Kanonfint morgondopp. Trött jycke orkade vifta lite lätt på svanstippen när jag kom tillbaka. Kaffe och en portugues på träbänken. Solen är på plats och DN- och SvD-sporten i knät.
Nu ska jag försöka ta mig samman. På riktigt. Precis som Bajen har gjort. 3–1 mot Häcken. Runan rules. Schysta nyförvärv. Nya sånger på läktaren. Och solen skiner. För ett ögonblick smittar denna stund av välbehag och tankar på en underbar höstavslutning av sig och jag springer in och knäpper på datorn. Jobba, jobba, jobba!
I morgon ska ungarna till plugget. Vilket innebär ett abrupt klipp av alla lösa boliner. Vi måste till exempel lära oss klockan igen. Och sluta äta middag halv tio. Någon måste gå upp först för att få liv i oss i tio månader. Vem som ska diska återstår också att lösa. Könsmaktsordningen? frågar förstås någon.
Äldsta sonen stolpar in och avbryter mitt funderande. Bajenflaggan vajar stolt utanför hans fönster men han ser ändå ut som sju svåra år. Jag vill inte ha vinter, säger han, vad ska jag göra? Kan vi inte åka utomlands?
Också en idé såhär dan före skolstart. Dottern är också på humör för annat och vill ut i skärgården. Yngsta sonen mest stönar när han blir påmind om situationen. Själv borde jag undra vart feminismen tagit vägen men vill spankulera omkring och småfisa eller lägga på en slapp efter behag.
Att det ena hänger ihop med det andra kan tyckas lite underligt men anledningen är att jag försöker ta mig samman jag med. Livets stora mysterium är nämligen svaret på denna fråga: Måste man?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar