Tappad haka kan ge nackspärr

Nackspärr.

Det hade man ingen aning om för trehundrasextiosex dar sen alltså, när det skulle vara dags för det tvåhundratrettiosjunde inlägget, att man skulle sitta här med nackspärr dan innan ens blogg firar ettårsjubileum. Så kan det gå.

Inte nog med det. Nackspärr hela veckan, och naprapaten, som heter Bosse och som med vana nävar och med ett och annat knak nästan lyckats vrida mitt huvud varvet runt, surrade om att det kunde vara ett resultat av att ha suttit i drag men att han när han funderat på saken på kvällen mellan mina hitintills två besök kommit fram till att jag, med tanke på det som sonen kallar för rören som går upp i nacken och särskilt dem från vänster axel som var och är spända som fiolsträngar, kan ha haft det latent i tre månader – eller varför inte tre år. Sade alltså Bosse.

Att man får sin naprapat att tänka på en under hans fritid är med ett halvmodernt uttryck starkt jobbat.

Själv misstänker jag att det hela började när jag för ohemult mycket pengar (och det var ändå ett med tidens mått sanslöst studenterbjudande) tjackade min första Classic. (Vilket var en urtjusig beige rackare till datormaskin som jag fortfarande har kvar och som numera används som fotstöd. Så kan det gå.) Datorer påverkar oss, bara så ni vet, så varför skulle dom inte på sikt kunna ge oss alla nackspärr? Och kanske för gott…

Ett annan alternativ men självklar fiolsträngsrörsteori och som dessutom stärker mina misstankar om vad som väntar oss alla kan ju vara det faktum att jag i förra veckan för första gången satt framför en pc.

Varför börjar man blogga? Tja, man har en dator och tänker bland mycket annat: Varför inte gå till botten med feminismen, som ett exempel. Och? Tja, man bloggar på, lämnar datorn och disken står fortfarande kvar och väntar. För att inte tala om alla brödsmulorna.

Eller så är man modern och läser kvällsdrakarna med hjälp av ettorna och nollorna och konstaterar att det är Älgterror i Trollhättan. Där har nämligen en ilsken älg jagat upp kvinna i träd, och polisen tycks som vanligt stå bredvid och titta på när det verkligen gäller: "Vi har problem med älgar som attackerar människor." Eller att sexskandalen kan kosta frugan: Filmstjärnan anklagas för offentlig onani. Och så tänker man att det om något är nåt att gå till botten med innan man tappar hakan för gott. Och just då läser man att kapslar ska få Siennas lökar att bli större. Och om en stor guide till billiga lyften på resan. Och just det: Sanna lyfte sina i Syrien.

Men då är det såklart dags att gå ut med jycken.

Sen kan man ju ta tillfället i akt att blogga om att man varje dag passar på att studera den allsvenska tabellen, som lämpligt nog sitter upptejpad på kylskåpsdörren. Det ser bra ut.

Fler vinnare i veckan: ni vet väl att Melodifestivalens målgrupp är sju- till nioåringar? Det råder alltså inget tvivel om att rätt låt vann.

Annat som är sig likt: Kålle och Ada har för vana att så fort svenska landslaget i fotboll visar sig på baksidan bua för allt vad näten håller. Jag säger inget om att komma förväntningarna på skam; det blir lätt så när man annars endast en gång om året får se riktig fotboll.

Inte nog med att rätt låt vann, alla som har en åsikt i frågan är rörande överens om att vi har problem på ena flanken. Frågan som gäller är: Vilket rundningsmärke ska få äran att vara högerback?

Och i vanlig ordning såhär års får jycken agera testkanin för diverse mysko medel som ska få fästingarna att lämna landet. Själv börjar jag misstänka att krypen gillar vitlök. Eller jycken.

Ungefär som för trehundrasextiosex dar sen, alltså.

Och, just det, dags att sätta sprutt på mokabryggaren.

Jag tar naturligtvis vägen förbi kylskåpsdörren. Det ser bra ut.