det var väl i och för sig inte det första man funderade på när man lekte med idén hur det skulle vara att bli fotbollsproffs. Men ändå.

Fyra mål mot två mot Start låter som en bra... början. Ska man koppla ett järngrepp om Royal League-bucklan är det lika bra att vara med från... början. Fast vad ska man då säga om Midtjyllands 4-0 mot Vålerenga? Är Hindsberg dessutom på väg dit?

Är någon sugen på att skriva en debattartikel om sakernas tillstånd i största allmänhet och inte vet vart man ska vända sig? Läs då detta.

Jycken? Den är på väg E4:an söderut för att bland annat hälsa på sin stabbe.