Runström, snygga tröjor och moderniteten

Medan vi alla väntar på besked om en eventuell kråka på ett kontraktspapper kan vi i alla fall konstatera att Bajen har så inihelvete snygga tröjor – allihopa! – och enbart det är ju skäl nog att sätta dit kråkan. Kan man tycka.

Men allt får man inte tycka.

"Kvoterad föräldraledighet, ingen dagisstart före två års ålder, sex timmars arbetsdag, lika lön för alla sorters arbeten, sänkt materiell standard och förbud mot småbarnspappor att arbeta heltid." Det är inte jag som säger det, utan Nina Björk, som hastigt och lustigt blivit feminismens egen gossen ruda – om nu något sådant går för sig att säga. Men jag håller med henne om vad det borde handla om. För var nånstans ska man börja – om inte med utopin?

Men det som Nina Björk tycker får man inte säga, för då tappar Medie-Sveriges kulturtyckarnav naturligtvis fokus och börjar tugga fradga. Anledningen till salivavsöndringen är att medelklassens liberaler och feminister – hela gråskalan – har hittat hem till de rätta frågorna – och svaren. I Sverige får man nämligen inte ha utopier som utgår från Nina Björks erfarenheter. Det rimmar illa med moderniteten. Nej, skattesubventionerad städ- och diskhjälp är till exempel så oerhört mycket viktigare att sätta på agendan. Man kan i och för sig kanske tänka sig en barrikad över någon fråga – men handen på hjärtat: Går inte pigan före?

Nu är det ju inte själva utopin eller idén om hur vi skulle kunna ha det som ger eruptioner, om någon trodde det, eller risken att vi till varje pris ska diska och städa själva, utan det faktum att Nina Björk utgår från barnen.

Barn kan störa. Tankar om barn stör den kollektiva ordningens hegemoni.

Folk med stigande ålder tycks ibland ta just detta faktum att de blivit äldre som ett bevis på att idéer om ett annat samhälle är mossiga och snudd på gammaltestamentligt. Är moderniteten, som också blir allt äldre, möjligen ett alibi för ett slags medelklassens bekvämlighet? För det kan väl ändå inte handla om dåligt samvete? Eller, gubevars, "sänkt materiell standard"?

Barn? Det är väl en rättighet? Ungefär som att göra karriär?

Den som inte begripit nånting av det här eller tänker "va fan svamlar han om?" kan med gott samvete gå till denna länk.