Äh, det är ju för fan Bajen

Är det verkligen sant att årets premiärmatch i allsvenskan går av stapeln om tre veckor?

Ja, det är det.

I dag sög vi en stund på jyckens morgonpromenad, som till slut föll på matten. Kommando saneringspatrullen har lämnat oss och dagen är dessutom hantverkarefri och mokaputtraren behövde med andra ord bara puttra ett par gånger för att göra jobbet. Och det behövdes trots den uppnådda ron. För till råga på allt har jyckens matte släpat hem en tempuramadrass på prov från naprapaten som jag fick äran att testa under natten – vi är inne på nya madrasser eftersom vi tror oss känna en viss brandlukt när näsan är begravd i lakanen, men det är svårt att veta ur det är med den saken eftersom snoken tappat en del av sin förmåga att urskilja finliret i luften de senaste veckorna – och sämre har jag nog aldrig sovit.

Det är snart fullmåne, det är därför, säger matten som tror stenhårt på madrassvalet och tycks ha bestämt att det är det vi ska ha.

Det är naturligtvis så att Hammarbys trupp är kompetent nog att göra stordåd, men vi skulle gärna ha sett åtminstone ett nyförvärv som kunde röra om i grytan eftersom vi börjat tro på det där tillskottet i truppen som vi hört vankas om sen, ja vilken dag slutade förra säsongen? Och då talar vi precis som alla andra såklart om någon som går direkt in i truppen och helst i startelvan. Sen att Hammarby Fotboll AB:s resultat visar att omsättningen förra året var den största i bolagskoncernens historia är ju ingen tröst förutom för en vd eftersom vi talar om pengar, kulor, stålar, deg, flis, kalla det vad ni vill. Just i detta fall betyder största omsättningen bara att stålarna försvinner snabbare än de kommer in och att man måste ”fortsätta pressa kostnaderna”. Jag vet själv hur det är när jag glor i min egen plånka, men nu är jag inte vd för ett fotbolls-AB så jag har inget för det. Men att ett litet minus troligen döljer ett större minus är ett privatekonomiskt axiom, är min ringa erfarenhet. Som när man eventuellt anser sig ha råd att köpa nya madrasser.

Äh, vi har sovit för illa. Vi förstår arenafrågans betydelse för framtiden och att det kanske är där som framtiden avgörs, men vi har trott på det där nyförvärvet, precis som vi har trott på talet om de goda siffrorna. Vi har trott på nästa säsong. Vi tror fortfarande.

Men vi känner ingen riktig ro.

Sen kom vi på en sak: varför skulle vi göra det?