Vår bästa tid är nu, läser vi på en insiktsfull blogg. Vi är som vanligt något mer återhållsamma men njuter lika fullt. På nyhetsplats i en tidning som Guillou envisas med att kalla Sveriges malligaste (det är den inte) läser vi ett matchreferat (typ undermålig underhållning) som får oss att undra var skribenten har sina sympatier och om vi sett samma match. Det kan vi inte ha gjort. Tony Gustavsson för sin del talar minst tre gånger och i olika sammanhang om bra och hög och bra verkningsgrad (vi talar fortfarande om samma match) på Bajens hemsida, och det kan det ju ligga något i.

Vi njuter lika fullt.

Något som kan vara värt att ta med sig är hur Bajen när pågarna väl lyckades fippla in sina mål omedelbart tog tag i taktpinnen igen och bestämde hur det skulle se ut där ute på planen.

För övrigt tror vi inte att Bajens backlinje slog en enda tjongboll mot förgäves löpande forwards, och gjorde dom det (det måste ha skett, till och med Barças Puyol sysslar med sånt, men han är ju å andra sidan back) så må det vara förlåtet. Det tappades en och annan boll på mitten, det görs det även på Camp Nou, men annars var passningsfrekvensen hög, lång och stilig och igånghållen av spelare som skolats i HTFF. Särskilt när pågarna försökte pressa bollhållaren, till exempel Sosseh. Det hade dom ingenting för.

I kväll är vår enögde granne bortibacken på plats på Olympia. Man har ju konstigt nog olika preferenser för vad man vill göra på semestern. Hur det än går kommer Bajen att tappa en placering. Eller vänta, ett scenario är förstås kravaller och att bägge lagen fråntas tre poäng. Ett annat att Henke knoppar in matchens enda mål 89:e minuten.

Eller skit samma. Vi sitter på den gistna träbänken med muggen full och njuter lika fullt.

Nu ska vi skicka ett mejl så att FRA får nåt att göra.