Vad gör en Bajenspelare när det semestertajm? En del åker till Skövde, andra till Brasilien. Zengin vet vad som gäller, men… (det finns alltid ett men): ”Jag ska även springa två till tre gånger i veckan för att hålla uppe konditionen, men det blir lugnare än förra vintern", meddelar han via Bajens hemsida.
Men det är honom väl unt att koppla av lite mer än inför förra säsongen, som ju trevligt nog blev rekordlång.
Ta det lugnare var ordet. Så vad gör jag här? Diskbråck, är svaret. Nåt måste jag göra. Springa kommer inte på fråga, lika lite som att sitta, ligga, krypa eller stå. Dottern tog med jycken på morgonpromenad. Att då och då halta, hasa eller knixa sig fram genom livet med hjälp av krycka och med plågad min säga ”diskbråck” till den som frågar vad det är fråga om gör att man till slut blir tacksam för hur man har det. Alla lyssnar deltagande – och berättar sen om sina egna vedermödor med ryggen. Det handlar om allt från gipsvagga i ett halvår till att operera loss ryggraden, putsa upp den och sen sätta tillbaka den. En del tycks till 80 procent bestå av titan. Så jag har lärt mig att inte klaga. Det kunde vara värre.
Men det hade inte behövt slå till direkt när jag just genomlidit förkylningens alla fasor. Jag har ju inte ens hunnit ur morgonrocken.
En del funderar på vad dom vill ha för julklappar, jag kan göra två saker samtidigt så jag fnular dessutom redan på lämpliga nyårslöften. Att lova att sluta tända en tagg då och då är enbart löjligt att gå ut med och dessutom politiskt korrekt. Att bli snällare mot barnen gör sig inte: gränsen är redan nådd. Att lova att städa och diska mindre ligger bra till i och för sig. Men sen funderar jag skarpt på att inte tro på att jag är så jävla lustig. Typ: ”Var inte så jävla lustig! Tala klarspråk. Ge dom jävlarna!” Tycker jag att Bush är dum i huvudet ska jag säga att Bush är dum i huvudet. Anser jag att en tidningskolumn i morgontidningen är fullständigt obegriplig ska jag tala om att tidningskolumnen i Svenskan i går är fullständigt obegriplig. Och vill jag tamefan inte diska ska jag tamefan säga ”inte just nu, älskling”. (Jyckens matte är en av dem som står emot det här med ironi.)
Kunde ändå inte låta bli att fundera på det här med mustasch och om att bära en sån kunde vara ett nyårslöfte som skulle sätta sprätt på tillvaron om jag nu inte längre ska vara så jävla lustig, men sonen sade att jag såg ut som en stekvändare på nåt hak i Mellanvästern och det var en viss gay-varning över det hela (jag har inga fördomar, men saker och ting kan ändå ge fel signaler). Men sen sade han att jag på nåt sätt påminde om snubben som lirade sax i Blues Brothers (vi talar nu om the one and only, originalet), Lou 'Blue Lou' Marini, och som, om jag minns rätt, var just stekvändare på Aretha Franklins och Matt 'Guitar' Murphys hak. Och det var ju lustigt eftersom han var smal och långhårig och jag numera för det mesta motsatsen. Men tydligen har vi nåt gemensamt, om man får tro sonen. Där ser man vad en mustasch kan åstadkomma.
Nu säger diskbråcket: Gör nåt! Nåt annat! Well, go ahead dammit!
lördag, december 17, 2005
fredag, december 16, 2005
Flykten från dammsugaren
För tydlighets skull var jag tvungen att peta in först en och sen ytterligare en mening i min förra bloggdrapa. (Man vill ju inte framstå fullt så otydlig som man är; snart kommer allt mitt bloggande att handla om att förklara vad jag syftade på i förra inlägget. Världen är komplicerad, det är fredag och tyvärr – jag är tydligen tillräckligt frisk för att vara tvungen att delta i den allmänna städyran på hemmaplan som jyckens matte dragit i gång. Kvinnor är ett konstigt släkte, dom har som sagt ingen aning om hur det är att ha varit förkyld och att man måste vara försiktig lång tid efteråt med en del saker.)
Vilken mening som jag lagt till talar jag däremot inte om: skulle aldrig komma på tanken att skriva mina eventuella läsare på näsan vad jag vill ha sagt.
(jag har föreslagit att jag städar köket: det kan finnas nån staropramen längst inne i skafferiet...)
Vilken mening som jag lagt till talar jag däremot inte om: skulle aldrig komma på tanken att skriva mina eventuella läsare på näsan vad jag vill ha sagt.
(jag har föreslagit att jag städar köket: det kan finnas nån staropramen längst inne i skafferiet...)
Det får räcka med en cigarr i käften
Dagens fråga: Vad är det som ser ut som korsning mellan Queen och ett svenskt dansband modell tidigt 80-tal?
Matten sköter jyckens morgonpromenad. Alla piggnar så sakteliga på sig. Som om inte det var nog: om mindre än en vecka ljusnar det. Och jag kan inget annat än hålla med Svenskankrönikören Jan Majlard: ”För övrigt kan man ju säga att hade det inte varit för vädret och för skatterna hade man ju stuckit för länge sen.” (Att jag skriver ut citatet här och inte bara länkar till hans krönika Ropen skalla – arenor åt alla beror på att citatet står att läsa i tidningen men inte på webben. Vad krönikan handlar om? Bajens ”nya” arena så klart. Tror jag... Eller rättare sagt: ingen aning. Läs och undra.)
Halvlåg framför burken när gårdag blev natt och genomled Bruce Springsteen-spelningen från Odeon -75. Genomled? Ja. Det framstod alldeles övertydligt att det var bättre förr. Snacka om tajt band. Snygg mössa hade han också. Miami Steves, professorns och Clarences hattar (för att inte tala om saxofonbrölet) gick inte heller av för hackor. Inte nog med det: förr slapp man lusten att knyta näven och slå in pannbenet på nån vem som helst eftersom det inte gavs utrymme för alla dessa ständigt förekommande och opåkallade reklamavbrott som förpestar tillvaron framför dumburken. Att dom kör med reklam mitt i den så kallade realtidsserien 24, som jag emellanåt glott en stund på eftersom sonen har fått dille på den, är väl snudd på uthärdligt, även om jag anser att det räcker med en skylt i några minuter: ”Nu måste Jack Bauer och dom andra gå på muggen, och dom vill gärna göra det i fred. Passa på att göra detsamma!” Men mitt i konserter och eventuellt lysande filmer? Som sagt, jag knyter näven.
Vi har ettan, tvåan och fyran, men det är tillräckligt. Reklam i teve har bara ett syfte: att göra tittarna dummare än de är. Själv har jag satt i system att aldrig köpa nån produkt som lyckats nästla sig in i rutan innan jag hinner byta kanal. Har jag ändå åkt dit nån gång och köpt en televiserad produkt är det enbart ett resultat av det jag försöker säga: att reklamen lyckats göra mig dummare än jag är.
I dag har dessutom tidningen som en del kallar Sveriges malligaste en kulturartikel värd namnet, den handlar nämligen om min favoritfilm alla kategorier. Har ni inte sett Fyra fula fiskar? Gör det innan det är för sent (innan den förstörs av nån reklamkanal). Groucho, Chico, Harpo och ”snyggingen” Zeppo håller rena rama snurren i gång och är om möjligt ännu tajtare än E Street Band modell -75. Att se en av två likadana mustaschprydda gentlemän iklädda nattsärk, snygg toppluva och cigarr försöka lista ut om den andre gentlemannen är en äkta spegelbild är obetalbart och strålande intelligent gjort. Som av en händelse för det oss tillbaka till dagens Svd-krönika. Kanske saknar Jan Majlard bollsinne och gillar att köra bil alldeles för mycket men han har åtminstone den lustiga idén att få med en av bröderna i sin text. Snurrigt värre, alltså (och jag har fortfarande ingen aning vad texten handlar om).
Apropå mustasch har jag idogt samlat till en sådan (nåja, jag gav fan i att raka mig ett tag, och sen gjorde förkylningens ständiga snytande sitt till). Av barn och fyllhundar får man höra sanningen. Men även jyckens matte vill ha ett ord med i laget. Vilket alltså för oss tillbaka till dagens fråga. Svaret är: Min mustasch. Som numera är väck.
Nä, Groucho Marx gör sig bäst på film (i andra sammanhang blir det lätt att man tar sig för pannan).
Sen kan vi inte låta bli att slå ett slag för Mikael Persbrandt när vi ändå är i gång. Stäm på!
Matten sköter jyckens morgonpromenad. Alla piggnar så sakteliga på sig. Som om inte det var nog: om mindre än en vecka ljusnar det. Och jag kan inget annat än hålla med Svenskankrönikören Jan Majlard: ”För övrigt kan man ju säga att hade det inte varit för vädret och för skatterna hade man ju stuckit för länge sen.” (Att jag skriver ut citatet här och inte bara länkar till hans krönika Ropen skalla – arenor åt alla beror på att citatet står att läsa i tidningen men inte på webben. Vad krönikan handlar om? Bajens ”nya” arena så klart. Tror jag... Eller rättare sagt: ingen aning. Läs och undra.)
Halvlåg framför burken när gårdag blev natt och genomled Bruce Springsteen-spelningen från Odeon -75. Genomled? Ja. Det framstod alldeles övertydligt att det var bättre förr. Snacka om tajt band. Snygg mössa hade han också. Miami Steves, professorns och Clarences hattar (för att inte tala om saxofonbrölet) gick inte heller av för hackor. Inte nog med det: förr slapp man lusten att knyta näven och slå in pannbenet på nån vem som helst eftersom det inte gavs utrymme för alla dessa ständigt förekommande och opåkallade reklamavbrott som förpestar tillvaron framför dumburken. Att dom kör med reklam mitt i den så kallade realtidsserien 24, som jag emellanåt glott en stund på eftersom sonen har fått dille på den, är väl snudd på uthärdligt, även om jag anser att det räcker med en skylt i några minuter: ”Nu måste Jack Bauer och dom andra gå på muggen, och dom vill gärna göra det i fred. Passa på att göra detsamma!” Men mitt i konserter och eventuellt lysande filmer? Som sagt, jag knyter näven.
Vi har ettan, tvåan och fyran, men det är tillräckligt. Reklam i teve har bara ett syfte: att göra tittarna dummare än de är. Själv har jag satt i system att aldrig köpa nån produkt som lyckats nästla sig in i rutan innan jag hinner byta kanal. Har jag ändå åkt dit nån gång och köpt en televiserad produkt är det enbart ett resultat av det jag försöker säga: att reklamen lyckats göra mig dummare än jag är.
I dag har dessutom tidningen som en del kallar Sveriges malligaste en kulturartikel värd namnet, den handlar nämligen om min favoritfilm alla kategorier. Har ni inte sett Fyra fula fiskar? Gör det innan det är för sent (innan den förstörs av nån reklamkanal). Groucho, Chico, Harpo och ”snyggingen” Zeppo håller rena rama snurren i gång och är om möjligt ännu tajtare än E Street Band modell -75. Att se en av två likadana mustaschprydda gentlemän iklädda nattsärk, snygg toppluva och cigarr försöka lista ut om den andre gentlemannen är en äkta spegelbild är obetalbart och strålande intelligent gjort. Som av en händelse för det oss tillbaka till dagens Svd-krönika. Kanske saknar Jan Majlard bollsinne och gillar att köra bil alldeles för mycket men han har åtminstone den lustiga idén att få med en av bröderna i sin text. Snurrigt värre, alltså (och jag har fortfarande ingen aning vad texten handlar om).
Apropå mustasch har jag idogt samlat till en sådan (nåja, jag gav fan i att raka mig ett tag, och sen gjorde förkylningens ständiga snytande sitt till). Av barn och fyllhundar får man höra sanningen. Men även jyckens matte vill ha ett ord med i laget. Vilket alltså för oss tillbaka till dagens fråga. Svaret är: Min mustasch. Som numera är väck.
Nä, Groucho Marx gör sig bäst på film (i andra sammanhang blir det lätt att man tar sig för pannan).
Sen kan vi inte låta bli att slå ett slag för Mikael Persbrandt när vi ändå är i gång. Stäm på!
torsdag, december 15, 2005
Bock i kanten
Jag tror, jag är inte helt säker men jag tror, att jag försökte säga nåt intelligent med mitt förra blogginlägg, men inte ens jag är alltså riktigt säker på vad jag menade. Hur som helst, yngsta sonen har i alla fall ärvt nåt av sin far, kan jag stolt meddela, nämligen min förkylning, och är hemma sen i går – och har numera sällskap av dottern som inte vill vara sämre hon. Matten, som försvann snortidigt (!) för att dra in nödvändiga kulor till godis, esberitox och fler varianter av näseril, såg inte ut att vara och lät heller inte särskilt kurant. Äldsta sonen tycks stå pall och försvann småvisslande till plugget, men så är också läxorna slut för terminen. Så det blev jag och jycken som halkade omkring en stund i blasket på morgonpromenaden. Ingenting att rapportera förutom att längst in i viken ligger ett grått flantäcke av is.
Vi tar en sväng över Hammarbys nya stadion in spe. Kan inte politikerna göra det enkelt för sig och en gång för alla avskriva löparbanor på Nacka Stadium? (Hella Stadium låter inte heller så dumt faktiskt. Matte Werner Stadium? Kenta Stadium? Bajen Stadium? Forza Stadium? Bira bira bärs Stadium? Kärt barn kan ha många namn. Eller varför inte Nya Söderstadion? Det gör det enklare för dem som kommer att säga ”det var bättre förr”. Inte nog med det. ”På gamla Söderstadion” kommer nämligen att så småningom med lite patina hamna i samma fina sällskap som Bruce Springsteen på Konserthuset -75: alla var där.)
Nog om detta. Vi jublar lagom över stadionbeslutet men säger samtidigt: den som lever får se. Fast bara en parentes till eftersom jag hur som helst hade tänkt meddela resultatet av mitt mejlpåstötande till politiker i frågan: en politiker har besvarat mitt mejl om hur det borde bli. Fp:s Lotta Edholm. Inte nog med det, två gånger om, och hon var vänlig nog att skriva att hon höll helt med mig.
Vilket leder över till detta. 1984. Hört talas om det? Eftersom jag nu skriver Usama bin Bush kommer diverse elektronisk webb- och mejlspaningsapparatur som letar potentiella terrorister att ge utslag och sätta en bock i kanten inte bara på mitt konto utan även för dig som besöker denna blogg. Du behöver inte ens ha läst det här. Du kanske tillhör kategorin som kommit hit på Googlejakt efter ”världens största bröst” och tänkte, ”vafan, inga lökar, bara en massa babbel”. Kul va! Du är antecknad.
Att jänkarna sedan länge håller på med allt möjligt elektroniskt fuffens i kriget mot terrorismen är troligt. 80.000 svenskar lär redan få genomgå utökad säkerhetskoll för att kunna ta sig till Speciallagarnas förlovade land. Eller ens bara flyga med amerikanska bolag. Men EU-parlamentet vill inte vara sämre. Och gissa vem som håller fanan högst? Just det, vår justitieminister Thomas Bodström. All e-post, internetbesök och telefontrafik måste lagras i minst sex månader som ett sätt att bekämpa terrorismen. I minst sex månader? Det är bara början. Och Sverige leder kampen.
”Jamen, alla vi vanliga normalhederliga medborgare som inte har nåt att dölja har ju inget att vara rädda för? Vi står ju gärna nakna, genomlysta och utan integritet när våra myndigheter sätter till de nödvändiga klutarna för att jaga terrorister. Det är ett pris vi är beredda att betala.”
Tja, jag tror ärligt talat inte att just dom där alla normalhederliga medborgarna som inte bryr sig finns, mer än på ett sätt. Det är just de som kommer att avlyssnas eftersom de använder sig av internet, mejl och telefoni, kontokort, betalar skatt och googlar efter ”världens största bröst” på ett normalhederligt, avlyssningsbart sätt. Alla dom där andra som man tror sig kunna spåra kommer inte att lämna spår efter sig.
Tänk, alla dom där andra kanske helt enkelt inte finns?
EU-parlamentet har sagt ja. EU:s medlemsländer ska formellt godkänna beslutet. Jag vet inte gången, men förhoppningsvis räcker det med att ett land säger nej till beslutet. För EU:s, demokratins och alla normalhederliga medborgares skull.
För övrigt har justitieministern i sitt svarta förflutna tofflat in ett mål på Söderstadion. Det har ju inte med saken att göra. Men ändå.
Vi tar en sväng över Hammarbys nya stadion in spe. Kan inte politikerna göra det enkelt för sig och en gång för alla avskriva löparbanor på Nacka Stadium? (Hella Stadium låter inte heller så dumt faktiskt. Matte Werner Stadium? Kenta Stadium? Bajen Stadium? Forza Stadium? Bira bira bärs Stadium? Kärt barn kan ha många namn. Eller varför inte Nya Söderstadion? Det gör det enklare för dem som kommer att säga ”det var bättre förr”. Inte nog med det. ”På gamla Söderstadion” kommer nämligen att så småningom med lite patina hamna i samma fina sällskap som Bruce Springsteen på Konserthuset -75: alla var där.)
Nog om detta. Vi jublar lagom över stadionbeslutet men säger samtidigt: den som lever får se. Fast bara en parentes till eftersom jag hur som helst hade tänkt meddela resultatet av mitt mejlpåstötande till politiker i frågan: en politiker har besvarat mitt mejl om hur det borde bli. Fp:s Lotta Edholm. Inte nog med det, två gånger om, och hon var vänlig nog att skriva att hon höll helt med mig.
Vilket leder över till detta. 1984. Hört talas om det? Eftersom jag nu skriver Usama bin Bush kommer diverse elektronisk webb- och mejlspaningsapparatur som letar potentiella terrorister att ge utslag och sätta en bock i kanten inte bara på mitt konto utan även för dig som besöker denna blogg. Du behöver inte ens ha läst det här. Du kanske tillhör kategorin som kommit hit på Googlejakt efter ”världens största bröst” och tänkte, ”vafan, inga lökar, bara en massa babbel”. Kul va! Du är antecknad.
Att jänkarna sedan länge håller på med allt möjligt elektroniskt fuffens i kriget mot terrorismen är troligt. 80.000 svenskar lär redan få genomgå utökad säkerhetskoll för att kunna ta sig till Speciallagarnas förlovade land. Eller ens bara flyga med amerikanska bolag. Men EU-parlamentet vill inte vara sämre. Och gissa vem som håller fanan högst? Just det, vår justitieminister Thomas Bodström. All e-post, internetbesök och telefontrafik måste lagras i minst sex månader som ett sätt att bekämpa terrorismen. I minst sex månader? Det är bara början. Och Sverige leder kampen.
”Jamen, alla vi vanliga normalhederliga medborgare som inte har nåt att dölja har ju inget att vara rädda för? Vi står ju gärna nakna, genomlysta och utan integritet när våra myndigheter sätter till de nödvändiga klutarna för att jaga terrorister. Det är ett pris vi är beredda att betala.”
Tja, jag tror ärligt talat inte att just dom där alla normalhederliga medborgarna som inte bryr sig finns, mer än på ett sätt. Det är just de som kommer att avlyssnas eftersom de använder sig av internet, mejl och telefoni, kontokort, betalar skatt och googlar efter ”världens största bröst” på ett normalhederligt, avlyssningsbart sätt. Alla dom där andra som man tror sig kunna spåra kommer inte att lämna spår efter sig.
Tänk, alla dom där andra kanske helt enkelt inte finns?
EU-parlamentet har sagt ja. EU:s medlemsländer ska formellt godkänna beslutet. Jag vet inte gången, men förhoppningsvis räcker det med att ett land säger nej till beslutet. För EU:s, demokratins och alla normalhederliga medborgares skull.
För övrigt har justitieministern i sitt svarta förflutna tofflat in ett mål på Söderstadion. Det har ju inte med saken att göra. Men ändå.
onsdag, december 14, 2005
Hmmmmm
Vi brukar aldrig kommentera saker som vi inte vet någonting om. Och jycken måste få komma ut. Men...
"....beslutat att bygga en 25 000-arena till Hammarby. En arena som i ett senare läge kan byggas ut."
?
Planerna eller själva planen?
"....beslutat att bygga en 25 000-arena till Hammarby. En arena som i ett senare läge kan byggas ut."
?
Planerna eller själva planen?
Fasd i näserilträsket
Ded är fullstäddigt obegribligt att Stockholms politiker inte kan inse att det behövs en ny fotbollsarena utan löparbanor i Globenområdet för 20.000–25.000 personer. Det behövs inget annat. En eventuell Finnkamp vart fjärde år går att hålla på annan plats. Dessutom är en arena av det här formatet fullt tillräckligt för 99,994 procent av världens alla artister. Bara för att Manu Chao kanske eventuellt kommer hit (jaaaa!) om en sju åtta år och sen aldrig mer behöver man ju inte ett mastodontbygge modell Billstromdrome. Jag kan till och med tänka mig att lyssna på honom på Gärdet.
Fast som vanligt är jag förhoppningsvis fel ute. Stockholms politiker kanske inser att fotboll ska spelas på en fotbollsstadion och inget annat och som är lagom stor. Det är nämligen god ekonomi, lokalpolitiskt rätt och just det som gud önskar. Inklusive alla ateisters, agnostikers, stoikers och socialdemokraters gud.
Ja, jag tror att gud vill det.
Men för att ge våra politiker ännu fler goda skäl så kan det vara lämpligt att lyda S@derstadions uppmaning viktigare än någonsin: gör din röst hörd.
Klicka dig dit och gör det Nu!
Fast som vanligt är jag förhoppningsvis fel ute. Stockholms politiker kanske inser att fotboll ska spelas på en fotbollsstadion och inget annat och som är lagom stor. Det är nämligen god ekonomi, lokalpolitiskt rätt och just det som gud önskar. Inklusive alla ateisters, agnostikers, stoikers och socialdemokraters gud.
Ja, jag tror att gud vill det.
Men för att ge våra politiker ännu fler goda skäl så kan det vara lämpligt att lyda S@derstadions uppmaning viktigare än någonsin: gör din röst hörd.
Klicka dig dit och gör det Nu!
tisdag, december 13, 2005
Abstinens
Den som från och med i går tomögd lommar omkring i intigheten rekommenderas ett besök på Bajens svenskafantv. "Jag älskar mycket honom" , kan man höra några gånger för att förstå vad det faktiskt handlar om. Och mycket annat. Som skönsång på Kvarnen.
En del åker såhär års på semester. Vi andra ställer vårt hopp till tomten.
Och sen får man väl ta tag i feminismen och alla de andra bitarna. Jag tycks i alla fall anses tillräckligt frisk för att ta itu med disken. På nåt annat sätt kan jag inte tolka det lilla jag ser av diskbänken.
Så är det. Vi sätter punkt, kavlar upp ärmarna och börjar på ny kula. Jycken nickar instämmande.
En del åker såhär års på semester. Vi andra ställer vårt hopp till tomten.
Och sen får man väl ta tag i feminismen och alla de andra bitarna. Jag tycks i alla fall anses tillräckligt frisk för att ta itu med disken. På nåt annat sätt kan jag inte tolka det lilla jag ser av diskbänken.
Så är det. Vi sätter punkt, kavlar upp ärmarna och börjar på ny kula. Jycken nickar instämmande.
Matchrapport
Jycken fick morgonpromenera med matten. Jag snyter mig och konstaterar rödögd att Söderstadion fick klara sig utan mig i går.
Men inte desto mindre var jag där. Fast på ett närmast hallucinatoriskt vis. Sonen stod nämligen upp för familjeäran och var på plats och lovade att sms:a till bingen när det hände nåt intressant. Sex gånger brummade mobilen i mörkret i sovrummet:
19:18 Jättetabbe av ryttebro. 0-1
19:22 1-1 runa snyggt inlägg av avbynn
19.33 mitjylland byter keeper. mysko
19:38 Ny jättetavla av ryttebo. Märkligt. Hämnd?
20:13 max och en dansk är numera utvisade
20:19 2-2 paulinho. Domaren är dansk.
Just ”mysko”, ”Märkligt” och ”Hämnd” gav det hela en extra dimension. Där låg jag och stirrade i taket. Vad höll målvakterna på med? Och hade Max och dansken gett varandra var sin skalle? Att domaren var ”dansk” förstod jag att inte läsa bokstavligt utan mer som ett sätt att beskriva domarinsatsen.
(En del matcher minns man med välbehag fast man inte har en aning om vad som egentligen hände. När Trelleborg fick däng guldåret med 4–1 var vi på annan ort – veckan innan såg vi Helsingborg få på nöten på Olympia med 3–1 och var kvar i de rödgula trakterna – och hade bara text-tv som livlina. Där satt vi och glodde på en tyst teveskärm. Det var en höjdare.)
Hur som helst, det var en underlig match, sade sonen när han väl var hemma. I morse, när han sovit på saken, ansåg han att det trots allt var en rätt bra match, men att danskarna inte hade haft en suck om det inte var för målvaktstavlorna. Vad han menade med ”hämnd” frågade jag inte. En del saker vill man göra sina egna bilder av.
Men Micke Andersson gav klacken en sista sång. Sms- eller text-tv-matcher i all ära, för hans skull hade jag gärna varit på plats.
Men inte desto mindre var jag där. Fast på ett närmast hallucinatoriskt vis. Sonen stod nämligen upp för familjeäran och var på plats och lovade att sms:a till bingen när det hände nåt intressant. Sex gånger brummade mobilen i mörkret i sovrummet:
19:18 Jättetabbe av ryttebro. 0-1
19:22 1-1 runa snyggt inlägg av avbynn
19.33 mitjylland byter keeper. mysko
19:38 Ny jättetavla av ryttebo. Märkligt. Hämnd?
20:13 max och en dansk är numera utvisade
20:19 2-2 paulinho. Domaren är dansk.
Just ”mysko”, ”Märkligt” och ”Hämnd” gav det hela en extra dimension. Där låg jag och stirrade i taket. Vad höll målvakterna på med? Och hade Max och dansken gett varandra var sin skalle? Att domaren var ”dansk” förstod jag att inte läsa bokstavligt utan mer som ett sätt att beskriva domarinsatsen.
(En del matcher minns man med välbehag fast man inte har en aning om vad som egentligen hände. När Trelleborg fick däng guldåret med 4–1 var vi på annan ort – veckan innan såg vi Helsingborg få på nöten på Olympia med 3–1 och var kvar i de rödgula trakterna – och hade bara text-tv som livlina. Där satt vi och glodde på en tyst teveskärm. Det var en höjdare.)
Hur som helst, det var en underlig match, sade sonen när han väl var hemma. I morse, när han sovit på saken, ansåg han att det trots allt var en rätt bra match, men att danskarna inte hade haft en suck om det inte var för målvaktstavlorna. Vad han menade med ”hämnd” frågade jag inte. En del saker vill man göra sina egna bilder av.
Men Micke Andersson gav klacken en sista sång. Sms- eller text-tv-matcher i all ära, för hans skull hade jag gärna varit på plats.
måndag, december 12, 2005
Mindre lustigt
Lustigkurren skulle säga att det är ungefär som att vara på fyllan: man blir tårögd, rödnäst och ser dubbelt. Själv tar jag det på högsta allvar. Det är bara en fråga om motivation. Jag kör med: Det sitter i psyket; Termometern visar åt helvete fel; En riktig karl ska väl tåla lite sånt? Och fortfarande har jag inte fått nåt svar på varifrån allt snor kommer.
Jag blev tvungen att ta jycken på morgonpromenad. Men sen blev det bingen. Berget av snytpapper har vuxit över kanten på papperskorgen.
Doktor Levander fick Bajensupportern Stig-Helmer att med slutna ögon mässa ”Jag kan flyga” i Sällskapsresan. Det gick ju bra. Jag kör med ”Jag är inte sjuk, jag är inte sjuk”. Resultatet är än så länge tveksamt. Möjligen ska jag använda ”Jag är frisk, jag är frisk”. Men just ”frisk” kan leda tankarna fel för en bajare.
Anledningen är förstås kvällens match på Söderstadion. Vem som dömer är av mindre betydelse, men jag har efter ett försök börjat gilla att gå på fotboll i december. Jyllänningarna från mittidanmark är på besök i en så kallad tidig seriefinal i RL-gruppen, om man nu kan tala om sånt efter två omgångar – det är ju snudd på seriefinal hela tiden när fyra lag ska mötas. Men framför allt är det sista chansen att för den här gången se Micke Andersson iklädd de rätta färgerna. Skam vore om han inte är med på ett hörn.
Vore det möjligt skulle han få komma in efter en kvart, lira en stund på mitten, kliva upp i anfallet, göra ett par strutar, och sen kliva ner på mitten igen. Och sen kliva av med kvarten kvar för att liksom binda samman hela hans tid i Bajen och för att motta publikens uppskattning. Det bästa vore om det låg nån symbolik i bytet, som när Christer Fursth steg av för gott och Petter A blev inbytt (för gott?).
Jag snyter mig och håller tummarna.
Jag blev tvungen att ta jycken på morgonpromenad. Men sen blev det bingen. Berget av snytpapper har vuxit över kanten på papperskorgen.
Doktor Levander fick Bajensupportern Stig-Helmer att med slutna ögon mässa ”Jag kan flyga” i Sällskapsresan. Det gick ju bra. Jag kör med ”Jag är inte sjuk, jag är inte sjuk”. Resultatet är än så länge tveksamt. Möjligen ska jag använda ”Jag är frisk, jag är frisk”. Men just ”frisk” kan leda tankarna fel för en bajare.
Anledningen är förstås kvällens match på Söderstadion. Vem som dömer är av mindre betydelse, men jag har efter ett försök börjat gilla att gå på fotboll i december. Jyllänningarna från mittidanmark är på besök i en så kallad tidig seriefinal i RL-gruppen, om man nu kan tala om sånt efter två omgångar – det är ju snudd på seriefinal hela tiden när fyra lag ska mötas. Men framför allt är det sista chansen att för den här gången se Micke Andersson iklädd de rätta färgerna. Skam vore om han inte är med på ett hörn.
Vore det möjligt skulle han få komma in efter en kvart, lira en stund på mitten, kliva upp i anfallet, göra ett par strutar, och sen kliva ner på mitten igen. Och sen kliva av med kvarten kvar för att liksom binda samman hela hans tid i Bajen och för att motta publikens uppskattning. Det bästa vore om det låg nån symbolik i bytet, som när Christer Fursth steg av för gott och Petter A blev inbytt (för gott?).
Jag snyter mig och håller tummarna.
söndag, december 11, 2005
När jag fick Nobelpriset
I natt har jag vridit och vänt på mig eftersom jag endast kunnat andas med en näsa i taget och åt ett håll i taget. Nu har de explosionsartade nysningarna tagit över. Halva befolkningen vet hur det kan vara. Till er andra kan jag säga att jag minns en reklamannons som gick ut på att ”Ni snackar om hur jobbigt det är att föda barn, men då vet ni inte hur det är när en kille är riktigt förkyld.” Det stämmer.
Det slår aldrig fel: årets förkylningsattack slår till med full kraft medan noblessen fjantar runt i Blå hallen och dottern prompt vill se på eländet i teve (läs: alla snygga blåsor). Magsårsmedicin, världsfred och spelteorier i all ära, jag halvligger i tevesoffan, snyter mig i parti och minut och funderar på när dom kommer att ge Nobelpriset till nån som listar ut det som verkligen är intressant: Varifrån kommer allt snor?
Yngsta sonen tittar förbi teverummet och glor en stund han med och jag säger: ”Annat var det på min tid. Har jag berättat om när jag fick Nobelpriset?” ”Pappa”, säger dottern och himlar med ögonen. ”Vilket då”, säger sonen: ”Nobelpriset i ljugning?”
Sorlet stiger i Blå hallen. Jag snyter mig. Dottern gillar Maddes dräkt. Själv tycker jag det var bättre på Friggebos tid, det är för lite urringningar. Fast jag slipper förstås se Bo Södersten skina som en sol. Men en massa andra politiker från höger till vänster flimrar lätt glansögda förbi i rutan och ser ut att mysa i glittret från kristallkronor och diamantdiadem. Om man är av en sorts politisk åsikt förstår jag att man bockar och bugar. Men om man nu är av en annan bestämd politisk åsikt; vad gör man där? Understår man sig att dricka kungens skål? DN:s vett och etikett-tant som naturligtvis också beredes plats i rutan har nog sin åsikt klar, jag har min. Om jag kommer på det här med var allt snor finns innan det vill ut och för det belönas med Nobelpriset så okej, gratis sprit, god mat – fest är ju aldrig fel, även om tänker fortsätta festen på annat, lite mer rock’n’roll-håll – men kungens skål? Icke sa nicke. Jag kommer att sitta kvar och resa mig upp när alla andra sätter sig, se min bordsdam (förhoppningsvis djupt dekolleterad) i ögonen, tömma glaset och säga: Bajen.
Det slår aldrig fel: årets förkylningsattack slår till med full kraft medan noblessen fjantar runt i Blå hallen och dottern prompt vill se på eländet i teve (läs: alla snygga blåsor). Magsårsmedicin, världsfred och spelteorier i all ära, jag halvligger i tevesoffan, snyter mig i parti och minut och funderar på när dom kommer att ge Nobelpriset till nån som listar ut det som verkligen är intressant: Varifrån kommer allt snor?
Yngsta sonen tittar förbi teverummet och glor en stund han med och jag säger: ”Annat var det på min tid. Har jag berättat om när jag fick Nobelpriset?” ”Pappa”, säger dottern och himlar med ögonen. ”Vilket då”, säger sonen: ”Nobelpriset i ljugning?”
Sorlet stiger i Blå hallen. Jag snyter mig. Dottern gillar Maddes dräkt. Själv tycker jag det var bättre på Friggebos tid, det är för lite urringningar. Fast jag slipper förstås se Bo Södersten skina som en sol. Men en massa andra politiker från höger till vänster flimrar lätt glansögda förbi i rutan och ser ut att mysa i glittret från kristallkronor och diamantdiadem. Om man är av en sorts politisk åsikt förstår jag att man bockar och bugar. Men om man nu är av en annan bestämd politisk åsikt; vad gör man där? Understår man sig att dricka kungens skål? DN:s vett och etikett-tant som naturligtvis också beredes plats i rutan har nog sin åsikt klar, jag har min. Om jag kommer på det här med var allt snor finns innan det vill ut och för det belönas med Nobelpriset så okej, gratis sprit, god mat – fest är ju aldrig fel, även om tänker fortsätta festen på annat, lite mer rock’n’roll-håll – men kungens skål? Icke sa nicke. Jag kommer att sitta kvar och resa mig upp när alla andra sätter sig, se min bordsdam (förhoppningsvis djupt dekolleterad) i ögonen, tömma glaset och säga: Bajen.
fredag, december 09, 2005
Kom till sak!
"21.23. Michael Ballack jonglerar med finskor på scenen", meddelar Aftonbladets minut för minut-webb från VM-lottningen.
Sassa brassa mandelmassa
Ett par saker (efter en halv starobno – jycken och alla andra är utflugna):
• Måste bara kommentera att Romario vann skytteligan i Brasilien. På nåt sätt är vi alla på väg mot den ständigt pågående evigheten. Det känns skönt.
• AIK är tydligen tillbaka i fotbollssocietetenen (svårt ord när man har en halv öl kvar). Vill man ha perspektiv på tillvaron kan man läsa det här. Det är kul som fan.
• Om mindre än en timme börjar VM-lottningen i Tirpitz. Brasilien, Togo och Costa Rica (nån gång måste vi få HÄMND) skulle sitta fint (i värsta fall kan det vara läge att ta hämnd på Japan, om vi nu håller oss till evighetsperspektivet – när vi talar fotboll finns inga preskriptionstider... svårt ord, men jag tror det gick bra). Sydkorea och Tyskland känns mindre kul.
• Huga. Jag snubblade in på en Kalmar-blogg.
• Just nu kan jag inte göra två saker samtidigt, så jag koncentrerar mig på den där halvan som är kvar.
• Måste bara kommentera att Romario vann skytteligan i Brasilien. På nåt sätt är vi alla på väg mot den ständigt pågående evigheten. Det känns skönt.
• AIK är tydligen tillbaka i fotbollssocietetenen (svårt ord när man har en halv öl kvar). Vill man ha perspektiv på tillvaron kan man läsa det här. Det är kul som fan.
• Om mindre än en timme börjar VM-lottningen i Tirpitz. Brasilien, Togo och Costa Rica (nån gång måste vi få HÄMND) skulle sitta fint (i värsta fall kan det vara läge att ta hämnd på Japan, om vi nu håller oss till evighetsperspektivet – när vi talar fotboll finns inga preskriptionstider... svårt ord, men jag tror det gick bra). Sydkorea och Tyskland känns mindre kul.
• Huga. Jag snubblade in på en Kalmar-blogg.
• Just nu kan jag inte göra två saker samtidigt, så jag koncentrerar mig på den där halvan som är kvar.
Vart tog termosen vägen?
Det blev ingen morgonpromenad. Husse kom inte upp. Kan man få huvudvärk av att gå på fotboll i december? Tydligen. Att jycken skällde ut tidningsbudet efter noter klockan tre på natten – och sen fortsatte att skälla av bara farten tills nån insåg att den andre inte skulle masa sig upp för att tala fanstyget till rätta – gjorde förstås sitt till. Vi tog en längre lunchpromenad bakom våra solglasögon i stället. Matten följde med. Jycken fick leverpastejbitar som belöning för diverse konster (som att hoppa upp på en sten och skälla ut en stavgångare. Sen skällde den ut en stackars äldre farbror, och när vi kom hem rönte en hårt arbetande asfaltsläggare samma öde. Kanske dags att sluta med att ge henne leverpastej när hon skäller ut stavgångare?).
Var det en bra match? Kanske. Jag vet inte. Det är möjligt. Sådär. Jodå. Inte alls. Som modern brottning. Fast det var ändå ganska bra. Vålerenga var faktiskt också ganska bra, om man ska vara ärlig. Kanske. Och var bollen inne när deras målis fumlade med den på mållinjen? Kanske. Jag vet inte. Det är möjligt. Nej. Ja. Jag tror inte det.
Att jag aldrig blir poet är lätt att räkna ut.
(Den som vill läsa fotbollspoesi kan göra det på footballpoets.org, som ni hittar om ni går vägen över Junivallens sköna lista över fina favoriter. Vi snor en rad från Glody Maks (skönt namn) sköna dikt om Thierry Henrys fotbollskonster som slutar med:
His dog is as crazy as a Iunatic.)
Fast om bollen på Vålerengas mållinje inte var inne borde domaren ha blåst frispark åt andra hållet. Tror jag.
Äh, det var nog en ganska bra match. En så kallad drabbning. Och Ante Covics svettiga räddning på den blivande elfsborgsgnagaren Ishizakis skott i slutminuten räddade kvällen. Det kunde ha varit bättre. Det kunde definitivt ha slutat sämre. Men det var framför allt kul att gå på fotboll i december.
Inte nog med det: Pablo såg pigg ut.
Var det en bra match? Kanske. Jag vet inte. Det är möjligt. Sådär. Jodå. Inte alls. Som modern brottning. Fast det var ändå ganska bra. Vålerenga var faktiskt också ganska bra, om man ska vara ärlig. Kanske. Och var bollen inne när deras målis fumlade med den på mållinjen? Kanske. Jag vet inte. Det är möjligt. Nej. Ja. Jag tror inte det.
Att jag aldrig blir poet är lätt att räkna ut.
(Den som vill läsa fotbollspoesi kan göra det på footballpoets.org, som ni hittar om ni går vägen över Junivallens sköna lista över fina favoriter. Vi snor en rad från Glody Maks (skönt namn) sköna dikt om Thierry Henrys fotbollskonster som slutar med:
His dog is as crazy as a Iunatic.)
Fast om bollen på Vålerengas mållinje inte var inne borde domaren ha blåst frispark åt andra hållet. Tror jag.
Äh, det var nog en ganska bra match. En så kallad drabbning. Och Ante Covics svettiga räddning på den blivande elfsborgsgnagaren Ishizakis skott i slutminuten räddade kvällen. Det kunde ha varit bättre. Det kunde definitivt ha slutat sämre. Men det var framför allt kul att gå på fotboll i december.
Inte nog med det: Pablo såg pigg ut.
torsdag, december 08, 2005
Pang på rödbetan
Jycken och jag halkar runt i leran. Av snögubben finns inte ett spår. Vintern är här.
Velkomen til VIF, Oslos stolthet! möter besökaren på Vålerengas hemsida. Vi får väl kvittera med att välkomna Vålerenga till Hammarby, Stockholms absoluta stolthet.
”Jeg tror ikke vi blir tatt på senga av Hammarby”, säger administrative ledaren Lars Bohinen. Vi läser vidare på hemsidan. Hur är läget hos våra motståndare? ”Det har vært bra trøkk på treningene, og det virker som gutta har overskudd.” Vad mer? ”Vi er alle veldig innstilt på å gi jernet og prestere godt i de to siste kampene før ferien.” Vad vet norrmännen om sina motståndare? ”Hammarby vant den svenske serien så sent som i 2001, og er et lag å regne med hos söta bror.”
Kom sen inte och säg att norrmän inte kan vara gulliga.
Vädret ser Tipsextralikt ut modell december -74, fast Söderstadions matta kommer att vara betydligt bättre än Burnleys och Hulls lervällingar fast kanske inte riktigt som Camp Nous underlag, om man får tro vad man ser på teve nu för tiden (läs: Ronaldinho). När var jag senast på fotboll i december? Aldrig. Troligen kommer det att låta mäktigt men annorlunda när handskbeklädda applådåskor efter snyggt Bajenlir rullar ut från läktarna. Termosen? Ännu oklart vad som händer med den. Möjligen häller jag i mig innehållet innan. Mössan? Antingen grönvit eller mammans morfarsfars pälsklädda historia från tidigt 1900-tal som hittat hit från Schweiz och sitter som en smäck. Långfillingarna ligger framme. Likaså Hellahalsduken. Blir det Jensen och Årets Bajenspelare 2005 som mittbackar? Sulan och Johansson på kanterna? Rakt mittfält eller med Petter som spets? Får Runaldo finna sig i att starta på bänken? Är Micke A med i truppen? Vem står? Blir det någon samba? Kommer domaren att springa omkring i kortbyxor?
Som vanligt kan vi bara ägna oss åt gissningar. Det är en sida av fotbollen som man inte kan negligera eftersom det är ett av tre ben som själva fundamentet vilar på. Vad är egentligen bäst: före, under eller efter själva akten? När bollen är i rullning är det bara att åka. Efteråt kan resultatet vara värt all möda. Men innan är fortfarande allt möjligt.
Nånstans där är vi.
Velkomen til VIF, Oslos stolthet! möter besökaren på Vålerengas hemsida. Vi får väl kvittera med att välkomna Vålerenga till Hammarby, Stockholms absoluta stolthet.
”Jeg tror ikke vi blir tatt på senga av Hammarby”, säger administrative ledaren Lars Bohinen. Vi läser vidare på hemsidan. Hur är läget hos våra motståndare? ”Det har vært bra trøkk på treningene, og det virker som gutta har overskudd.” Vad mer? ”Vi er alle veldig innstilt på å gi jernet og prestere godt i de to siste kampene før ferien.” Vad vet norrmännen om sina motståndare? ”Hammarby vant den svenske serien så sent som i 2001, og er et lag å regne med hos söta bror.”
Kom sen inte och säg att norrmän inte kan vara gulliga.
Vädret ser Tipsextralikt ut modell december -74, fast Söderstadions matta kommer att vara betydligt bättre än Burnleys och Hulls lervällingar fast kanske inte riktigt som Camp Nous underlag, om man får tro vad man ser på teve nu för tiden (läs: Ronaldinho). När var jag senast på fotboll i december? Aldrig. Troligen kommer det att låta mäktigt men annorlunda när handskbeklädda applådåskor efter snyggt Bajenlir rullar ut från läktarna. Termosen? Ännu oklart vad som händer med den. Möjligen häller jag i mig innehållet innan. Mössan? Antingen grönvit eller mammans morfarsfars pälsklädda historia från tidigt 1900-tal som hittat hit från Schweiz och sitter som en smäck. Långfillingarna ligger framme. Likaså Hellahalsduken. Blir det Jensen och Årets Bajenspelare 2005 som mittbackar? Sulan och Johansson på kanterna? Rakt mittfält eller med Petter som spets? Får Runaldo finna sig i att starta på bänken? Är Micke A med i truppen? Vem står? Blir det någon samba? Kommer domaren att springa omkring i kortbyxor?
Som vanligt kan vi bara ägna oss åt gissningar. Det är en sida av fotbollen som man inte kan negligera eftersom det är ett av tre ben som själva fundamentet vilar på. Vad är egentligen bäst: före, under eller efter själva akten? När bollen är i rullning är det bara att åka. Efteråt kan resultatet vara värt all möda. Men innan är fortfarande allt möjligt.
Nånstans där är vi.
onsdag, december 07, 2005
Score-Gutten
"Det hade känts konstigt att vara kvar i Sverige då Hammarby är den bästa klubben du kan spela i här."
Det blev inget nytt kontrakt. En trotjänare lämnar Bajen. Spel i norska Tippeligan väntar. Mikael Andersson har varit med hela vägen sen Hammarby tog de första tveksamma stegen från svänggäng till styrelsens och fansens krav på minst medalj. Från Zetterlunds till Linderoths fotbollsfilosofi. För att inte tala om Cratz-epoken. Konkurrensen om platserna har ökat. I Sandefjord kommer han säkert att tillhöra startelvan. Förhoppningsvis får han ett nytt, lika fint smeknamn av sina nya fans som han fick här när han petade in bollar till höger och vänster för ett par år sen, även om han "er tiltenkt en sentral midtbanerolle hos Tor Thodesens mannskap". Dessutom tror jag fortfarande att han är det slags spelare som man kan bygga ett vinnande kollektiv av. Inte stjärnorna, utan de som får det hela att funka.
Nu finns bara Sulan kvar från de urminnes tiderna. Mikael Andersson spelade varenda match guldåret, om jag inte missminner mig. Minnet är kort. Numera kan en misslyckad passning innebära att det regnar skit över spelaren. En del spelare är förtjänta av hyllningar i stället. För de snygga målen. För slitet på mitten. För guldet. För att ha varit trogen.
Jycken och jag går ut i regnet. I morgon väntar Söderstadion. Förhoppningsvis är Micke med.
Rätt eller fel: det blir nog nya takter på mitten.
Det blev inget nytt kontrakt. En trotjänare lämnar Bajen. Spel i norska Tippeligan väntar. Mikael Andersson har varit med hela vägen sen Hammarby tog de första tveksamma stegen från svänggäng till styrelsens och fansens krav på minst medalj. Från Zetterlunds till Linderoths fotbollsfilosofi. För att inte tala om Cratz-epoken. Konkurrensen om platserna har ökat. I Sandefjord kommer han säkert att tillhöra startelvan. Förhoppningsvis får han ett nytt, lika fint smeknamn av sina nya fans som han fick här när han petade in bollar till höger och vänster för ett par år sen, även om han "er tiltenkt en sentral midtbanerolle hos Tor Thodesens mannskap". Dessutom tror jag fortfarande att han är det slags spelare som man kan bygga ett vinnande kollektiv av. Inte stjärnorna, utan de som får det hela att funka.
Nu finns bara Sulan kvar från de urminnes tiderna. Mikael Andersson spelade varenda match guldåret, om jag inte missminner mig. Minnet är kort. Numera kan en misslyckad passning innebära att det regnar skit över spelaren. En del spelare är förtjänta av hyllningar i stället. För de snygga målen. För slitet på mitten. För guldet. För att ha varit trogen.
Jycken och jag går ut i regnet. I morgon väntar Söderstadion. Förhoppningsvis är Micke med.
Rätt eller fel: det blir nog nya takter på mitten.
Frimärken från Togo
Alltså, jag tycker att Sverige ska möta brassarna i gruppspelet och helst så nära man kan komma en hansastad så att man kan dundra ner dit och förslagsvis klämma en typ Rattherrn pils i god stil på nåt ståndsmässigt ölhävarhak med megastorbildskärm i närheten av stadion, för in på stadion lär man ju inte komma. Är det VM i fotboll vart fjärde år och vi är med ska vi naturligtvis möta Ronaldinho och hans brazilian all stars och sen på vägen Tottis hårfagra lirare, Henrys spetskompententa musketörer, Riquelmes argentinska vinthundar samt om det behövs spöa skiten ur engelsmän, spanjorer och portugiser. Men visst, Togo, Tunisien, Saudiarabien, Angola och Trinidad och Tobago är ju också med. Och det är ju… bra att möta dem. Har vi riktig tur kan vi få möta dem hela vägen till kvarten. Där vi förlorar mot Costa Rica.
Nä, fram för tunggung. Hoppas hoppas att Zlatan, kalsongkillen, Östlund och alla andra vikingar hamnar i samma grupp som Adriano, Juninho, Ronaldo, Robinho, Ronaldinho, Roberto Carlos, Cafu…
Och sen tar vi dem igen i finalen…
Oj, då, jycken sover. Det ska nog jag också göra.
Nä, fram för tunggung. Hoppas hoppas att Zlatan, kalsongkillen, Östlund och alla andra vikingar hamnar i samma grupp som Adriano, Juninho, Ronaldo, Robinho, Ronaldinho, Roberto Carlos, Cafu…
Och sen tar vi dem igen i finalen…
Oj, då, jycken sover. Det ska nog jag också göra.
måndag, december 05, 2005
Senaste nytt
Sverige, måndag.
Snögubbe attackerades av jycke
En jycke fick tuppjuck under en promenad i morse. Anledningen var en snögubbe som små snälla barn tillverkat under helgen och satt en morot som näsa på. Jycken skällde besinningslöst ut den stackars snögubben som stod där och sakta smälte bort. Först när hussen gav jycken moroten slutade jycken att skälla. Snögubben fick så småningom tillbaka sin näsa, men den trycktes in åt fel håll för att dölja den bit som fattades. Det finns inga vittnen till den råa chockattacken. Men enligt säkra källor belönades jycken med en hundgodis.
Skrammelbil in för översyn
Enligt tvärsäkra källor kommer en väl tejpad smutsgrå men troligen blå bil lämnas in på obestämd tid för operation i morgon bitti. Det var på tiden, utbrast en nattarbetande granne som en längre tid vaknat alldeles åt helvete för tidigt.
Ledare
Vi vet inte om det hänt nåt särskilt i världen, mer än det vanliga tjabblet. Hur går det med feminismen, till exempel? Ingen aning. Och hur vädret blir över Söderstadion på torsdag spelar inte heller någon större roll. Vi kan inget annat än hoppas och tro på det bästa. Man har ju mössa att stå och mysa i. Men vi vill inte ha löparbanor. Där står vi principfasta. Där Finnkampen går av stapeln 2012, när Sverige åter är en C-nation i friidrott, där är vi inte.
Vi vill ju inte gärna sticka ut näsan, men får man ta med sig termos på torsdag?
Snögubbe attackerades av jycke
En jycke fick tuppjuck under en promenad i morse. Anledningen var en snögubbe som små snälla barn tillverkat under helgen och satt en morot som näsa på. Jycken skällde besinningslöst ut den stackars snögubben som stod där och sakta smälte bort. Först när hussen gav jycken moroten slutade jycken att skälla. Snögubben fick så småningom tillbaka sin näsa, men den trycktes in åt fel håll för att dölja den bit som fattades. Det finns inga vittnen till den råa chockattacken. Men enligt säkra källor belönades jycken med en hundgodis.
Skrammelbil in för översyn
Enligt tvärsäkra källor kommer en väl tejpad smutsgrå men troligen blå bil lämnas in på obestämd tid för operation i morgon bitti. Det var på tiden, utbrast en nattarbetande granne som en längre tid vaknat alldeles åt helvete för tidigt.
Ledare
Vi vet inte om det hänt nåt särskilt i världen, mer än det vanliga tjabblet. Hur går det med feminismen, till exempel? Ingen aning. Och hur vädret blir över Söderstadion på torsdag spelar inte heller någon större roll. Vi kan inget annat än hoppas och tro på det bästa. Man har ju mössa att stå och mysa i. Men vi vill inte ha löparbanor. Där står vi principfasta. Där Finnkampen går av stapeln 2012, när Sverige åter är en C-nation i friidrott, där är vi inte.
Vi vill ju inte gärna sticka ut näsan, men får man ta med sig termos på torsdag?
söndag, december 04, 2005
Lördag hela veckan
Också ett sätt att tillbringa en söndag på (se gårdagens bloggdrapa). Dock en, men icke oväsentlig skillnad: väl hemma fann jag en (okej, två) Sort guld i skafferiet. Jycken slumrar redan sött och väntar på morgonpromenaden.
lördag, december 03, 2005
Glöggbestyr och länktips
Också ett sätt att tillbringa en lördag. Hemkommen från heldag på kidsens skola med julmarknadsbestyr (dilat glögg i åtta timmar utomhus) och med den huvudvärken efter för mycket frisk luft trodde ni kanske men röken från glöggbrasan envisades med att förfölja undertecknad och till slut blev det för mycket av den varan – och av kontinuerliga test av pepparkakor och saftglöggen för att hålla i gång systemet och inte stelna i halvkylan. Så det blev till att tillsammans med en ipren sova bort kvällen.
Att ha ont i huvudet av för mycket rök eller att läsa om det är ju naturligtvis fullkomligt ointressant för gemene man. Vill man däremot fundera på hur Hammarby sköter kontraktsförhandlingarna med dem som eventuellt skulle kunna förgylla tillvaron för det grönvita publikhavet på AEG Nacka Stadium runt 2010 rekommenderas följande länk till intervjun med Magnus Tappert på svenskafans bajensida.
Som sagt, lördag. Om jag ändå haft huvudvärk för att glöggen inte var barnvänlig. Sån tur har inte jag.
Inte nog med det: även söndag kommer jag att stå där för att hålla brasan i gång. Jag får hitta på nån lösning. Frågan är: Skulle ni köpa glögg av nån på en julmarknad som i stället för tomteluva har en hemmagjord gasmask på sig?
Fast just nu är jag lite på g. Även sömn vid fel tillfälle kan ge resultat. Men vad har jag för det? Det finns en starobno nånstans i skafferiet men sonen är på galej, enligt ryktet på Mondo av alla ställen, och ska hämtas med skrammelbilen, det ingår i dealen. Jag sitter och funderar på saken, fingertopparna trummar på bordet, när någon puffar på mig med en gammal strumpa i käften. Det är mitt i natten men jycken ser uppfordrande på mig och låter sådär lite larvigt farlig som hon brukar göra när hon kräver uppmärksamhet. Att det är morgonpromenad om sju timmar tycks inte bekomma henne. Hon har dessutom fått vara ensam mest hela dagen, så en viss förståelse har jag för attacken. Efter ett viss kamp får jag loss strumpan. Se på fan, min saknade Homerstrumpa som jag fick i födelsedagspresent har dykt upp från ingenstans. Jycken får en godis som belöning och jag bestämmer på stående fot att mamman får hämta slyngeln.
Tomte och pepparkaksgubbe misstänkta för mordbrand, skriver kvällsdraken. Julbocken i Gävle har gått upp i rök. Igen.
Jag har en viss förståelse för hur bocken upplevde det hela.
Å andra sidan har jag också en viss förståelse för tomten och pepparkaksgubben.
Att ha ont i huvudet av för mycket rök eller att läsa om det är ju naturligtvis fullkomligt ointressant för gemene man. Vill man däremot fundera på hur Hammarby sköter kontraktsförhandlingarna med dem som eventuellt skulle kunna förgylla tillvaron för det grönvita publikhavet på AEG Nacka Stadium runt 2010 rekommenderas följande länk till intervjun med Magnus Tappert på svenskafans bajensida.
Som sagt, lördag. Om jag ändå haft huvudvärk för att glöggen inte var barnvänlig. Sån tur har inte jag.
Inte nog med det: även söndag kommer jag att stå där för att hålla brasan i gång. Jag får hitta på nån lösning. Frågan är: Skulle ni köpa glögg av nån på en julmarknad som i stället för tomteluva har en hemmagjord gasmask på sig?
Fast just nu är jag lite på g. Även sömn vid fel tillfälle kan ge resultat. Men vad har jag för det? Det finns en starobno nånstans i skafferiet men sonen är på galej, enligt ryktet på Mondo av alla ställen, och ska hämtas med skrammelbilen, det ingår i dealen. Jag sitter och funderar på saken, fingertopparna trummar på bordet, när någon puffar på mig med en gammal strumpa i käften. Det är mitt i natten men jycken ser uppfordrande på mig och låter sådär lite larvigt farlig som hon brukar göra när hon kräver uppmärksamhet. Att det är morgonpromenad om sju timmar tycks inte bekomma henne. Hon har dessutom fått vara ensam mest hela dagen, så en viss förståelse har jag för attacken. Efter ett viss kamp får jag loss strumpan. Se på fan, min saknade Homerstrumpa som jag fick i födelsedagspresent har dykt upp från ingenstans. Jycken får en godis som belöning och jag bestämmer på stående fot att mamman får hämta slyngeln.
Tomte och pepparkaksgubbe misstänkta för mordbrand, skriver kvällsdraken. Julbocken i Gävle har gått upp i rök. Igen.
Jag har en viss förståelse för hur bocken upplevde det hela.
Å andra sidan har jag också en viss förståelse för tomten och pepparkaksgubben.
fredag, december 02, 2005
Det går att springa utan löparbanor
Jycken rusar på och jag försöker andas ut. Tänka stora tankar kommer inte på fråga. Små, obetydliga tankar? Glöm det med.
Alla spekulationer om Bajens eventuellt kommande nya arena får vänta. Och varför framtidshoppet Magnus Tappert lämnar Bajen och drar till Kalmar, av alla ställen, kan man också undra över. ”Vi hade förhoppningar att Magnus skulle bilda ett framtida mittbackspar i Hammarby med Isak Dahlin”, säger Tommy Davidsson på Bajens hemsida. Jaså? Snyggt jobbat, vem som nu är ansvarig. Men vad vet jag? Magnus Tappert kanske har gått och kärat ner sig i en stilig kalmaritska som vägrar flytta till Tjockhult? Förhoppningsvis är det så – och inte luddigt kontraktstänkande som är orsak.
Fast Kalmar ska eventuellt spela med åtta mittbackar nästa säsong. 8-0-2 kallas det visst.
Initierade synpunkter om detta och arenaföljetongen och mycket annat går säkert att hitta hos grönvitasidanupp. Men ett tips hinner jag med. Om du bor i rätt kommun: mejla och kräv besked av en politiker av din sort hur han eller hon ställer sig i arenafrågan. Får du svar mejlar du tillbaka: ”då kommer inte jag att rösta på dig och ditt parti” alternativt ”bra, då får du min röst i höstens val”. Får du inte svar, fortsätt att mejla tills du får det. Eller gör så här.
Min inställning är glasklar: löparbanor är döden. Tomma läktarsektioner likaså. Fotboll ska spelas på fotbollsplaner. Låt alla ha var sin fotbollsplan på respektive hemmaplan. Och passa på att bygga en friidrottsanläggning modell modern men mindre i Kista. Allt blir billigare än en koloss för allt och ingen.
Just nu rusar jag åt alla håll.
Klockan ett i natt satt äldsta sonen och pluggade till dagens kemiprov. Så dags då, kan man tycka. När jag rusade förbi hans rum och undrade vad i alla glödheta han gjorde upp så sent undrade han vad jag gjorde upp så sent. Innan dess tjatade han till sig att vi skulle övningsköra med skrammelbilen. Vi bytte plats och jag sa glöm inte att ställa in mittbacksspegeln, det är viktigt, och det gjorde han med besked genom att bryta av den. Sen skulle vi tanka. Tanklocket gick inte att få upp. Inte ens med våld. Vi skramlade hem och bytte tejp här och var runt karossen. Alla bilskrotar och mackar har allt från överliggande dubbla kamaxlar till grillkorv med stark senap för en tia, men just mittbackspeglar som passar vårt ekipage finns inte. "Middbaggspegel, sau du? Dee kænner jau inte till." En timme med tanklocket så gick i alla fall det upp. Och alla vill att man ska gör en jävla massa saker. Hela tiden. Och en ny mittbackspegel kostar deg, som det mesta som man ska göra hela tiden.
Därför är det skönt att gå i snöglopet och råfukten på morgonpromenad med jycken och andas. För det är mycket nu. Att ha sina barn i en skola som laddar inför helgens traditionstyngda julmarknad i dagarna två tillhör just kategorin det är mycket nu. Föräldrarna piskas in grupper för att förrätta sitt värv. Kaffe? Det blir snabbkaffe på stående fot. Tre bloss, sen får man fimpa.
Jag fortsätter att rusa. Alla andra kan i lugn och ro sitta kvar och besöka tidskriften Tid. Bajare kan börja här. Häckenfanatiker här. Vänner av krönikor kan börja här, här eller här. Homestaging? Ni vet dom där som byter ut vissna krukväxter och gamla soffkuddar mot nya för att få upp priset på Tjockhults alla redan billiga bostadsrätter? Börja här. Det finns till och med en julkalender. Reklam? Njae, samhällsinformation.
Jycken gäspar stort när jag rusar förbi. Jag håller med: man kan bli trött för mindre.
Alla spekulationer om Bajens eventuellt kommande nya arena får vänta. Och varför framtidshoppet Magnus Tappert lämnar Bajen och drar till Kalmar, av alla ställen, kan man också undra över. ”Vi hade förhoppningar att Magnus skulle bilda ett framtida mittbackspar i Hammarby med Isak Dahlin”, säger Tommy Davidsson på Bajens hemsida. Jaså? Snyggt jobbat, vem som nu är ansvarig. Men vad vet jag? Magnus Tappert kanske har gått och kärat ner sig i en stilig kalmaritska som vägrar flytta till Tjockhult? Förhoppningsvis är det så – och inte luddigt kontraktstänkande som är orsak.
Fast Kalmar ska eventuellt spela med åtta mittbackar nästa säsong. 8-0-2 kallas det visst.
Initierade synpunkter om detta och arenaföljetongen och mycket annat går säkert att hitta hos grönvitasidanupp. Men ett tips hinner jag med. Om du bor i rätt kommun: mejla och kräv besked av en politiker av din sort hur han eller hon ställer sig i arenafrågan. Får du svar mejlar du tillbaka: ”då kommer inte jag att rösta på dig och ditt parti” alternativt ”bra, då får du min röst i höstens val”. Får du inte svar, fortsätt att mejla tills du får det. Eller gör så här.
Min inställning är glasklar: löparbanor är döden. Tomma läktarsektioner likaså. Fotboll ska spelas på fotbollsplaner. Låt alla ha var sin fotbollsplan på respektive hemmaplan. Och passa på att bygga en friidrottsanläggning modell modern men mindre i Kista. Allt blir billigare än en koloss för allt och ingen.
Just nu rusar jag åt alla håll.
Klockan ett i natt satt äldsta sonen och pluggade till dagens kemiprov. Så dags då, kan man tycka. När jag rusade förbi hans rum och undrade vad i alla glödheta han gjorde upp så sent undrade han vad jag gjorde upp så sent. Innan dess tjatade han till sig att vi skulle övningsköra med skrammelbilen. Vi bytte plats och jag sa glöm inte att ställa in mittbacksspegeln, det är viktigt, och det gjorde han med besked genom att bryta av den. Sen skulle vi tanka. Tanklocket gick inte att få upp. Inte ens med våld. Vi skramlade hem och bytte tejp här och var runt karossen. Alla bilskrotar och mackar har allt från överliggande dubbla kamaxlar till grillkorv med stark senap för en tia, men just mittbackspeglar som passar vårt ekipage finns inte. "Middbaggspegel, sau du? Dee kænner jau inte till." En timme med tanklocket så gick i alla fall det upp. Och alla vill att man ska gör en jävla massa saker. Hela tiden. Och en ny mittbackspegel kostar deg, som det mesta som man ska göra hela tiden.
Därför är det skönt att gå i snöglopet och råfukten på morgonpromenad med jycken och andas. För det är mycket nu. Att ha sina barn i en skola som laddar inför helgens traditionstyngda julmarknad i dagarna två tillhör just kategorin det är mycket nu. Föräldrarna piskas in grupper för att förrätta sitt värv. Kaffe? Det blir snabbkaffe på stående fot. Tre bloss, sen får man fimpa.
Jag fortsätter att rusa. Alla andra kan i lugn och ro sitta kvar och besöka tidskriften Tid. Bajare kan börja här. Häckenfanatiker här. Vänner av krönikor kan börja här, här eller här. Homestaging? Ni vet dom där som byter ut vissna krukväxter och gamla soffkuddar mot nya för att få upp priset på Tjockhults alla redan billiga bostadsrätter? Börja här. Det finns till och med en julkalender. Reklam? Njae, samhällsinformation.
Jycken gäspar stort när jag rusar förbi. Jag håller med: man kan bli trött för mindre.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
