Hämta – andan

Solen skiner, mokabryggaren har mullrat, lätt snoriga ungar är hemma och ser på Picassos äventyr för hundrade gången och en annan, tja, en annan dricker kaffe, suger på gårdagens karamell, kliar jycken på magen och funderar på vad det var vi skulle göra.

Som sagt, såg en halvlek. Erkan lös, och Charlie fick tillfälle att avlossa bössan i alla fall en gång. Nästa gång så…

Nästa gång sitter Sebastián och Lolo på läktaren. Det är ju inte där man önskar dem, men vi hyser hopp. Vi gnäller inte. Vi njuter. Vi ser framåt. Och vi tror att Charlie petar dit två. Eventuella frisparkar får väl Petter dra dit.

Med risk för att bli stämd (ni vet verkshöjd och sånt där tjafs) – här är kvällstidningens rubriker i pappersform på ett bräde just denna vackra dag i jämmerdalen: Hela lönen – till räntor; Protesterna kan sluta – i blodbad; Möt hösten – utan tak; Glöm grön el – sänk förbrukningen i stället; ”Vi ska inte skilja oss – som våra föräldrar”, Hon har haft olika killare sen hon var 16 – men tror på livslång kärlek; Överföll värdetransport i Kista – flydde i stulen bil; Nu har han rekord – i fortkörning; Shoppa billigt i USA – på nätet; Gör som Idol-Kishti och lev ut – det får dig att må bättre; Tjata – och bli en vinnare på mötet; Dumpad? Älta inte – skriv; Dödad – av pappa; Stulna bussen hemma – alla väskorna kvar; Väl rutet – nu kan allt hända; Gå i skogen – bli rik.

Just det, vi älskar – tankstreck.

Än så länge går allt enligt planerna för att pokalen till slut ska hamna rätt.

Jag håller för övrigt med den som anser att det här blogginlägget var fullkomligt ointressant. Och att vi – ännu så länge – inte ska förhäva oss.