Karaktärsdrag

Söndag morgon och jycken viftar på svansen, haltar runt och gör det hon ska i det höga gräset (det bästa med att ha trädgård är att tidiga mornar och sommarnätter kunna slå en drill i nån buske). Ungarna har tältat ännu en natt, och sov (för att använda ett uttryck som mina parenteser använde) som en gris vid grind. Jag fixar frukost åt dem i trädgården, sen pyser de i väg för att bada och jag gör en espresso och tar en fortuna. Sol och sommarlov. Jo, jag tackar.
 
Äldsta slyngeln har tillbringat några dagar i solgasset på Gubbängsfältet. Eken Cup är en fyradagars handbollsturnering utomhus i kolossalformat på gräs. Laget gick till B-slutspel, men det gör alla som inte går till A-slutspel, och där försvann de i första matchen, så det gick väl inte så bra om man säger. Sonen var ursinnig på lagets inställning. Själv knallade jag runt ett par timmar bland sextio spelplaner och gräddan av svensk handbolls framtid. Och dåtid. Slangen är på plats, liksom hjälten Hajas och Carlén. Det snackas finska, tyska, engelska, estniska, skånska och alla slags gnällbältesdialekter. Här finns goa typer från Sveriges baksida och bönder från östgötaslätten som stöttar och tröstar sina favoriter och säger gnäll inte på domaren men innerst inne förbannar den jävla idioten. Då och då viner en handboll förbi huvudet i sisådär hundra knyck. Eller också riskerar den ouppmärksamme att bli omkullsprungen av Skuru, Cocks eller Bollstanäs som dundrar runt på uppvärmningsrunda. När sextio domare samtidigt blåser i pipan för att sätta i gång matcherna får man inte bara ont i öronen utan också en god bild av svensk idrotts stolta karaktärsdrag. Det kryllar av eventuella stjärnämnen, men alla är beroende av det hårt arbetande lagkollektivets insats. Och av domarna, tränarna, vattenbärarna och servande föräldrar och allt arbete som läggs ned på kakförsäljning och bingolotto och på att hämta och lämna. Det tycks ge resultat: det smälls på utan pardon på planerna, men det är mycket sällan medvetet fult eller skogstokigt, och det är lika mycket tjejer som killar. Och jag vet inte vad feminismen säger om handboll, men dom här brudarna är verkligen kul att se på – och det finns ingen risk att någon sätter sig på dem.
 
Och visst är dom bra söta, som tre sura 15-åringar med hästsvans som efter den bittra uddamålsförlusten slår sig ned vid sidan av planen med var sin vattenflaska och länge och tyst var för sig analyserar varför det gick som det gick. Det syns lång väg att tankarna vandrar. Slutligen tar en av dem bladet från munnen: ”Den jävla fittan puttade på mig.”
 
Ibland är det som sägs inte i paritet med det som hänt.
 
I dag har jag morgonbadat, årets första och ett test om ryggen fungerar. Naken och solo och med solen lågt över trädtopparna på andra sidan viken. Stretchade lätt. Trettio armhävningar. Slog en drill i vassen. Tände en fortuna och gick hem till den sovande familjen och jycken som hälsade mig med en gäspning. Cappucinon blev kanonfin. Att Bajen krossade Halmstad borta gör ju inte saken sämre.