In i dimman. Morgondopp, morgonpromenad. Och nu en fortuna och en balja kaffe på den gistna träbänken på baksidan av huset. Snacka om vanor. Dimman lättar trots att det är måndag. Nästa vecka börjar plugget och yngsta sonen har lugg ner till hakan och ännu längre därbak. Han vägra låta sig klippas eftersom han vill se ut som Petur i Bajen. Så då får det vara.
Det är två dar sen smällkaramellen på Söderstadion och jag är fortfarande nånstans mellan bakrus och att gå på moln, just där som man kan befinna sig hur länge som helst om man är lagd åt det hållet och håller på rätt lag. Men kolla, vem sitter plötsligt bredvid med en fisljummen kopp påste om inte Jante! Det är en ruggig jävel. Till och med jycken fryner på nosen. Ögonen är undflyende, handslaget tunt men rösten gäll. I dag är det dags att städa, diska, tvätta och inte minst hänga upp tvätten, rensa kylskåp, frosta av, klippa gräsmattan, laga näringsriktig lunch till ungarna, göra rent avloppet, storhandla, ringa elektrikern, betala räkningar och köpa klamrar till häftapparaten, förklarar mongot. Könsmaktsordningen? kontrar jag och håller fast hans blick. Vem ska upprätthålla den?
Jag får inget svar. För ett ögonblick tätnar dimman, och han passar på försvinna när jag blir tvungen att blinka. Tekoppen tog han med sig, så den slipper jag diska. Alltid något.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar