Aaaah, kallt, klart och morgondopp. Det ryker om mig när jag klättrar upp för badrappan. Vi tar en längre promenad jycken och jag i kylig skugga och värmande sol, och halvvägs träffar vi på favoritboxern, så hon får en rejäl omgång motion på köpet.
En snubbe som heter Richard K Lee är en envis jävel som lyckats ta sig igenom spamfiltren ett par gånger om dan för att via mejl försöka sälja på mig diverse potensmedel, ett erbjudande ”you can’t refuse”. Om jag svarar att jag faktiskt inte behöver sånt, slutar han då att skicka mejl till just mig?
Tänk om livet vore så enkelt. Ja tack eller nej tack.
I går kom bekräftelsen. Vår Max, Bajens backklippa, har enligt uppgift fått ett erbjudande he can’t refuse från Porto, ni vet den där portugisiska klubben som vann Champions League häromåret. Om nu Max inte vill fortsätta att spela i världens bästa lag utan snäppet under, så får man väl ändå gratulera honom: på sätt och vis stannar han ju i toppfotbollen.
Jag förstår att det är klimatet som drar. Och espresson. Fast där ner heter den bica och är tamefan ännu godare. Portvin lär man få röd näsa av, så det bör han undvika.
I Football Manager 2005 kan man få Max såld för en sisådär tjugofem mille. Det vore nåt. Fast jag säljer honom aldrig. Det bästa är att Max ingenting har att säja till om. Anbuden haglar men jag säger som det är: Lägg upp så mycket stålar ni vill, men det finns bara en sak att säga – Nej tack.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar