Vi tar oss ännu en gång på allvar

Först som sist: vi har antytt en viss förståelse för vissa domarinsatser i vissa lägen, som när något pucko vattnar gräsmattan med två plastmuggar öl i stället för att dricka upp dem. Vi är beredda att ta tillbaka allt. Peter Fröjdfeldts sätt att hantera skandalen på Råsunda i går visar svart på vitt och ännu en gång att olika lag är olika mycket värda för domare och för Fotbollförbundet och att nolltolerans är ett mycket tänjbart begrepp. Spelar du i Gais är du dessutom fritt villebråd och värd att offra. Grönvita sidan… skriver koncist om händelsen.

Apropå makrillar är det nu åter fritt fram att ta sig an och ta sig till Sveriges baksida. Författarna av olika nåde och karaktär, etnicitet och kön har minglat klart, käkat upp alla gratischips och hällt i sig allt rödtjut och återgått till sina respektive kammare för att fortsätta tugga på pennskaftet och fundera på om de ska ta livet av sig och så vidare. Att vi inte heller i år gjorde bokmässan en gång för alla beror naturligtvis på att vi fortfarande inte skrivit den där jämra boken, som vi av någon outgrundlig fortfarande har i tankarna, kanske för att bevisa nåt oklart vad, och dessutom var vi där för ett par år sen och drack för många och för kassa mojitos på typ 23:e våningen på Gothia Tower, vilket iofs kan se ut som en tanke med tanke på det numera bordlagda storlaget på vars bord man hade tänkt att duka fram Gais som en helstekt kulting med klubbmärket i gapet, men nu är det alltså änglarna på menyn för Bajen och vi kommer att se fajten på dumburken eftersom vi såg halva Elfsborgsmatchen på dumburken och det gick ju bra till slut och Göteborg åker man ju inte till bara sådär i en handvändning eftersom det är full careta som det är, även om vi gärna skulle sitta på lokal med halvgaisaren därnere för att bräcka varandra med skamliga rövarhistorier från anno dazumal där ett och annat fruntimmer utan tvivel passerar revy.

Förra gången det begav sig mot änglarna bjöd Bajen på årets bästa första halvlek alla kategorier, det var liksom så överlägset bra att man nästan blev mörkrädd, men andra halvlek ska vi inte tala om med tanke på att änglarna fick den dit de ville, nämligen sparka och spring och bollen i luften, bollen i luften, så att Gustavsson fick byta in den ena mittbacken efter den andra. Men första fyrtiofem, det var sannerligen grejer, och segern var, som man säger, odiskutabel.

Med tanke på att Bajens mittfält på grund av dumma avstängningar saknar argentinsk dynamit och Chankos idoga jobbande vill vi inte se nån mittfältskamp om utrymmet och problemformuleringsprivilegiet. Se bara till att motståndarna aldrig får tag i bollen, är mitt enkla recept, och då gäller det helt enkelt att lira boll och pressa högt. Och gärna i två halvlekar.

Med tanke på veckans match mot Braga får Traoré läka ihop helt och fullt, vilket innebär att Petter kliver ner och jobbar centralt tillsammans med Haris. Castro-Tello får hålla i gång vänsterkanten. Erkan jabbar på med högern och går då och då in i banan med sin patenterade bollen bakom benet-dragning. Mittfältet är alltså en tvärhand långt och tungt och ska utnyttja det till fullo.

Charlie startar där framme (och gör mål). Jocke Jensen kliver in från start (och nickar bort allt och kanske in en hörna bakom Bengan). Klebèr tar plats till höger, och vi håller tummarna för att David är fit for fajt och får läge att vända spelet från vänster direkt till Paulinhos volleyhögerkänga. Mål naturligtvis.

Ungefär så.

Mokabryggaren kallar. Sen ska jycken ut.