Jyckens morgonpromenad utan intermezzon. En radda träbåtar som på led tuffade i väg över viken för att fullastade med färskpotatis, sill och brännvin hedra nån skärgårdsö dagen till ära förgyllde vår paus med dagens första tagg längst ut på udden. Den första rackaren, en stor segelmotorbåt, en förväxt Petterssonare med mast om ni förstår er på båtar, hade stor flaggning. Jag vet inte, det var en hiskelig massa vimplar men om jag minns min Tintin rätt såg det dessutom ut som om de hade pest ombord.
Annars har sonen sagt att jag påminner om Ronaldo. Jag förstår vad han syftar på.
Lustigt nog började jag räkna hit och dit och kom fram till att samma dag som Marcus Allbäck gjorde VM-historiens tvåtusende mål satte jag i mig min ettusende vaniljbulle på favoritfiket.
Så jag har, precis som Ronaldo, börjat röra på mig.
En normalt arbetande fotbollslirare i VM springer väl en mil per match. Men inte Ronaldo. Han sprang sammanlagt 62 meter mot Japan. Man behöver alltså inte springa många meter för att göra två mål.
I alla fall inte mot Japan. Och om man heter Ronaldo.
Hur normalt är det att man i tämligen vuxen ålder funderar på vad man ska bli när man blir stor?
Och hur många meter måste man springa för att komma i mål?
De frågorna, och många andra, får stå på tillväxt denna dag. Mokabryggaren kallar, ungarna har dukat frukost, och det är inte omöjligt att jag följer midsommarinstinkten och tar en knapp därtill.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar