Barça och horisontalläget

Vederkvickande sömn, om jag själv får säga det.

Jag talar inte om natten som var, utan om förmiddagens aktivitet. Att slagga en timme efter frukost är gudomligt. Första koppen kaffe smakar dessutom så inihelvete mycket bättre när man mornar sig för andra gången. Det känns att man verkligen gjort sig förtjänt av den. Och nästa också. Däremellan sätter man njutningsfullt fyr på en tagg.

Jycken klagar inte heller. Under tiden en annan snusat på har hon tuggat i sig några strumpor och nu är grannen (hon som är det stora hotet om titeln först med årets första morgondopp) som på sina lediga torsdagar gillar att gå långt ute på långpromenad med henne.

Kastade för övrigt ett öga på den allsvenska tabellen under mokabryggarens idoga puttrande. Det ser bra ut.

Tja, egentligen har jag inte så mycket att säga. Men nån måste ju säga det också.

Ungefär som en kvällsdrake alltså. Dom där som påstår sig aldrig sova. Själv kväver man en gäspning och undrar i sitt stilla sinne: Har det hänt nåt medan man knoppat en stund?

Ryktet pekar ut henne som Danielssons älskarinna Helen Eduards: ”Det känns kränkande.”

Grekisk tv hånar Carola

Mitt förslag är att vi alla lägger på en liten slapp på morgonkvisten.

För övrigt vann rätt lag i går. Och jag gör som alla andra som höll på rätt lag: hyllar Henke.

Så var det också sagt.