Frågor av vikt

Morgonpromenad? Icke sa nicke. Jycken har förflyttats till en utpost i skärgården, dit äldsta sonen och undertecknad ska ta sig – om någon bara kan sluta blogga.

Enligt samstämmiga uppgifter kommer 8.000 på riktig fotboll svältfödda bajare till Söderstadion i kväll till matchen mot norska Odd Grenland enbart för att se hur lång eller tjock Siboniso är (kan all divergerande sifferexercis ha nåt med inches och ounces att göra?). Själv är man som sagt på annan ort och får väl gå på hörsägen om hur det verkligen ligger till och om grabben håller måtten.

Annars är det som återstår av VM, som jag en gång misstänkte men hoppades att jag skulle missta mig på, de tunga elefanternas dans. Åtta lag kvar och Ukraina faller väl en smula utanför tungviktsgemenskapen. Om vi använder oss av en absolut tråkighetsskala för vad vi hittills sett är England i absolut toppklass – som vanligt – men den här gången kan det betyda att det är dom, må gudarna förbjuda, som vinner till slut.

Att Totti suger på tummen, kan det ha nåt med regression att göra?

Dock håller vi som så många andra två tre tummar för några andra kolosser – ett lag ser faktiskt lite väl välnärt ut, inte bara dom där framme, ett annat tillbringar mesta tiden i utvisningsbåset – och så förstås dom där små killarna från Pampas som snurrar på där framme som ilskna bin med bollsinne runt om Crespo.

Samba, fado och tango.

Apropå sång och musik. Midsommaren kom – och försvann. Kvar låg fem bärs i frysen som i all tysthet exploderat av trycket. Det blev alltså inte riktigt så blött som man kunde befara.

Och tänk, snart är det dags för riktig fotboll igen. Jag håller en slant på att Paulinho blir den förste att göra som Maxi Rodriguez, vars senaste strut på volley var en sann läckerbit.

På kylskåpsdörren intet nytt i tabellväg. Det ser bra ut. Vi stänger dörren och går ut.