Passar och ler

Vi har glott på match på dumburken. Vi ler.

Vi firar den odiskutabla segern mot Malmö värdigt – och med en klassiker: frukostbröd med räkost. Typ åtta stycken, för vi blev hungriga där vi satt och glodde storögt och emellanåt högljutt gav vårt bifall.

Att Charlie Davies levererar i parti och minut har vi börjat vänja oss vid, och är dessutom inget som överraskar oss. Kvällspresskrönikörstilen är för övrigt inte vår. Vi har vetat från början vad killen kan. Killen lägger sig inte ens ner när han har chansen att få frispark vid hörnflaggan. Han gör mål i stället.

Bajen lär för övrigt ha en urkass bänk, om man ska fortsätta att tro kvällspresskrönikörer, dom som ni vet vet allt innan och ibland efter. Modell superettan om ens det, har vi läst både här och där under resans gång. Det stämmer, som ni andra vet, inte det heller, som den som är med sin tid kunnat konstatera den senaste tiden när sju eller åtta spelare som borde vara ordinarie inte kan lira på grund av skador eller avstängningar. Den består delvis av division två-lirare, och då menar vi lirare. Vi hyllar naturligtvis Charlie för hans slit och två mål, men kanske ännu hellre debutanten Carlos Gaete, som om man så vill kommit från ingenstans och som lärt sig att man ska skjuta ett volleyskott på Lolos precisa hörna mot och på mål. Att killen skulle bli trött kunde till och med vi räkna ut, men innan dess var det inget att snacka om.

Vi kan inte låta bli att skriva några rader om en skön division två-anfallare som numera lirar vänsterback i allsvenskans särklass skönaste lag och gör det med egen skön stil: Alagie Sosseh är bollsäker med känsliga fötter, dribblingsbenägen, framåtsyftande – och lunkar tillbaka längs kanten när Bajen tappar boll nånstans. Vi njuter – med hjärtat i halsgropen – varje gång. Särskilt som malmöiterna fått för sig att det var just där man skulle försöka slå till.

Det gick inte så bra. För när dom för en gångs skull då och då lyckades med halva uppsåtet, då fanns dubbel dansk dynamit som täckte upp: ”Nå så før hillvedde, Christian, det ær din gubbe!”

Medelåldern på truppen? 23,4. På bänken satt fyra 18-åringar.

Motståndarna lär vara lika skadedrabbade. Visst, men det var dom som torskade.

Allsvenskans kanske bästa spelare (vi är som ni vet återhållsamma) satt bredvid bisittarjens och fick beröm av densamme.

Har Bajen en back på planen så är det naturligtvis så att han gör en balja han med. 26 passningar inom laget– och sen en skön markare som gled så fint in i mål. David Johansson är tillbaka.

Vem vet, nästa gång kanske det är Sulans tur…

Vi fick se en allsvensk debutant från Kapstaden hoppa in i hetluften – Nathan Paulse, snabba ryck med papperna minsann – och få sin första varning i allsvenskan efter tre minuter. Vi såg hur som helst en viss potential. Hade han haft liite snagg på skallen hade inte den svettiga pannan förpassat nicken två decimeter över ribban utan i stället under densamma.

Poppen kändes lite bajen, och växte när det till slut i vanlig ordning drog ihop sig.

Firandet? Fortsätter värdigt. Vi ska inventera skafferiet.