Och här sitter vi

Årets allsvenska säsong har alltså till slut gått i stå. Till och med vi inser faktum.

Det är höstlikt läckert där man sitter på den gistna träbänken och bälgar kaffe med en tagg i näven. Jycken tog med matten på morgonpromenaden, så vi sitter här och kisar tvehågset mot solen och önskar att det vore vår.

Homer Moody, Wilton Tompkins och Alexandra Goss, vilka är det? ”Stjärnor” som man inte fanns men som poppar upp i kvällsdrakarnas bilagor över kändisar och svenska programledare som man heller inte visste fanns? Kanske. Hur som helst är det bara ett axplock av alla som mejlar mig erbjudanden varav många är rätt bisarra. Dom kanske dessutom är bloggare? Eller avhoppade sådana? Har dom också gått på det här med Facebook? Ingenting är omöjligt numera.

Yngsta sonen har tandvärk så honom ska vi ta ur plugget under förmiddagen för att kolla läget. Sen vet vi inte vad som händer, iofs inget ovanligt, men sen bär det av till Söderstadion. Vi har haft en satans otur med planeringen. Lönefabrikskollisioner och taskig framförhållning i parti och minut. Så kan det gå när man vägrar almanacka. Men nu får det vara nog. Nu ska vi vara där. Vi vägrar svara i telefon för att undgå lock och pock och ställ upp-ropen för man vet att man är en mes som lätt faller till föga och gärna får dåligt samvete för att man varken producerar eller konsumerar tillräckligt för att få hjulen att snurra fortare. Hur som helst, äldste sonen är med på tåget och vi har valt halsdukar med omsorg. Ett oförskämt piggt Helsingborg, om man får tro senaste matchen mot Heerenveen, som vi beskådade på lönefabriken, 5–1 var faktiskt i underkant, väntar. För fem dar sen var vi övertygade om utgången, nu är vi som vanligt trogna vår karaktär, nämligen ambivalenta.

Vi hoppas naturligtvis att Lasse Eriksson får sitta kvar på bänken för vi vill inte att George Moussan ska behöva lämna föreställningen i förtid, men med tanke på Bajens bisarra målvaktsår är vi inte helt säkra på att det blir så.

Ett inte omöjligt scenario är alltså att David Johansson står i årets sista match.

Eller Charlie Davies.

Bajens säsong är inte över, men nånstans i vårt stilla sinne har vi börjat förbereda oss för nästa års och tror inte att vi är ensamma om att fundera på sista utposten. Nånstans ska man ju börja.

För övrigt anser vi att årets allsvenska har premierat lag utan eget lir och som dessutom inte vet hur det är att titt som tätt möta internationellt motstånd under pågående säsong.

Samtidigt som vi sitter här bakom våra bajenbrickor och kisar nynnar vi på en och annan slagdänga för att försöka sammanställa nån sorts utlimat lista av musikalisk betydelse. Ni vet ett begränsat antal plattor som man får ta med om man en gång för alla måste lämna jämmerdalen för månen.

Är det samma plattor som man skulle ta med sig om man blev avslängd på en obebodd ö? Och då menar jag en i Söderhavet.

Nånstans där är vi.

Mokabryggaren kallar.