Järtecken

Strax före två i natt gled en stor fet guldfärgad absolut rund ost upp över trädtopparna på andra sidan den spegelblanka viken och det såg ut som en, just det, stor jämra självlysande fotboll. Jåglarna var redan besatt i gång i den tropiska natten, och i trädgården stod tältet där yngsta sonen med övernattande kompis snusade på var sin sida om ett pågående monopolspel. Hade tänkt ta ett nattdopp, men det var nåt spooky med den där guldskimrande fotbollen så jag stod där ett tag och glodde innan jag tvehågset gick hem. Den ville liksom aldrig ta fart utan hängde där och balanserade på trädtopparna. Som om den inte visste vad den ville.

Jag vet hur det kan vara.

Att Italien gör två mål i en premiär måste vara VM:s hittills största överraskning och kan betyda att de åker ut redan i åttondelen.

Hade Östlund varit på planen hade inte Robben fått springa omkring sådär obehindrat och göra som han ville som han gjorde mot Serbien.

Ante Covic skymtade i burken när alla brucearna på typiskt australiskt manligt manér grattade varandra efter nåt av målen. Med tanke på målvaktens nonchalanta ingripande vid japanernas 1–0-historia borde han ha tagit ett steg närmare startelvan.

VM är visserligen i gång, men det är i dag det är allvar på riktigt, om ni förstår vad jag menar. Själv kommer jag att ladda med ett dopp, ett antal kaffe, en och annan tagg och nån timme före avspark hälla upp en fingerborg tysk whisky och dra på mig Romariotröjan modell -94, som numera får bäraren att påminna mer om Ronaldo. Det har hänt en del saker sen det senast begav sig. Det är nog ingen syn för gudar, men det som man ser under det kroppstajta plagget är, jag lovar, inget annat än muskler i vila.

Så är det: VM ser såhär långt ut att bli de stora elefanternas dans, och i kväll ska den största upp till bevis. Innan dess trär Frankrike och Schweiz 0–0-dansen, om nu förbundskapten Kuhns steglära håller ännu ett varv mot Zizou och Henri. Och en sak till, när jag nu ändå håller på att älta den där runda saken till leda: vill Sverige vara med och dansa en bit på vägen är det nog bra om dom pucklar på varandra allt vad tygen håller i omklädningsrum och på träningsplaner. Tre fyra blåtiror är nog ett minimum för vinst mot Paraguaygubbarna.

Jycken? Morgonpromenaden hölls kort, och nu ligger hon sedan dess under en buske och flämtar. Själv lunkar jag till köket för att fylla på vätskeförrådet, stannar till vid kylskåpsdörren och studerar den upptejpade tabellen. Det ser bra ut.