"Vem fan är det?"

Blir det inte alltid ständigt värre? Fast om några dagar blir det ljusare igen, bara så ni vet. Men om drygt ett halvår blir det förstås åter mörkare.

”Snacka om mardröm”, säger äldste sonen: ”I natt drömde jag att Kennedy skrivit på för Halmstad.”

Att pojkarna i familjen förnöjt halvslöar framför dumburken efter att ha dragis sitt strå till stacken med kravhamburgare och dito pommfrittar och rikligt med rå lök för en annan beror på att vi förgyller tiden med att se guld-dvd:n från 2001 eftersom kvinnorna i huset julkonserterar med Kulturskolan i fem minuter nånstans mitt i en tre och en halv timme lång föreställning i en aula någonstans och vi av olika anledningar har laga förfall för att inte vara på plats. En snubbe i det makabert sköna grönvita årgångsmatchstället dyker upp en gång i bild och är nära att sätta dit den och vi har inte den blekaste vem det är. Men Kennedy syns. Och Herminator. Trym. Cratz.

Och Sulan.

För att inte tala om Lasse i målet.

Sen berättar sonen att han tidigare under dagen lirat tennis på gympan (sånt fick man aldrig göra på min tid; vi hoppade på sin höjd strömhopp över plinten eller tvingades göra 180 situps på raken för att få något betyg att tala om) och att på banan bredvid fajtades David (grönklädd med nummer 2 på ryggen) med Benny (svartklädd) och att David svingade vilt och hade schyst spänst.

Själv skrev jag samma natt som härbärgerade sonens mardröm nånstans mellan vakenhet och sömn det ultimata inlägget om att vi med full fart är på väg mot 1984 och att alliansen är en del av upplägget för att få oss dit där dom många ska smörja systemet för de få och utvalda. Rubriken sade allt.

Sen körde jycken under idogt morrande upp mig med en strumpa i käften.

Och nu kommer jag inte ens ihåg rubriken trots att kaffemaskinen gått varm.

Vi blir ständigt intelligentare, om man får tro amerikanska IQ-mätningar. Anledningen är att vi numera förväntas svara att sambandet mellan hunden och haren är att bägge är däggdjur, medan 1800-talsjepparna skulle ha sagt att hunden jagar haren.

De som förespråkar valfrihetens lyckliga stjärna vet att det till slut inte finns några alternativ.

Denna morgon står vi inför valet att ifrågasätta könsmaktsordningen (morgondisken inkl gröt står kvar på bordet) eller att gå ut med jycken. Matten är strängt upptagen med att korrespondera hejvilt via mejlen.

För att undvika komplikationer låter vi jycken bestämma hur vi ska ha det.

Sen hoppas vi på det bästa.