Skål för försommaren!

Jag hade ingen aning om att juryn som utsett 2005 års bästa tifo var så poetiskt lagd. Jag tar mig friheten att återge dess motivering in extenso. Lyssna bara:

"Bajens supportrar har under snart tio års tid svarat för mängder av sevärda och innovativa tifon – så även 2005. Det första allsvenska derbyt på 15 år mellan Hammarby och Djurgården på Söderstadion fick uppleva ett sällsynt vackert och välarrangerat dubbel-tifo; lika finessrikt som starkt, lika effektfullt som enkelt.

Norra långsidesläktaren draperades inledningsvis i fem gul-gröna vepor med texten "Forza", som långsamt, likt en stilla försommarskymning, delvis bytte färg och text och övergick i fem grönvita Bajen-vepor. Det tre minuter långa arrangemanget hade dessutom Kenta Gustafssons för dagen lämpliga ”Just idag är jag stark” som massivt ljudstöd.

Just denna dag vände Hammarby 0-1 till seger 2-1.
Just denna dag var Hammarbys tifo magiskt.
Just denna dag var Stockholm och Sverige Hammarbys.
Just detta år var Hammarby Ultras år."

Vad säger man? Strofen ”likt en stilla försommarskymning” är bara den värd en applåd. Juryn kom från Canal+, Svenska fotbollförbundet, Föreningen svensk elitfotboll, svenskafans.com och ISPR, som jag för stunden inte kan komma ihåg vad det är för nåt (nåt med parapsykologer – eller möjligen poeter?).

Vi som var på plats denna skööna försommarkväll kan ingenting annat än instämma i juryns formuleringar. Prissumman är för övrigt 30 långschalar som ska gå till mera tifo.

Den som vill fördjupa sig i ämnet kan ju börja med att besöka Hammarby Fotbolls webbplats.

I kväll när ungarna törnat in och jycken fått gå av sig längs lilla rundan blir det När seklet var kort, tjeckoslovakisk (!) film när den var som bäst och om ett sällsynt trevligt ämne som fond: konsten att brygga gott öl. Utan inbördes rangordning är väl Nedved, Havel, Nedomansky, Svejk och gott öl fem ovedersägliga bevis på att åtminstone Tjeckien är en äkta kulturnation. Nånstans i skafferiet ska det apropå det finnas en (möjligen två) starobno. Inget särskilt finlir över det, kan jag höra ölets viktigpettrar utbrista, men jag säger som det är: öl är kultur och befinner sig därmed på en helt annan nivå än lillfingret i luften.

Detta påpekande föranleder dagens fråga. Vart tog sejdeln vägen? Den där med handtag alltså.