Söndag

Morgondopp och hela programmet. Tretton grader i luften och snålblåst men yngsta sonen följde med och räknade upp sina favoritbrassar medan han bytte om på bryggan: Ronaldinho, Ronaldo och Roberto Karlsson. Själv vill jag nog ha med Romario, han spelar säkert nånstans fortfarande. Om inte annat på en strand nånstans i solen där det är varmt och skönt och nära till en barstol där man kan ta igen sig ibland och pilla bort sand mellan tårna. Själv fick jag jaga efter jycken som jagade efter en elitmotionär, och dom kan springa.
 
Så det blev en kort paus på träbänken för att hämta andan. Så där sitter vi och har det bra, jag och kaffekoppen och morgontidningen, och jag tänder en tagg och tänker: Om man nu strävar efter makten, varför talar man då inte om vad man verkligen vill göra? Nej, nu gick du vilse i tanken. Det kan ju bli fel då, din dumme fan. Men vänta, det beror ju ändå på vad man verkligen vill göra. Jag menar, det finns ju onekligen saker att göra åt tillståndet i världen.
 
Verkar det konstigt att tala till sig själv? På en skala ett till hundra? Inte alls. Det finns nämligen saker som är otroligt mycket konstigare än så.

Det är söndag. Dagens betraktelse blir sålunda: Det pågår ett krig därute. Drygt sex tusen dör i aids i den del av Afrika som ligger söder om Sahara. Varje dag. Siffran är förresten från förra året. Just i dag dog det nog fler. Och i morgon ännu fler. De flesta är barn. Det är som om nån flög in ett jumbojet i två skyskrapor lika stora som World Trade Center. Inte en gång utan två gånger om dan hela året om. På fyra år motsvarar det Sveriges befolkning och några hundra tusen norrmän. Vad jag inte förstår är att det får fortgå.

Sånt kan jag tycka är konstigt.
 
I dag blev det musik igen. Men livs levande. Celso Paco & Dynamo de Luxe spelade livs levande afrikansk storstadsmusik med rötter i folkmusik från Moçambique och Zimbabwe på kaféet nere vid vattnet. Det svängde gott och gjorde gott och folk dansade gott ihop och skönt efter eget huvud. Ibland är det enkla nog: god musik betyder att den vars blick du möter ler mot dig och du ler tillbaka.

Och tänk, i morgon blir det musik igen. Skön musik. Brasilianskt eller inte, det spelar inte så stor roll. Men möjligheten finns. På Söderstadion.