Bra att veta

Så länge som vi sov i morse har vi inte sovit sen våren -88 när vi skulle skriva århundradets roman en bit utanför Malaga, och det är man ju alltså inte bortskämd med. Vi lyckades i alla fall komma till fritis vid elva för att hämta hem yngsta sonen som slaggat över efter en helkväll med karaoke, poker och tonvis med godis, och om jag förstått fröknarna rätt i princip inte sovit alls. Det kan stämma, för nu mitt på blanka dagen ligger han utslagen i bingen och tar igen sig.

Jyckens morgonpromenad gick alltså om intet.

Tog hur som helst när det väl var dags vägen förbi favoritkaféet för en vaniljbulle och en hederlig klassisk java och efter det en tagg och vem satt där och blev intervjuad av statstelevisionen om inte SSU:s nästa stjärna som nog aktar sig för att bli attackerad av dörrvakter när hon är på galej och inte såg ut som att hennes drivkraft är en egen herrgård. I alla fall inte nu.

Jeffrey lämnar Bajen även bokstavligt och gör alltså Kaos och – hör och häpna – Dede sällskap i Ålesund. Han har varit den som mest frekvent fått oss att de senaste säsongerna om vartannat sucka, stöna och njuta och sedan stöna, särskilt när han mer än gärna dribblade av nån snubbe och sen fick för sig att vänta in snubben för att bjuda honom på ett varv till. Inläggen höll också något högre klass än allsvenska i gemen. Men de snabba omställningarna, vad hände med dem?

Per Joar Hansen tränar på i Ålesund, men jag vet inte om just det är förklaringen till att en viss kategori fotbollsspelare hamnar där. Eller?

I dag är för övrigt alla norrmän utomhus och viftar med flaggan.

Detta om detta.

Att Hammarby är vidare i Svenska cupen efter en holmgång i de värmländska skogarna vet vi inte heller riktigt hur vi ska angripa. Bra att få träna straffar på riktigt, läste jag nånstans, och det kan man ju hålla med om.

Värre är det med Egurens skada, som ”troligen” inte är så allvarlig. Sånt har man hört förr, så vi väljer att sitta som på nålar tills vi ser honom på planen igen.

Allsvenskan må vara århundradets jämnaste eller nåt sånt, eller sämre än nånsin, ett mantra vi skiter högaktningsfullt i att bry oss om eller ens tro på. I botten ligger trots allt de tre lag som borde ligga där. En anledning är förstås att Bajen gjort det dom ska mot just dem.

Målsättningen är naturligtvis fortfarande ”Vi ska visa dom j-vl-rn-”.