Vi har inte gett upp

Det är tur att man är med jycke och inget annat. Nya partydrogen: maskmedel för katt, skriver Expressen upphetsat, men vafan, när var vi förresten på party senast? Alexandra på Mallis -76? På Timotej -79? Vad hände egentligen på Big brother? Eller vänta, på Ricardo i Gamla stan -83? Club Palermo i Havanna för inte så länge sen var lite åt partyhållet. Dansade vi inte rumba i Barcelona? Näe, det var i Lissabon. Fetfesten hos vad hette hon nu igen? Hette förresten hålet i väggen verkligen Ricardo? Bra fråga. Man fick hur som helst såga sig igenom röken. Hobson och Commerce? Inte bara. Fan vad man glömmer.

Fast ibland är ju livet mest hela tiden party. Det tar sig nämligen. Vi har börjat lyssna in oss på Manu Chaos senaste, och den lyfter liksom hela tiden ett snäpp och vi med den och det är inte illa eftersom höga förväntningar kan ställa till det så till den grad att man känner sig lurad på konfekten när man väl får ta del av upplevelsen som man bespetsat sig på. Inte nog med det: solen lyser så grant, lönefabriksnärvaron lyser med sin frånvaro, mokabryggarens resultat av allt muller lyser svart och lockande, vi ska till bolaget och impulsplocka hem en kombination av en lysande tinto och två, okej tre, starobno, vi ska få hem ny madrass till bingen, vi ska en gång för alla välja ut sex lysande ökända ök på Solvalla, och dessutom ska vi hinna med att lyssna på yngsta sonens första trumlektion i den lokala kommunala musikskolans AB, som naturligtvis omstruktureras titt som tätt så att vd, styrelseordförande etc ska kunna få marknadsmässig lön för att kunna konkurrera med sig själva, för det är ju det som är poängen med utlokaliserad verksamhet numera, den som stod i vägen för skattesänkningar, den som byggde landet, den som lade grunden och höll samman. Hur som helst, vi har redan hunnit köra en lektion hemma, och vi började basic för att betona vikten av att lägga grunden rätt, man är ju trots allt en viting vars storasysters snubbe en gång på stenåldern tog med sig sina vax när han hälsade på och det har ju satt sina spår, pampampampampampam piddepidde pampam, nämligen Ringo Starr och övergången till She came in through the bathroom window, för att, är tanken, så småningom leta oss ut världen. Fan, vi har ju en gång i tiden släpat hem ett par congas modell mindre, äkta vara från Kuba, snacka om mottaktsparty eftersom kvinnan i huset förde i boet två stycken modell större någonstans ifrån, fråga mig inte varifrån men dom kan få det att svänga dom med.

Fast tjacka trumset kommer inte på fråga. Vi trummar läxorna på köksbordet. Om inte annat för att slippa höra grannarna nynna på ”har dom inte hängt honom än”.

Utskitet äppelmos kontra svensk granit? Tja, vi misstänker att danskarna om tre dagar på Råsunda avslutar det dom till sist påbörjade men aldrig fick fullfölja på Parken i våras eftersom svenskarna hade bondtur in i det sista. Det kan gå så illa att någon i ren desperation kan få för sig att ta saken i egna händer. På känt manér.

Apropå party: Om dom första åtta lagen i allsvenskan vinner två, förlorar två och spelar två oavgjorda matcher var och Bajen vinner sex raka hamnar Lennart Johansson pokal där den hör hemma. Bara så ni vet.