Aphanetjatter och spleen

Vid alla glödheta jävlar. Vår inneboende började surra om Lou Reed häromdan och alla guldlåtarna som han gjort och i dag att hon varit på Fasching och lyssnat på Anders F Rönnblom och hon är arton år och det slutar med att jag lagar mat och lätt tårögd börjar gräva i de dammiga LP-högarna där jag inte varit sen förra årtusendet. Vinyl är ju underbart. Kör i gång lite lätt på högsta volle och med Satellite of Love och lyssnar till knastret och knäcker en bira och sen rullar det på. Snacka om Feeling Alright med Joe Cocker när man dukar fram pastrami, köttbullar till yngsta grabben och oliver, särskilt såna där gröna med anjovis går bra till en hof, och jag tar ett varv för att byta till With a little help from my Friends som är mil från originalet och Woodstockversionen men ändå, och sen blir det Sweet Home Alabama, där förresten Al Kooper var producent ser jag nu, vilket jag glömt, och sen tar jag en Wibroe Guld på flaska så klart som jag släpat hem från andra sidan Sundet medan klyftpotatisen får färg, och med den i ena näven hittar jag Point Blank. Gud, varför görs det inga såna låtar längre som Thank you Mama, det görs ju ingen guramusik längre. Är det ingen jävel längre som lirar gura bara för att det är så jävla skönt?

Mamman ska prompt kolla nåt på nyheterna och moderater talar från en talarstol men jag hör inget och inte hon heller för Rusty Burns och Kim Davis låter fingrarna löpa amok men i stämmor över gitarrhalsen men jag ser att det är nåt om kvalitet i skolan och jag tänker att det kanske är lika bra, låt dom köra sitt race så kanske ungarna börja skandera Mogård till månen med enkel biljett igen. Fast det blir väl herr Björklund som tar plats i förarstolen, han som redan för tio år sen ville att ungarna skulle börja i skolan vid tre års ålder och helst med betyg för att vi skulle klara konkurrensen. Jag gräver vidare, hittar en gammal BB King-pärla, Live at the Regal, och se, Ola Magnell ger sig till känna. Maten är strax klar och alla kommer inrullande från alla håll och kanter och det känns lämpligt att avsluta vinyltrippen med Rulltrappan rullar. Det är inte riktigt läge för Carlos Santana och Caravanserai. Jag sparar den kicken. Jycken kommer att gilla den.