Payday

Det finns clowner – och det finns clowner.

Solen skiner, mokabryggaren jobbar för högtryck och jycken har fått en godis och en promenad med matten, medan en annan fick köra sektionen ungar som inte hostar och snorar till plugget eftersom vi om man ser lite genetiskt på det hela allesammans har lite problem att komma i väg i tid på mornarna trots att vi alla tjatar på varandra, och det är ju skönt att man på nåt sätt påverkat ungarna eftersom dom gärna påverkar mig med sina skolbaciller.

Men annars ska man alltså inte klaga på den gistna träbänken och med en tagg i näven, och Den stora planen som vi talar tyst om har gått som tåget, ja förutom en sak som jag vill ha sagt: Jävla Gais.

Fast nu får Bajen även nästa match chansen att sätta en serieledare på pottkanten. Och det är ju alltid något att hänga upp Den stora planen som vi talar tyst om på.

När det väl gällde tycks Bajen speedway fått punktering. Handbollen, däremot, kör över allt och alla. Staffan Olsson är en hjälte som håller tyst när han ska, och att han är långhårig gör ju inte saken sämre.

Annars väntar vi med spänning på Lasse Anrells nästa krönika där han utlovat att rangordna dom största skitstövlarna på Aftonbladet, alla psykfallen, och som om det inte vore nog: cheferna som horar mest. Tidningen lär behöva gå upp i mät särskilt som Anrell bett medarbetarna komma med förslag på vilka dom tycker är ”de största fittorna på Aftonbladet".

Anledningen lär vara att en enligt utsago clown i tidningens namn, och vars bror av en tv-recensent på tidningen i fråga definierats som en så kallad Stureplanslallare, fått ansvarige utgivaren för digitala ettor och nollor att ställa sig upp som en annan Voltaire och försvara clownen som satt i system att under tidningens namn ta heder av folk och fä och tv-recensenten. Clownen i fråga bloggar nämligen, och det vet man ju hur såna är. Jag skär absolut inte alla över en kam, men man behöver ju inte ens googla utan bara läsa på för att komma på att det ofta är högt i tak och helt utan substans. Man behöver alltså inte ens besöka Stureplan för att känna sig illa till mods.

Apropå att må. Det lär med tiden bli lättare att skydda okonventionella varumärken, ni vet ljud, färg, dofter och känselupplevelser, ser jag när jag omvärldsorienterar mig. Som att till exempel gå ut med jycken, lyssna på göken eller dra en handtralla. Intresset bland företagen, och från alliansen naturligtvis, att slå mynt av denna jungfruliga mark ökar för var dag – och inte bara bland dem. Mera valfrihet, eller hur! Jag inte bara bloggar, jag ligger i framkanten även här och ska inom kort patentskydda en av mina specialiteter aftonbrakaren nån gång efter middagen. Det ska fanemig kosta att på nära håll få uppleva ljudet, dofterna, ja, att få vara med om hela upplevelsen.

Så om nån lägger på en brakare på väg upp i rulltrappan vid Östermalms tunnelbanestation, vänder sig om mot dig, sträcker fram näven och säger: en tia tack, så vet du vem det kan vara.