En bit kvar

Jycken fick sällskap av både husse och matte under morgonpromenaden, ifall nån av oss skulle blåsa bort. Väl i lä var det riktigt behagligt, om man nu kan ta det ordet i sin mun under november i landet där folket inte har en aning om vad som kännetecknar ett snyggt fotbollsmål, och den kopplade jycken – hon är fortfarande löpsk – hade fullt upp med att hitta stenbumlingar att bestiga för att få godis som belöning.

Apropå fotboll står Väsby på morgondagens program, ett lag som under säsongen två gånger om gjorde vad dom skulle åtminstone mot AIK.

Trött och ont i huvudet. Man tänker för lite. Eller också tänker man för mycket. Men nu ska jag få fjutt på espressomaskinen och fundera vidare på om det var bättre förr. Är det som vi har för ögonen i detta nu det enda som vi kan förhålla oss till? Vad kan få huvudvärken att släppa? Är det helt enkelt inte dags att sätta lite fart på det hela? Att rikta blicken framåt?

Det får bli en balja kaffe i stället.