Bloggvärldens hemska baksida

Kvällens motståndare har fått ordentlig tuppkam, det har rullat på rätt ordentligt, det vore önskvärt att den klipps av jäms med fotknölarna. Lönefabriken kallar, vi är alltså inte på plats, bara en sån sak, vadå ångest? Allt är som vanligt – just i dag. Fan. Vi både tror och hoppas. Jycken måste ut. Vi måste ut. Vi vet hur det kan gå. Vi vet hur det borde sluta. Vem får rubrikerna? Fan, sluta svära, det är ett fattigdomsbevis. Fokusera. Gå hem och låta mokabryggaren löpa amok. Hjälper det att be en smula? Visa dom jävlarna. Ta oss samman. Herregud, det är ju för fan bara fotboll. Köra över dom, slå en tunnel, vässa armbågarna. Plocka lite blommor i stället. Le som fan mot dom man möter i stället för att rulla med ögonen. Kärlek. Hålla upp dörrar. Bildligt talat alltså. Det finns ju fan lag som heter Derby, och det går ju bra. Bollen på marken, bollen på marken. Fortsätta le. Sluta slå i dörrar. Hälsa på den enögda grannen. Och för helvete hålla hastigheten på väg till lönefabriken. Mota olle i grind.

Vem vet, det kanske funkar?