Alla tiders bottenskrap

Enligt den något större kvällsdraken bryter Ashlee Simpson tystnaden om näsoperationen.

Jyckens morgonpromenad gick av stapeln utan större finesser. Vi kastade ett mellanting mellan pinne och liten stock en stund i fårhagen, och det tyckte jycken var kul.

Sen gick vi hem.

Men innan dess tände vi en tagg längst ute på udden och funderade.

Jag är som Slas: jag åker inte heller frivilligt till Malmö. Jag var på plats för ett antal år sen och såg en deprimerande 0-2-historia på deras gamla åker, Kindvall junior tåfjuttade bland annat in en balja har jag för mig, det var förresten samma år som de himmelsblå åkte ur högsta serien. Om jag nu minns rätt.

Riktigt så kul lär det allsvenska bokslutet inte bli i år.

Fotboll handlar om att välja sida. Enkelt, säger en del, och det håller jag med om även om det är mer komplicerat än så. För det är nämligen så att även om det egentligen bara finns ett enda lag, så finns det en massa andra lag som man helt enkelt måste förhålla sig till. Överallt och alltid och ner i minsta gärsgårdsserien. Alla dom där andra lagen behövs ju för att det ska bli nån fotboll att tala om. Ibland avgör det geografiska läget eller varifrån farfar en gång i tiden kom eller var den där vurpingen bodde, ibland räcker det med ett ballt namn för att sympatierna ska ta form. Man är helt enkelt så funtad att man håller en tumme för IFK Malmö mot MFF trots att man skulle kunna tycka skit samma. En sak till: Att storleken inte har någon större betydelse för kvaliteten är inte alltid sant. Tyvärr har övergången från broadsheetformat till berlinerdito och tabloid för en viss morgontidning ställt till det för tabell-, resultat- och börsfanatikern. Man har inte längre nån naturlig koll på hur det går för BK Ångest eller Los Copihues eller om dom ens fortfarande existerar eller för all del bollens gång för IFK Aspudden och Aspuddens IK, av vilka det ena naturligtvis får hjärtat att klappa lite mer, för sån är fotbollens väsen och idé.

Nån gång ska jag göra den ultimata rankningslistan över världens fotbollslag från plats två till plats åtta tusen. Österfärnebo IF? Kanske nummer 6489. Brighton & Hove Albion FC? 5902. Cremonese? 3970. Barcelona? Väldigt högt upp. Real Madrid? Bra mycket längre ner och till och med långt efter Atletico. Roma? Mil före Lazio. Lövholmen årgång -73? Säg det. Och var skulle det gamla, i förtid nerlagda korplaget Harry Kromstad IF hamna?

Och så vidare.

Längst ner på en sån lista skulle alltså värsta laget alla kategorier ståta med skammen.

Det finns väl ett par stycken att välja mellan.

På sätt och vis skulle det vara oerhört ärofyllt att knipa sistaplatsen. Laget som hamnar där är ju bokstavligt och bildligt talat själva motsatsen till allt som det enda laget som räknas står för.

Ändå behövs det där avskyvärdaste av alla gäng på nåt underligt vis för att det ska bli fotboll.

Mokabryggaren kallar.