Äntligen!
En, ooookej, två, staropramen på schyst hak med omvärldsanalytikern, och sen lunkade vi så småningom till Zinken, och ingen brydde sig om att kolla bengaler eller eventuell fickplunta och varför skulle dom det, här finns inga jävla idioter, och sen hamnade vi i viptältet där vi sprang på P på god väg mot tusende Bajenmatchen när som helst, och sen intog vi läktaren och det tog fyra minuter och sen hade Patrik Nilsson presenterat sig och det stod ett noll. Bara en sån sak: straff till Bajen! Vi hade en aning problem att fokusera bollhelvetet första kvarten men det blev bättre allt eftersom, och sen slog vi en drill i en buske, och när klockan klämtade nästan halvtid klämde Bajen in tre ett och vi tog fram fickpluntan och hällde i kaffet och mös, och allt slutade sex fem, och när såg vi Bajen göra sex pytsar på typ en månad senast och vända underläge sista fem?
Sen åkte vi hem för imorgon ska vi i selen, och på vägen snackade vi med den exalterade höstlovslediga yngsta sonen som från sex på morgonen till fyra på eftermiddagen varit drevkarl under älgjakten på nån skärgårdsö som han hade åkt till med sälräknaren med skärgårdskryssaren, och det var skott på skott och en dö älg typ fyrataggare och slakt och typ skottkärra med blod, om vi förstod det hela rätt för förbindelsen var sådär och munnen gick i ett. Jycken lär för övrigt, om man får tro matten, ligga i bingen på verandan och snarka.
Så idag vi klagar inte.
fredag, oktober 30, 2009
torsdag, oktober 29, 2009
Här är vi
Jag vet att man kan tro att föregående inlägg på denna jämmerdalsblogg skrevs i affekt. Inte alls. Alla kunde dra åt helvete. Alla kan fortfarande dra åt helvete.
Allvarligt talat. Superettan är kanske det bästa som kan hända Bajen just nu. Typ ”Alla till Väsby”. Optimist i överkant? Men tänk efter. Bajen får nämligen en ny vd! Bajen får också ny tränare och förhoppningsvis nya spelare, och i en del fall och snudd på oavsett kvalitet kommer vi att utbrista Tack och lov.
Hur hamnade vi här?
Det avbrutna derbyt på Söderstadion för några år sedan var ett steg på vägen till källaren.
Det vi såg de första sjutton minuterna mot BP på ett disigt försäsongsstadshagen för lite drygt två och ett halvt år sedan ett annat.
Alla spelare som sedan dess lämnat planlösheten åt sitt öde ännu ett.
Allt som skett sedan Andersson tillträdde som vd ytterligare ett antal.
Och nu kan vi inte ens gå ut med jycken för att lufta av oss för den sitter på en höstlovskobbe i skärgården och glor ut i mörkret. Om den nu inte ligger och snarkar på bingen på verandan.
Allvarligt talat. Superettan är kanske det bästa som kan hända Bajen just nu. Typ ”Alla till Väsby”. Optimist i överkant? Men tänk efter. Bajen får nämligen en ny vd! Bajen får också ny tränare och förhoppningsvis nya spelare, och i en del fall och snudd på oavsett kvalitet kommer vi att utbrista Tack och lov.
Hur hamnade vi här?
Det avbrutna derbyt på Söderstadion för några år sedan var ett steg på vägen till källaren.
Det vi såg de första sjutton minuterna mot BP på ett disigt försäsongsstadshagen för lite drygt två och ett halvt år sedan ett annat.
Alla spelare som sedan dess lämnat planlösheten åt sitt öde ännu ett.
Allt som skett sedan Andersson tillträdde som vd ytterligare ett antal.
Och nu kan vi inte ens gå ut med jycken för att lufta av oss för den sitter på en höstlovskobbe i skärgården och glor ut i mörkret. Om den nu inte ligger och snarkar på bingen på verandan.
onsdag, oktober 28, 2009
tisdag, oktober 27, 2009
Kortfnattat
Höstlöv. Jag menar höstlov, och dottern beordrades därför ta hand om jyckens morgonpromenad.
Den årliga ansamlingen av löv har förresten nått nya, historiska nivåer. Som vanligt börjar vi vårt sisyfosarbete med att låta mokabryggaren göra jobbet.
Eftersom vi slog en signal för att få bevis på att vi dragit strån till stacken eftersom vi tydligen måste bevisa sånt är vi åter i selen. Det tog en timme. Inte i galopp eller så, men ändå. Till och från framdeles, och det är ju vackert så. Men till och med en enda gång räcker för att vi ska börja grunna på semester.
Vi var för övrigt på Råsunda och överlevde derbyt. (Men vi vägrade kryssa i nån larvig inställelseorder på hemsidan.) Hur som helst: alla våra fördomar om träben etc blev bekräftade men vi kunde ändå inte undgå att tycka att det faktiskt fanns ett visst mått av engagemang på planen och att de grönvita heroerna mot alla odds verkligen försökte. När unge herr Helg dessutom knoppade in sin balja, just det, det är bara han som nu för tiden kan göra mål och man undrar ju förstås vad han gör nästa säsong, fick vi faktiskt en smula känsla av det här kunde gå vägen. Vi upplevde alltså typ tio minuter av osannolik och egentligen obegriplig glädjefnatt. Ja, den där vanliga ångesten försvann i en rökpoff och vi var inte vid våra vanliga sinnens bruk. Vi till och med skrattade vid ett tillfälle! Det som sedan inträffade underströk bara vår just då obefintliga förankring i jämmerdalen. Några av Saurons legionärer vill vi absolut inte se i målprotokollet, det är liksom för magstarkt, och att just Pavey hamnade där var på nåt sätt typiskt för denna jämra säsong som inte kan ta slut fort nog. Men i tio minuter…
DN:s krönikör sågade inhoppande ”skenbrassen” Rafael jäms med fotknölarna. Men nåt slags teknik har han faktiskt – påminner om yngste sonens en gång i tiden åttaåriga lagkamrat som kunde dribbla runt runt och ha kvar bollen ända tills han blev av med den.
De ende som uttalat såg sin chans med tränarbytet för typ sju omgångar sen, nämligen Haris, undrar nog om det verkligen var så lyckat med den saken. På planen var han i alla fall inte.
Längst fram fanns som vanligt – ingenting.
Vi som inte är med vår tid undrar ju förstås om man slutat med att ställa en gubbe vid varje stolpe vid motståndarnas hörnor, för där fick en annan stå under att antal pojklagsår. På nåt annat sätt kan vi inte tolka motståndarnas första balja.
Två omgångar kvar. Häcken och Trelleborg: två numera ständiga boogey team. Att inget av lagen har något att spela för talar emot Bajen. Om något av lagen skulle ha något att spela för talar det också emot Bajen. Allt talar emot Bajen, nämligen: vd, styrelse, träben, eventuellt väder, lutande planer, kombattanterna om kvalplatsen och troligen domaren.
Nu såg vi ännu ett löv singla ner mot sitt öde.
Den årliga ansamlingen av löv har förresten nått nya, historiska nivåer. Som vanligt börjar vi vårt sisyfosarbete med att låta mokabryggaren göra jobbet.
Eftersom vi slog en signal för att få bevis på att vi dragit strån till stacken eftersom vi tydligen måste bevisa sånt är vi åter i selen. Det tog en timme. Inte i galopp eller så, men ändå. Till och från framdeles, och det är ju vackert så. Men till och med en enda gång räcker för att vi ska börja grunna på semester.
Vi var för övrigt på Råsunda och överlevde derbyt. (Men vi vägrade kryssa i nån larvig inställelseorder på hemsidan.) Hur som helst: alla våra fördomar om träben etc blev bekräftade men vi kunde ändå inte undgå att tycka att det faktiskt fanns ett visst mått av engagemang på planen och att de grönvita heroerna mot alla odds verkligen försökte. När unge herr Helg dessutom knoppade in sin balja, just det, det är bara han som nu för tiden kan göra mål och man undrar ju förstås vad han gör nästa säsong, fick vi faktiskt en smula känsla av det här kunde gå vägen. Vi upplevde alltså typ tio minuter av osannolik och egentligen obegriplig glädjefnatt. Ja, den där vanliga ångesten försvann i en rökpoff och vi var inte vid våra vanliga sinnens bruk. Vi till och med skrattade vid ett tillfälle! Det som sedan inträffade underströk bara vår just då obefintliga förankring i jämmerdalen. Några av Saurons legionärer vill vi absolut inte se i målprotokollet, det är liksom för magstarkt, och att just Pavey hamnade där var på nåt sätt typiskt för denna jämra säsong som inte kan ta slut fort nog. Men i tio minuter…
DN:s krönikör sågade inhoppande ”skenbrassen” Rafael jäms med fotknölarna. Men nåt slags teknik har han faktiskt – påminner om yngste sonens en gång i tiden åttaåriga lagkamrat som kunde dribbla runt runt och ha kvar bollen ända tills han blev av med den.
De ende som uttalat såg sin chans med tränarbytet för typ sju omgångar sen, nämligen Haris, undrar nog om det verkligen var så lyckat med den saken. På planen var han i alla fall inte.
Längst fram fanns som vanligt – ingenting.
Vi som inte är med vår tid undrar ju förstås om man slutat med att ställa en gubbe vid varje stolpe vid motståndarnas hörnor, för där fick en annan stå under att antal pojklagsår. På nåt annat sätt kan vi inte tolka motståndarnas första balja.
Två omgångar kvar. Häcken och Trelleborg: två numera ständiga boogey team. Att inget av lagen har något att spela för talar emot Bajen. Om något av lagen skulle ha något att spela för talar det också emot Bajen. Allt talar emot Bajen, nämligen: vd, styrelse, träben, eventuellt väder, lutande planer, kombattanterna om kvalplatsen och troligen domaren.
Nu såg vi ännu ett löv singla ner mot sitt öde.
tisdag, oktober 20, 2009
Inte ens ironi
Pappersjobba och annat jämmerdalselände och sitter som limmad vid computern trots att man borde… Har visserligen druckit kaffe, svart som aska såhär dagen efter, men annars? Ingenting hjälper. Det är bara för uselt. Det är helt enkelt för uruselt.
Från start och till slut är alla matcher i allsvenskan lika viktiga, men gårdagens match på Örjans vall var faktiskt viktigare än så för Hammarby. Det kändes som om laget verkligen med kraft ville bevisa att årets Bajenupplaga är allsvenskans sämsta och fullt i paritet med det andra miserabla huvudstadslaget som vi hela säsongen påstått är seriens värsta brögäng, vilket till slut varit årets enda ljuspunkt. Det var då det – och vi har sett det komma sedan länge.
Om spelarna verkligen ville, vågade och försökte och vilt kämpade och fick åka hem med tre noll i baken skulle jag verkligen försöka se och ta till mig ljuset, inställningen, viljan, eventuella domarskandaler, träbenen, lusten och möjligen oförmågan. Men nu?
Värdelöst.
Från start och till slut är alla matcher i allsvenskan lika viktiga, men gårdagens match på Örjans vall var faktiskt viktigare än så för Hammarby. Det kändes som om laget verkligen med kraft ville bevisa att årets Bajenupplaga är allsvenskans sämsta och fullt i paritet med det andra miserabla huvudstadslaget som vi hela säsongen påstått är seriens värsta brögäng, vilket till slut varit årets enda ljuspunkt. Det var då det – och vi har sett det komma sedan länge.
Om spelarna verkligen ville, vågade och försökte och vilt kämpade och fick åka hem med tre noll i baken skulle jag verkligen försöka se och ta till mig ljuset, inställningen, viljan, eventuella domarskandaler, träbenen, lusten och möjligen oförmågan. Men nu?
Värdelöst.
måndag, oktober 19, 2009
Inga tankar alls
Strålande höst ute i jämmerdalen – om man är lagd åt det hållet. Till slut tog jycken ut matten på ”morgonpromenaden” – och vi fick med andra ord inget utrymme för att tänka till därute på udden.
Lika bra det.
Mokabryggaren har dock mullrat – med besked.
De grönvita heroerna lär ha nåt slags halvhygglig statistik när de gästat Örjans Vall, tror vi i alla fall, men i kväll är det inget att luta sig emot. En poäng är ju snudd på värdelöst att plocka med sig hem. Bättre än noll pinnar förstås, men just i dag räknas bara tre. Halmstad har dessvärre också något att spela för, nämligen att säkra nästa års allsvenska säsong – som innebär spel mot nya och gamla storheter som BP, Mjällby, Åtvidaberg och kanske Assyriska.
Misstänker att påfundet med sexton allsvenska lag av vissa sågs som en garanti för att en gång för alla slippa hotet om att åka ur.
Och att fler matcher skulle härda inför eventuellt framtida Champions League-spel.
Och ge mer klirr i kassan.
Den enögde grannen bortibacken, just i år mer enögd än nånsin eftersom han drabbats av lätt guldfrossa i förtid, sa när vi tidigt i morse körde honom till flygbussen för vidare leverans utsocknes att vi nog kunde smita in för att se kvällens drabbning hemma honom medan frun pysslade med annat, men vi pallar inte. Sportradion får stå på medan lasagnen puttrar och vi febrilt letar efter en, okej två, staropramen i skafferiet, så att vi verkligen får uppleva ångesten när eventuella målsignaturer drabbar oss.
Har Helg fått upp nog med ånga för att pytsa igen? Har han kvar krutet i benen? Annars vet vi faktiskt inte hur det ska gå till.
Lika bra det.
Mokabryggaren har dock mullrat – med besked.
De grönvita heroerna lär ha nåt slags halvhygglig statistik när de gästat Örjans Vall, tror vi i alla fall, men i kväll är det inget att luta sig emot. En poäng är ju snudd på värdelöst att plocka med sig hem. Bättre än noll pinnar förstås, men just i dag räknas bara tre. Halmstad har dessvärre också något att spela för, nämligen att säkra nästa års allsvenska säsong – som innebär spel mot nya och gamla storheter som BP, Mjällby, Åtvidaberg och kanske Assyriska.
Misstänker att påfundet med sexton allsvenska lag av vissa sågs som en garanti för att en gång för alla slippa hotet om att åka ur.
Och att fler matcher skulle härda inför eventuellt framtida Champions League-spel.
Och ge mer klirr i kassan.
Den enögde grannen bortibacken, just i år mer enögd än nånsin eftersom han drabbats av lätt guldfrossa i förtid, sa när vi tidigt i morse körde honom till flygbussen för vidare leverans utsocknes att vi nog kunde smita in för att se kvällens drabbning hemma honom medan frun pysslade med annat, men vi pallar inte. Sportradion får stå på medan lasagnen puttrar och vi febrilt letar efter en, okej två, staropramen i skafferiet, så att vi verkligen får uppleva ångesten när eventuella målsignaturer drabbar oss.
Har Helg fått upp nog med ånga för att pytsa igen? Har han kvar krutet i benen? Annars vet vi faktiskt inte hur det ska gå till.
lördag, oktober 17, 2009
Runt köksbordet
Tillbaka från udden i sällskap med flämtande jycke efter all pinnjakt och på vägen hann vi med en kaffe på favoritfiket som ännu inte öppnat men vars förföriska vaniljbullsdofter låg tunga över den höstklädda nejden indränkt i väta och röken från taggen och som fick oss att snika in för en rekorderlig kopp svensk java som vi misstänkte stod och puttrade för att vi och en och annan morgontidig jeppe med eventuell jycke kanske skulle komma förbi och fråga om det finns något kaffe. Ibland är kaffe kaffe och inget utländskt larv.
Veckan har varit rätt komplicerad. Som vanligt, alltså. Så när vi väl stod därute på udden i snygg Barçakepa ägnade vi Charlie Davies en grönvit tanke och en förhoppning om att han kan komma tillbaka på planen vid full vigör. Särskilt med tanke på att bilen som han färdades i klövs på mitten vid smällen. Sen funderade vi på de apatiska asylsökande barnen som fick svenska ministrar och andra myndighetspersoner att gå i spinn för ett antal år sedan. Att sverigedemokrater och andra kålsupare tycks ta för givet att asylsökande drogar sina barn för att komma åt svenskt barnbidrag är inget att chockeras över för det tycks ingå i deras världsbild, men att dåvarande s-märkta migrationsministern Barbro Holmberg tog täten är väl ändå rätt anmärkningsvärt.
Eller kanske inte. Det hela är egentligen rätt enkelt. Det måste vara så att den som tror att föräldrar är beredda att droga sina barn till fullständig apati för att komma över svenska barnbidrag troligen är beredd att göra samma sak själv, just för att det är svenska barnbidrag. Vem vet: det kanske ingår i den svenska identitet som vissa vill värna om?
Sen kunde vi vikingar när det kom till kritan naturligtvis inte lita på de jämra malteserna som vek ner sig i VM-kvalet mot Portugal. Det är väl också rätt typiskt för utlänningar? Att inte palla för trycket när det verkligen gäller?
Sen funderade vi en stund på vad Göran Hägglund diskuterar vid köksbordet. Låter maten tysta mun, kanske?
Nu mullrar mokabryggaren löftesrikt.
PS. Den som brinner för bengalernas vara eller inte vara i allsvenskan och särskilt på Söderstadion kan med fördel gå till Bajen Panikbloggeri1 som har en skön länk till en utländsk batalj vars inramning inte går av för hackor!
Dessutom kan ni på denna länk se hyllningarna av Charlie när USA spelade due due mot Costa Rica i VM-kvalet på andra sidan pölen.
Veckan har varit rätt komplicerad. Som vanligt, alltså. Så när vi väl stod därute på udden i snygg Barçakepa ägnade vi Charlie Davies en grönvit tanke och en förhoppning om att han kan komma tillbaka på planen vid full vigör. Särskilt med tanke på att bilen som han färdades i klövs på mitten vid smällen. Sen funderade vi på de apatiska asylsökande barnen som fick svenska ministrar och andra myndighetspersoner att gå i spinn för ett antal år sedan. Att sverigedemokrater och andra kålsupare tycks ta för givet att asylsökande drogar sina barn för att komma åt svenskt barnbidrag är inget att chockeras över för det tycks ingå i deras världsbild, men att dåvarande s-märkta migrationsministern Barbro Holmberg tog täten är väl ändå rätt anmärkningsvärt.
Eller kanske inte. Det hela är egentligen rätt enkelt. Det måste vara så att den som tror att föräldrar är beredda att droga sina barn till fullständig apati för att komma över svenska barnbidrag troligen är beredd att göra samma sak själv, just för att det är svenska barnbidrag. Vem vet: det kanske ingår i den svenska identitet som vissa vill värna om?
Sen kunde vi vikingar när det kom till kritan naturligtvis inte lita på de jämra malteserna som vek ner sig i VM-kvalet mot Portugal. Det är väl också rätt typiskt för utlänningar? Att inte palla för trycket när det verkligen gäller?
Sen funderade vi en stund på vad Göran Hägglund diskuterar vid köksbordet. Låter maten tysta mun, kanske?
Nu mullrar mokabryggaren löftesrikt.
PS. Den som brinner för bengalernas vara eller inte vara i allsvenskan och särskilt på Söderstadion kan med fördel gå till Bajen Panikbloggeri1 som har en skön länk till en utländsk batalj vars inramning inte går av för hackor!
Dessutom kan ni på denna länk se hyllningarna av Charlie när USA spelade due due mot Costa Rica i VM-kvalet på andra sidan pölen.
onsdag, oktober 14, 2009
Moment typ 23
Fotbollförbundets disciplinnämnd håller ställningarna. Hammarby lämnade som bekant en skrivelse till nämnda nämnd för att få klarhet i huruvida den gode Wanderson hade på planen att göra när Gais gästade Söderstadion och plockade med sig alla poängen till makrilland. Vad händer? Jo, disciplinnämnden uppfattar skrivelsen som en protest och behandlar den därför som en sådan. Och hur går det då? Jo, enligt 10.2.1, andra stycket i SvFF:s tävlingsbestämmelser ska en protest mot okvalificerad spelares deltagande i tävlingsmatch ha inkommit senast inom fem dagar från matchdagen. Dessutom ska en protestavgift om 500 kronor erläggas inom samma tid. Enligt disciplinnämnden kom ”protesten” in för sent. Dessutom hade ingen protestavgift erlagts. ”Protesten” kunde därför inte tas upp till behandling, Beslutet blev alltså att disciplinnämnden avvisade ”protesten”.
Jo, jag vet att disciplinnämnden avslog Örebros protest mot Wandersons framfart mot kexlaget. Jo, jag vet att det är några dagar sedan och att jag alltid är i otakt med tiden. Men ändå. Örebros protest, som var en riktig protest enligt konstens alla regler, betald och allt, avslogs den 7 oktober. Dan innan, alltså den 6 oktober, behandlades Bajens ”protest”, som nu alltså inte var en protest.
Eller var den det?
På hemmaplan är könsmaktsoordningen för övrigt återställd med råge. Alla är åter på plats och bidrar. Vi funderar på att protestera, men vet inte riktigt åt vilket håll vi ska rikta oss. Vem skulle lyssna på oss just i denna fråga? Jycken, kanske?
Nånstans går hur som helst en gräns. I morgon lämnar vi diskberget åt sitt öde och följer med kvinnan och vår favoritkafétris ut i Tjockhultsnatten. Titiyo väntar på Strand.
Jo, jag vet att disciplinnämnden avslog Örebros protest mot Wandersons framfart mot kexlaget. Jo, jag vet att det är några dagar sedan och att jag alltid är i otakt med tiden. Men ändå. Örebros protest, som var en riktig protest enligt konstens alla regler, betald och allt, avslogs den 7 oktober. Dan innan, alltså den 6 oktober, behandlades Bajens ”protest”, som nu alltså inte var en protest.
Eller var den det?
På hemmaplan är könsmaktsoordningen för övrigt återställd med råge. Alla är åter på plats och bidrar. Vi funderar på att protestera, men vet inte riktigt åt vilket håll vi ska rikta oss. Vem skulle lyssna på oss just i denna fråga? Jycken, kanske?
Nånstans går hur som helst en gräns. I morgon lämnar vi diskberget åt sitt öde och följer med kvinnan och vår favoritkafétris ut i Tjockhultsnatten. Titiyo väntar på Strand.
tisdag, oktober 13, 2009
Löjeväckande, som mycket annat
Örgryte har alltså bötfällts av Svenska fotbollförbundets disciplinnämnd för att banderollen "Free Dawit Isaak imprisoned in Eritrea since 2001" funnits på läktaren på hemmamatcherna i Göteborg. Tio tusen spänn kostade det klubben, enligt SvF. Fotbollförbundet är, som vanligt är man böjd att tillägga, helt ur tiden. På alla sätt. Man använder sig nämligen av fax för att meddela sig med omvärlden, vilket har gjort att Öis inte haft möjlighet att yttra sig över ärendet eftersom faxet inte kom fram. Klubben fick helt enkelt en faktura med posten. Överklagan pågår. Under tiden lutar det åt att banderollen är på plats även nästa hemmamatch. Vi håller tummarna för det. Och att disciplinnämnden tar sig i kragen.
Hmm, för tydlighets skull: Hoppas Örgryte förlorar på planen. Força Bajen!
Hmm, för tydlighets skull: Hoppas Örgryte förlorar på planen. Força Bajen!
Klara färdiga gå!
Solfan lyser. Vi suckar och blinkar för vi har glömt bajensolglasögonen där vi står utanför dörren för en liten jämmerdalspaus med en balja kaffe och en tagg och med jycken snusande runt närmaste buske. Vi har nämligen gett oss själva den på att strukturera upp tillvaron innan kvinnan i huset och äldste sonen dyker upp i skymningen, förhoppningsvis med en kolossal toblerone i presentpåsen. Så nu gäller det. Vi börjar i rätt ände. Nu eller aldrig: försöker para ihop en hög med 147 fullständigt olika nytvättade strumpor, några trots definitivt misstycke, innan könsmaktsoordningen är total. Var för övrigt inte s.k ungdomsprogram på tv bättre förr?
söndag, oktober 11, 2009
Okej, vi är inte felfira
”Annars lutar vi oss starkt mot åsikten att årets upplaga av allsvenskan faktiskt är samma årtusendes tristaste i mannaminne. Så det så.” Skrev vi på denna blogg för ett år och fyra dagar sedan.
Vi hade fel.
Inte nog med det: Det är alldeles för lite Otis nu för tiden, konstaterade vi redan för elva dar sedan.
Det spöregnar och vi vill sova, men det bryr sig inte jycken om.
Vi hade fel.
Inte nog med det: Det är alldeles för lite Otis nu för tiden, konstaterade vi redan för elva dar sedan.
Det spöregnar och vi vill sova, men det bryr sig inte jycken om.
Fortsättning följer
Veckan har gått i könsmaktsoordningens tecken. Som vanligt, alltså, fast ännu mer. Valda delar av familjen befinner sig nämligen i tobleronens förlovade land för att partaja; mostern fyller 90, och det hände en del på födelsedagslunchen, ryktas det: en gammal klasskompis kom aldrig och en annan fick åka ambulans därifrån innan kaffet. Annars lär det ha varit helt okej.
Så en annan har alltså allt annat på sin lott. Samtidigt som tåget för en vecka sedan lämnade Centralstationen tur och retur kontinenten och Basel åkte vi till Söderstadion där en gammal kumpan på väg mot tusen bajenmatcher när som helst mötte upp och surrade på om hur det var förr, hur det är nu och varthän det barkar, och vi kunde inte annat än hålla med. Simons kanon förgyllde tillställningen, som för övrigt höll god superettanklass men med viss charm och med en andra halvlek som lovade något, dock oklart vad. Någon måste ju göra målen, och gör Simon dem så okej för oss. Och gärna som han gör dem.
Kaffe har vi såklart klunkat baljvis av, kidsen har vi lyckats få iväg om morgnarna och jycken har vi följt efter ut på udden där vi tänkt till över det faktum att Björklund vill ha in betygen redan vid ultraljudsundersökningen, att vi inte fick Nobelpriset i år heller (okej för litteraturpriset men i år känns vi faktiskt lika aktuella för fredsditot som vem som helst) och att irländarna till slut gör som alla andra goda européer. Ger upp.
Vi ägnade också kommunalrådet i den svenska slutförvaringsorten för kärnkraftsavfallet en tanke, han som i somras var så jublande glad när beslutet kom för att ett antal jobb var tryggade i kommunen i minst hundra tusen år. Vi får väl se hur det blir med den saken.
Sen har vi tagit ett steg tillbaka, nämligen in i systemet eftersom vi måste fylla på plånkan. Möjligen kommer vi att sysselsätta fyra fem jobbcoacher för det är såna tider, och på så sätt kommer vi att bidra, dock oklart till vad.
Av detta faktum kan man utläsa att vi är klara med inte bara skrapandet utan även målningen av husväggen samt ett antal fönster varav de två sista ska sätta på plats i dag. Typ när mokabryggaren mullrat klart.
Sen har vi troligtvis tagit årets sista dopp i böljan. I går, närmare bestämt. Kallt? Bara förnamnet.
Sen har vi naturligtvis gjort en massa andra grejer också.
Sen gillar vi på något sjukt sätt att Sveriges vidare öden i nästa års fotbolls-VM vilar i maltesiska händer.
Sen har vi druckit kaffe. Javisst, ja, det har vi redan talat om.
Så en annan har alltså allt annat på sin lott. Samtidigt som tåget för en vecka sedan lämnade Centralstationen tur och retur kontinenten och Basel åkte vi till Söderstadion där en gammal kumpan på väg mot tusen bajenmatcher när som helst mötte upp och surrade på om hur det var förr, hur det är nu och varthän det barkar, och vi kunde inte annat än hålla med. Simons kanon förgyllde tillställningen, som för övrigt höll god superettanklass men med viss charm och med en andra halvlek som lovade något, dock oklart vad. Någon måste ju göra målen, och gör Simon dem så okej för oss. Och gärna som han gör dem.
Kaffe har vi såklart klunkat baljvis av, kidsen har vi lyckats få iväg om morgnarna och jycken har vi följt efter ut på udden där vi tänkt till över det faktum att Björklund vill ha in betygen redan vid ultraljudsundersökningen, att vi inte fick Nobelpriset i år heller (okej för litteraturpriset men i år känns vi faktiskt lika aktuella för fredsditot som vem som helst) och att irländarna till slut gör som alla andra goda européer. Ger upp.
Vi ägnade också kommunalrådet i den svenska slutförvaringsorten för kärnkraftsavfallet en tanke, han som i somras var så jublande glad när beslutet kom för att ett antal jobb var tryggade i kommunen i minst hundra tusen år. Vi får väl se hur det blir med den saken.
Sen har vi tagit ett steg tillbaka, nämligen in i systemet eftersom vi måste fylla på plånkan. Möjligen kommer vi att sysselsätta fyra fem jobbcoacher för det är såna tider, och på så sätt kommer vi att bidra, dock oklart till vad.
Av detta faktum kan man utläsa att vi är klara med inte bara skrapandet utan även målningen av husväggen samt ett antal fönster varav de två sista ska sätta på plats i dag. Typ när mokabryggaren mullrat klart.
Sen har vi troligtvis tagit årets sista dopp i böljan. I går, närmare bestämt. Kallt? Bara förnamnet.
Sen har vi naturligtvis gjort en massa andra grejer också.
Sen gillar vi på något sjukt sätt att Sveriges vidare öden i nästa års fotbolls-VM vilar i maltesiska händer.
Sen har vi druckit kaffe. Javisst, ja, det har vi redan talat om.
onsdag, september 30, 2009
Hold on
Vid alla glödheta, många måsten, fotbollen är åt helvete och mokabryggaren går glödhet och jycken har vita färgstänk i pälsen och vi har bestämt oss för något, typ nu jävlar, dock oklart vad. Plötsligt, vi står alltså vid ett halvmålat fönster med penseln i handen och börjar plötsligt nynna, kände vi för lite Eric Burdon. Det är för övrigt för lite The Animals i dag, är det inte? För att inte tala om Otis. Hur som helst, yngste sonen ville åtminstone ha texten till The house of… utskriven, nånstans ska man ju börja, så vi får se. Så jävla bra hur som helst, särskilt när han lättar på slipsen.
tisdag, september 29, 2009
Just nu
Mokabryggaren mullrar. Det är inte konstigt alls. Fotbollen är åt helvete. Konstigt nog tycks livet gå vidare. I alla fall om man får tro mokabryggaren. Vi väljer mugg, den svarta med det nedsolkade grönvita emblemet, och smyger ut. Höstkylan nyper till. För andra natten i rad vaknade vi av ett sjuhelvetes spöregn. Fast nu gläfser solen mot oss. Vi går runt huset, står på förstubron med en tagg i näven och huttrar i skuggan. Ingenting ska få oss på gott humör. Vi tänker sura så gott vi kan.
Jycken tog matten hand om.
Det finns så mycket annat som vi måste göra. Vi bestämmer oss på stående fot att sura ett tag till. Sen får det vara nog.
Fimpar. Går in. Jycken viftar på svansen. Mokabryggaren mullrar.
Jycken tog matten hand om.
Det finns så mycket annat som vi måste göra. Vi bestämmer oss på stående fot att sura ett tag till. Sen får det vara nog.
Fimpar. Går in. Jycken viftar på svansen. Mokabryggaren mullrar.
torsdag, september 24, 2009
För sent
Befann mig på Söderstadion i går. Jag vet inte vad jag ska säga om eländet, utom att det inte finns någon stolthet kvar. Men så fick jag följande mejl från en god vän som jag ibland lyckats lura med mig dit:
"Har en kollega som var på matchen i går med bland annat en 10-årig flicka. Kvällen slutade på sjukhus efter att galna Hammarby ”fans” kastat en sten i huvudet på henne. Sorgligt och för mig spiken i kistan. Inga mer matcher på söderstadion. Satsa på Zinken i vinter."
Jo, ännu ett mejl: från en annan god vän, trogen klubben i alla år i alla lägen, som "sprang rakt in i huliganjävlarna i går" och blev hotad av en maskerad skithög med stilett "mitt på läktaren".
"Har en kollega som var på matchen i går med bland annat en 10-årig flicka. Kvällen slutade på sjukhus efter att galna Hammarby ”fans” kastat en sten i huvudet på henne. Sorgligt och för mig spiken i kistan. Inga mer matcher på söderstadion. Satsa på Zinken i vinter."
Jo, ännu ett mejl: från en annan god vän, trogen klubben i alla år i alla lägen, som "sprang rakt in i huliganjävlarna i går" och blev hotad av en maskerad skithög med stilett "mitt på läktaren".
onsdag, september 23, 2009
Glädjen och ursinnet
• Veckans definitiva stolpskott? Göran Hägglund. Vilket iofs inte kom som en överraskning.
• Zlatan? Tycks zmälta in zjyzzt i Barzelona. Vilket iofs inte kom som en överraskning men ändå.
• Statsskulden? Dess del av BNP forsätter enligt känt borgerligt maner att rusa i höjden. No surprise därvidlag.
Vi har inte morgondoppat oss på ett tag. Eller följt efter jycken ut på udden. Anledningen är det brev som brevbäraren överlämnade och som fick oss att infinna oss en morgon vid Skavstabussen utan en susning. Överraskningseffekten var närmast total. Omvärldsanalytikern och regissören tillika halvgaisaren mötte upp och tog oss i hand ända till Krakow, vilket vi uppskattar alldeles oerhört. Anledningen var förstås att vi ska fylla år, men att omvärldsanalytikerna och regissören tillika halvgaisaren också kommer att göra det de närmaste två åren och ribban därmed är lagd. Vi drack öl, njöt av livet och den goda maten och diskuterade på känt maner till exempel fruntimmer, förslagsvis polska och vad som utmärker dem, i sensommarvärmen. Nu är vi ju en gång för alla snälla killar, så vi gör inget annat än diskuterar dem. Sedan grät jag. Det som fick mig att gråta var ett hav av avrakat kvinnohår som användes för att tillverka bland annat filtar. Jag är tämligen påläst om nazismens alla vedervärdigheter, men besöket i dödsfabrikerna Auschwitz och Auschwitz-Birkenau gav mig en chock. Gaskamrarna och krematorierna och all ondska och fullständigt uttänkt förnedring i alla situationer och till och med efter döden fick mig att må illa och känna mig ursinnig – men ett helt rum fullt av kvinnohår fick mig att gråta av förtvivlan.
Det är fantastiskt att man fortfarande kan lära sig saker. Allt är meningsfullt. Livet, barnen, kvinnan, till och med jycken – för att inte tala om kaffet. Eller veckans stolpskott som fick oss att skratta tills tårarna rann. Och fotbollen. Bara en sån sak. I kväll väntar nämligen regissören tillika halvgaisarens halvfavoritlag på Söderstadion för de grönvita gamängerna, eller vad de nu är. Vi är hur som helst där.
Nu mullrar mokabryggaren.
• Zlatan? Tycks zmälta in zjyzzt i Barzelona. Vilket iofs inte kom som en överraskning men ändå.
• Statsskulden? Dess del av BNP forsätter enligt känt borgerligt maner att rusa i höjden. No surprise därvidlag.
Vi har inte morgondoppat oss på ett tag. Eller följt efter jycken ut på udden. Anledningen är det brev som brevbäraren överlämnade och som fick oss att infinna oss en morgon vid Skavstabussen utan en susning. Överraskningseffekten var närmast total. Omvärldsanalytikern och regissören tillika halvgaisaren mötte upp och tog oss i hand ända till Krakow, vilket vi uppskattar alldeles oerhört. Anledningen var förstås att vi ska fylla år, men att omvärldsanalytikerna och regissören tillika halvgaisaren också kommer att göra det de närmaste två åren och ribban därmed är lagd. Vi drack öl, njöt av livet och den goda maten och diskuterade på känt maner till exempel fruntimmer, förslagsvis polska och vad som utmärker dem, i sensommarvärmen. Nu är vi ju en gång för alla snälla killar, så vi gör inget annat än diskuterar dem. Sedan grät jag. Det som fick mig att gråta var ett hav av avrakat kvinnohår som användes för att tillverka bland annat filtar. Jag är tämligen påläst om nazismens alla vedervärdigheter, men besöket i dödsfabrikerna Auschwitz och Auschwitz-Birkenau gav mig en chock. Gaskamrarna och krematorierna och all ondska och fullständigt uttänkt förnedring i alla situationer och till och med efter döden fick mig att må illa och känna mig ursinnig – men ett helt rum fullt av kvinnohår fick mig att gråta av förtvivlan.
Det är fantastiskt att man fortfarande kan lära sig saker. Allt är meningsfullt. Livet, barnen, kvinnan, till och med jycken – för att inte tala om kaffet. Eller veckans stolpskott som fick oss att skratta tills tårarna rann. Och fotbollen. Bara en sån sak. I kväll väntar nämligen regissören tillika halvgaisarens halvfavoritlag på Söderstadion för de grönvita gamängerna, eller vad de nu är. Vi är hur som helst där.
Nu mullrar mokabryggaren.
fredag, september 11, 2009
Saker man lär sig när man läser tidningen till dagens första balja kaffe medan ungarna kastar sig ut i skolvärldens kravfyllda tillvaro utrustade med danskläder, anteckningar inför dagens kemiprov och en fotboll under armen: Paul Ankas fru heter Anna Anka och kommer från typ Bjuv. Om det finns någon i släkten som heter Arne framgår inte, men det verkar vara en upplyftande pigg liten fru som vet att förgylla morgnarna för den 30 år äldre Paul.
Men det var naturligtvis inte det vi skulle prata om.
Årets kanske hittills skönaste morgondopp med huvudet före. Anledningen? Det rök om sjön i den snedställda solen.
Jycken? Tog matten hand om.
Husväggen är snudd på färdigskrapad. Dagens uppgift är att avsluta jobbet. Därför har vi satt på mokabryggaren för tredje gången. Sen återstår förstås allt det andra. Som att måla väggen snudd på chockrosa. Vi var naturligtvis inne på att måla allt i grönt och vitt, men vi kom på att vi ville ha något med prefixet chock-.
Karl-Petter lär vara klar för ”Kändisdjungeln”.
Ni vet väl att statsskuldens andel av BNP sjönk från 1994, när den dåvarande alliansen fick stiga åt sidan, till 2006, då den nuvarande alliansen tog vid. Ja, det tog förstås något år, men nu har den åter vänt uppåt.
De rika blir förresten allt rikare, har vi förstått. Medan dom som tjänar minst ska tjäna mindre.
Fler anteckningar från veckan. Miraklerna har duggat tätt i svensk landslagsfotboll, varav det förlösande målet på Malta inte alls fick rubriksättare och andra att ropa halleluja som de borde. Zlatans balja i sista tusendelen mot magyarerna handlade mest om tur, medan maltesernas självmål var något att falla på knä inför.
Skit samma, vi ser framåt. På söndag är det dags för Bajen att platta till Örebro på Söderstadion. Det borde inte kräva ett mirakel, men det är ju klart, bolluslingen ska i mål för att räknas som ett sådant.
Men redan i morgon kommer vi att vara kulturella. Varieté Velociped står på programmet på favoritfiket. Tre män med diverse mysko instrument och ljudbilder. Vi förväntar oss skidbas, muntrumsolo och flaskspel till vaniljbullen. Allt kan hända.
Ungefär som på Söderstadion.
Och nu till någonting helt annat. Temat, som vi lovar att återkomma till, är: Hur absurt var det inte?
Men det var naturligtvis inte det vi skulle prata om.
Årets kanske hittills skönaste morgondopp med huvudet före. Anledningen? Det rök om sjön i den snedställda solen.
Jycken? Tog matten hand om.
Husväggen är snudd på färdigskrapad. Dagens uppgift är att avsluta jobbet. Därför har vi satt på mokabryggaren för tredje gången. Sen återstår förstås allt det andra. Som att måla väggen snudd på chockrosa. Vi var naturligtvis inne på att måla allt i grönt och vitt, men vi kom på att vi ville ha något med prefixet chock-.
Karl-Petter lär vara klar för ”Kändisdjungeln”.
Ni vet väl att statsskuldens andel av BNP sjönk från 1994, när den dåvarande alliansen fick stiga åt sidan, till 2006, då den nuvarande alliansen tog vid. Ja, det tog förstås något år, men nu har den åter vänt uppåt.
De rika blir förresten allt rikare, har vi förstått. Medan dom som tjänar minst ska tjäna mindre.
Fler anteckningar från veckan. Miraklerna har duggat tätt i svensk landslagsfotboll, varav det förlösande målet på Malta inte alls fick rubriksättare och andra att ropa halleluja som de borde. Zlatans balja i sista tusendelen mot magyarerna handlade mest om tur, medan maltesernas självmål var något att falla på knä inför.
Skit samma, vi ser framåt. På söndag är det dags för Bajen att platta till Örebro på Söderstadion. Det borde inte kräva ett mirakel, men det är ju klart, bolluslingen ska i mål för att räknas som ett sådant.
Men redan i morgon kommer vi att vara kulturella. Varieté Velociped står på programmet på favoritfiket. Tre män med diverse mysko instrument och ljudbilder. Vi förväntar oss skidbas, muntrumsolo och flaskspel till vaniljbullen. Allt kan hända.
Ungefär som på Söderstadion.
Och nu till någonting helt annat. Temat, som vi lovar att återkomma till, är: Hur absurt var det inte?
torsdag, september 03, 2009
Som en annan Cratz
Yepp: morgondopp med huvudet före – och alltid kortärmat och kortbrallor, som alldeles nyss på kvällspromenad i månskenet med jycken. Och när mokabryggaren mullrade. Vi ger i alla fall inte upp bara för att nån sade att nu är hösten här. Mycket snack och liten verkstad. Vi har bestämt oss för att ånga på. Trots att vi borde ta oss an framtiden och plånkan väger nära noll. Men vi har varit med förr; det är lite Bajen över det hela.
Får man tro Janne Mian har Hammarby omsatt 79 spelare och ledare sedan 2006, om man får tro morgontidningens krönikör: ”…dom säljer spelare snabbare än man hinner skita.”
Nånting har onekligen hänt sen Anders Linderoth lämnade klubben. Spelidén, till exempel, har vittrat sönder. Ungefär som ekonomin. Trots, eller vänta, kanske tack vare, videoanalytikern. Det kan också vara så att så går det när man bygger en svällande verksamhet på att sälja spelare. De ekonomiska realiteterna kom i kapp storklubben som skulle ut i Europa.
Det är helt enkelt omöjligt att rakt av ge Tony Gustavsson skulden för att han får sparken. Även om vi skulle vilja. Frågan är helt enkelt för komplex. Men vi har länge, sen BP-debaclet på Stadshagen typ, haft en gnagande oro, trots Tonys verbala förmåga och alla hyllningar av nummer 12.
Trots våra rynkade ögonbryn har vi ändå på nåt mysko vis gillat Tony. Kanske för att han mitt i alltihopa framstått som…, ja, varför inte mänsklig?
Det är kanske därför som vissa spelare fått spela?
Vi kan också konstatera att fyra raka segrar över jurgården (lustigt nog med sammanlagt 9–1, vilket den som inte lyckats förtränga det vet är ett resultat som man inte gärna kommer dragande med) är plåster på såren och värt all heder och tack (men också att motståndarna varit totalt värdelösa – och om möjligt ännu mer ute i det blå än Bajen).
"Diskussionen har bara pågått under de sista dagarna", och alltså inte mer än så, säger Bajen-vd Andersson i fan-tv om att Tony Gustavsson fått sparken. Det tror vi så mycket vi vill på. Thom Åhlund kommer alltså in som en punktinsats för att "om möjligt skrapa ihop de poäng som behövs för att vara kvar i allsvenskan".
Att någonting gått helt snett råder det inget tvivel om. Att det är Tony Gustavssons fel är däremot tveksamt. Tony Gustavsson brann för uppgiften. Det tycks inte styrelsen ha gjort.
Men vi gillar Thom.
Att Thom Åhlund har semester några dagar, mitt i stormens öga om man så vill, tycker vi visar på ett visst mått av insikt om situationens allvar. Det är ju Bajen.
Verkställande direktör Andersson har förvisso spelat ihop med den gode Thom en gång i tiden i ett slags Bajenguldålder utan pricken över i, men har också haft en massa, ur ett Bajenperspektiv alltså, fuffens för sig i fotbollsvärlden på andra håll. Framför allt som tränare och klubbdirektör.
Allvarligt talat, där nånstans i styrelsens slutna rum tror vi oss kunna hitta den ansvarige för den uppkomna situationen. Tony Gustavsson har helt enkelt gjort det han har kunnat. Visst, han har kört fast, men vem skulle inte ha gjort det med de premisserna som Tony haft att jobba med.
Nio matcher återstår och vi börjar nu från noll. Vi har en förhoppning: att rätt spelare får spela. Ekonomin är som den är, vd:n håller våra ögonbryn rynkade, och en och annan dåre som påstår sig tillhöra nummer 12 kan ställa till trubbel för att den enda kvarvarande hjärncellen lämnar in – men vi har bara ett önskemål: Låt rätt spelare spela.
Fast mest av allt drömmer vi om en ny Herminator.
Får man tro Janne Mian har Hammarby omsatt 79 spelare och ledare sedan 2006, om man får tro morgontidningens krönikör: ”…dom säljer spelare snabbare än man hinner skita.”
Nånting har onekligen hänt sen Anders Linderoth lämnade klubben. Spelidén, till exempel, har vittrat sönder. Ungefär som ekonomin. Trots, eller vänta, kanske tack vare, videoanalytikern. Det kan också vara så att så går det när man bygger en svällande verksamhet på att sälja spelare. De ekonomiska realiteterna kom i kapp storklubben som skulle ut i Europa.
Det är helt enkelt omöjligt att rakt av ge Tony Gustavsson skulden för att han får sparken. Även om vi skulle vilja. Frågan är helt enkelt för komplex. Men vi har länge, sen BP-debaclet på Stadshagen typ, haft en gnagande oro, trots Tonys verbala förmåga och alla hyllningar av nummer 12.
Trots våra rynkade ögonbryn har vi ändå på nåt mysko vis gillat Tony. Kanske för att han mitt i alltihopa framstått som…, ja, varför inte mänsklig?
Det är kanske därför som vissa spelare fått spela?
Vi kan också konstatera att fyra raka segrar över jurgården (lustigt nog med sammanlagt 9–1, vilket den som inte lyckats förtränga det vet är ett resultat som man inte gärna kommer dragande med) är plåster på såren och värt all heder och tack (men också att motståndarna varit totalt värdelösa – och om möjligt ännu mer ute i det blå än Bajen).
"Diskussionen har bara pågått under de sista dagarna", och alltså inte mer än så, säger Bajen-vd Andersson i fan-tv om att Tony Gustavsson fått sparken. Det tror vi så mycket vi vill på. Thom Åhlund kommer alltså in som en punktinsats för att "om möjligt skrapa ihop de poäng som behövs för att vara kvar i allsvenskan".
Att någonting gått helt snett råder det inget tvivel om. Att det är Tony Gustavssons fel är däremot tveksamt. Tony Gustavsson brann för uppgiften. Det tycks inte styrelsen ha gjort.
Men vi gillar Thom.
Att Thom Åhlund har semester några dagar, mitt i stormens öga om man så vill, tycker vi visar på ett visst mått av insikt om situationens allvar. Det är ju Bajen.
Verkställande direktör Andersson har förvisso spelat ihop med den gode Thom en gång i tiden i ett slags Bajenguldålder utan pricken över i, men har också haft en massa, ur ett Bajenperspektiv alltså, fuffens för sig i fotbollsvärlden på andra håll. Framför allt som tränare och klubbdirektör.
Allvarligt talat, där nånstans i styrelsens slutna rum tror vi oss kunna hitta den ansvarige för den uppkomna situationen. Tony Gustavsson har helt enkelt gjort det han har kunnat. Visst, han har kört fast, men vem skulle inte ha gjort det med de premisserna som Tony haft att jobba med.
Nio matcher återstår och vi börjar nu från noll. Vi har en förhoppning: att rätt spelare får spela. Ekonomin är som den är, vd:n håller våra ögonbryn rynkade, och en och annan dåre som påstår sig tillhöra nummer 12 kan ställa till trubbel för att den enda kvarvarande hjärncellen lämnar in – men vi har bara ett önskemål: Låt rätt spelare spela.
Fast mest av allt drömmer vi om en ny Herminator.
måndag, augusti 31, 2009
Thom i stället för Tony!
Vi lär återkomma i ärendet. Vi säger inte att vi ser ljuset, för det är inte såna tider, men vi har satt på mokabryggaren med besked och kommer alldeles strax att ta en dopp i böljan för det gjorde vi inte i morse för det var så jäla träligt på nåt vis. Men nu... typ back to the roots.
onsdag, augusti 26, 2009
Genomtröskat
Jaha, regnet faller i sjok och vi som letar tecken i skyn tolkar det som att nya tider väntar. Hösten närmar sig alltså. Men vi har morgondoppat oss.
Och druckit kaffe.
Efter att ha ägnat gårdagen till att grundligt analysera Geflematchen som vi såg reprissändningen av på dumburken kan vi bara konstatera att det var ett lag på planen. Man kan tycka att det är fullkomligt obegripligt att Gefle är typ sexa i allsvenskan eftersom de inte kan spela fotboll, men så är det. De lyckades faktiskt få bolluslingen i mål och därmed vinna med ett noll.
Vänta nu, Gefle kanske kan spela fotboll?
Nej. Gefle vann matchen men kan inte spela fotboll.
Nu hjälper ju inte det Hammarby ett uns. Fast frågan är om vi vill att Bajen ska ligga sexa i tabellen tack vare att man inte kan spela fotboll.
Jo, om till exempel Gefle åker ut.
En annan fråga och ett tecken i skyn på att det stundar nya tider är förstås Foppas halvårsvis ständigt aktuella fot. Vi har ingen åsikt i frågan förutom att vi inte vill höra ett ord om saken förrän det hela är klart eller den möjligen trillat av.
För att inte tala om den där jeppen som ska ut i rymden för att, om vi förstått det hela rätt, spela schack. Dagens tredje fråga lyder alltså: Kan vi inte bara sluta att bry oss om saken?
Som vanligt har vi inga svar på nånting.
Inte ens på frågan om det verkligen räcker att ha en åsikt om Israel vilken som helst för att vara antisemit.
Jycken? Bra fråga. Den ska ut.
Och druckit kaffe.
Efter att ha ägnat gårdagen till att grundligt analysera Geflematchen som vi såg reprissändningen av på dumburken kan vi bara konstatera att det var ett lag på planen. Man kan tycka att det är fullkomligt obegripligt att Gefle är typ sexa i allsvenskan eftersom de inte kan spela fotboll, men så är det. De lyckades faktiskt få bolluslingen i mål och därmed vinna med ett noll.
Vänta nu, Gefle kanske kan spela fotboll?
Nej. Gefle vann matchen men kan inte spela fotboll.
Nu hjälper ju inte det Hammarby ett uns. Fast frågan är om vi vill att Bajen ska ligga sexa i tabellen tack vare att man inte kan spela fotboll.
Jo, om till exempel Gefle åker ut.
En annan fråga och ett tecken i skyn på att det stundar nya tider är förstås Foppas halvårsvis ständigt aktuella fot. Vi har ingen åsikt i frågan förutom att vi inte vill höra ett ord om saken förrän det hela är klart eller den möjligen trillat av.
För att inte tala om den där jeppen som ska ut i rymden för att, om vi förstått det hela rätt, spela schack. Dagens tredje fråga lyder alltså: Kan vi inte bara sluta att bry oss om saken?
Som vanligt har vi inga svar på nånting.
Inte ens på frågan om det verkligen räcker att ha en åsikt om Israel vilken som helst för att vara antisemit.
Jycken? Bra fråga. Den ska ut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
