Jycken är löpsk och morgonpromenaderna hålls kopplade och korta. Morgondoppen däremot rullar på, fast ett blev inställt eftersom lönefabrikens visselpipa ljuder alltför sent och sen alltför tidigt igen och även en annan måste slagga nån gång.
Men vad hade man för det? När väckarklockan inte insett att knoddarna numera har sommarlov?
En gång i tidernas begynnelse var det rätt kul att ett par gånger ligga i typ Rålis med en kasse och heja och peka på maratonnissarna, varav hälften såg ut att ha skavsår på de mest obehagliga ställen. Allvarligt talat, numera är det ju inte ens postmodernt att plåga sig igenom den upplevelsen, även om det fanns guldkorn vid sidan av löparmassorna som fortfarande förgyller vardagen när man tänker på det. Och det gör man ju av någon anledning såhär års.
En poäng med det nuvarande vädret och att bo halvurbant är att det såhär års finns så mycket att vila ögonen på när man är ute och rör på sig. Sitter det i reptilhjärnan eller är det fråga om inlärda processer? Upprätthåller eller undergräver man könsmaktsordningen? Är man ensam om fenomenet? Man är naturligtvis kluven där man går och betraktar sakernas tillstånd och ibland vrider nacken ur led eller plötsligt ändrar fokus och till och med tappar tråden och då och då hakan: om det inte vore så varmt skulle man kunna analysera orsakskedjorna, men vem som är subjekt och vem som är objekt blir så att säga underordnat verkligheten. Man får helt enkelt pusta ut. Hämta andan. Se oberörd ut. Låtsas som ingenting. För varmt är det.
Om allt går som det ska, vilket det i och för sig aldrig brukar göra men man slutar ju aldrig att hoppas, kommer en annan att vara på Örjans Vall på måndag när det blir finaste tänkbara besök och äntligen skönsång i Gessleland. Vi har inte räknat in tre poäng för Bajen, men om allt går som det ska… och så vidare. Sen tar vi oss förhoppningsvis vidare ner till Gubbhyllan vid Sundet för några dagars rekreation och ett och annat dopp. Naturligtvis även morgontidiga dylika.
Sedan får vi se.
Mokabryggaren brummar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Semesterstängt, eller?
.d undrar Panik åxå..
Det är något spöklikt över bloggar som inte uppdateras, ungefär som övergivna hus på landsbygden. Man går in och hittar minnen från förr, kvarlämnade till beskådan för dem som vågar kika in. Man undrar vart de tog vägen, de som bodde här. Och varför tog de inte med sig de här sakerna när de drog, varför lämnades allt vind för våg?
Skicka en kommentar