Jycken är ute på kvällspromenad. Det är årets kortaste natt, så dottern är med därute med matten och trampar runt på stigarna. Yngsta sonen däremot svischar förbi i Ljungberg-tröjan för att nästa gång jag ser honom bära Deco-diton. Själv har jag, och det gjorde jag redan i morse även om jag inte öppnade själva dörren av samma anledning som nu, tagit ett par varv förbi kylskåpet och studerat den upptejpade tabellen. Det ser bra ut.
Att jag tagit vägen förbi kylskåpet beror på att Argentina-Holland blev ungefär den fest man kunde vänta sig när två fotbollselefanter redan är klara för avancemang, det vill säga man får njuta av det lilla som bjuds när resultatet inte spelar någon som helst roll. Och det är, när det gäller Argentina (Sydamerikas Hammarby?), i och för sig inte det sämsta.
Att Elfenbenskusten, ännu en elefant, hamnade i samma grupp är i sammanhanget en smula tragiskt eftersom det kunde ha burit längre för dem en annan väg.
För att återvända till livets väsentligheter tog jag kylskåpsvägen för att studera en populär blogg vars språkkunskaper eller kontakter i frågor om det berörda språket vida överstiger mina. Jag hade en gång en klasskamrat som bland annat hette Geza (och bar samma efternamn som en av hjältarna på Puskastiden), och man undrar: Vart tar dom vägen när man som bäst behöver dom?
Att satsen ”A walesi Cardiff City mellett a svéd éllovas Hammarby vezetői is tudnak Mészöly Géza eredményeiről” nämns i samma artikel som Anders Linderoth kanske betyder att AL vill till Cardiff City men att det är nåt som Géza inte rekommenderar.
Varför en ungersk tidning skulle ägna sig åt just Anders Linderoths vidare öden såhär i VM-tider kan man ju förstås fråga sig.
Om jag tar ett ännu ett varv förbi kylskåpet kanske jag hittar den där sista grolschen som lär finnas där.
Om jag nu räknat rätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar