Ibland är man utanför sina sinnens fulla bruk, som när man nån gång i forntiden sade ett visserligen knappt hörbart men enligt lönefabriksrepresentanten ändå ett odiskutabelt ja till att gå till lönefabriken just i dag när man är visserligen dunderförkyld men stark, på pottkanten alltså, ni vet åsnan mellan två hötappar av vilka den ena är byggd av nöden men den andra är tvungen, det är bara att kolla i plonkan ("kolla, en mal") och vi sjukskriver oss dessutom inte i onödan trots att alliansen tror motsatsen om visst folk och alla fän och presumtiva koppartjuvar och fylla i och bära kassarna åt storhandlarna på walmart-nissar, men alla ni andra: Råsunda kallar i kväll med grönt och vitt, hur det än går är det inte slutet men kan vara början på något nytt, går ni i kväll är det ett steg på vägen till att inte behöva åka dit igen, innan ni vet ordet av är AEG med på tåget, ny area, hela kittet, Unicef på tröjan i all evighet eller så länge Unicef behövs i världen, ni bäddar alltså för hur ni vill ligga och hur ni vill vara klädda och att inte nån jeppe får för sig att vi måste slå ihop klubbarna i länet för att kunna konkurrera, och vägen går alltså över Braga, och det kan sluta hur som helst men det går inte utan er som är på plats.
Nu ska vi tjacka trumpinnar: yngste sonen befinner sig i sin utveckling nånstans mellan tioårskris och Ginger Baker-syndrom.
Men först en kaffe och ett kilo esberitox. Jycken viftar på svansen och får en godis som belöning för visat tålamod.
Hur det än går kommer vi att ångra oss att vi inte var där.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar