Inte ett ord om kaffe

Morgonpromenad med jycken. Den halvt om halvt utlovade solen lös naturligtvis med sin frånvaro. Vi hälsade på två tre små munsbitar som vi aldrig stött på tidigare och vars mattar och hussar mest såg rädda ut att ha sett sin lilla krabat för sista gången. Väl på udden tände vi en tagg och glodde på vattnet där nere medan jycken spårade gud vet vad i snåren. En rote svanar svängde brant vänster och gick ned för landning i perfekt formation och under högljutt klonkande. En talgoxe höll låda i närmaste träd. Blåsipporna hade inte gått på SMHI:s snack utan sov klokt nog på.

Som vanligt alltså, och detsamma gäller att vi inte riktigt hunnit med i svängarna.

Kolla bara:

Bandysäsongen tog slut och så är det med det.

Thom Åhlund har lämnat sin post och så är det med det.

Alla är glada över ett ett mot ett norskt lag med underligt namn från Telemarken och så är det med det.

Fast dom lär ha spelat noll noll mot svenska mästarna för en månad sen – om man vill få perspektiv på tillvaron.

Fast sen lär dom visst alldeles nyligen förlorat med sex noll mot Sandefjord – om man vill välja ett annat perspektiv på tillvaron.

Allt är alltså väldigt underligt. Det är en sån säsong och så är det med det.

Vi har i smyg besökt andra lags typ hemsidor. Slutsats? Många försöker finna ett perspektiv på tillvaron. Två i allra högsta grad onämnbara sopgäng känns oroväckande stabila. Annars vetifan.

Nu spelar det mindre roll för Bajen: Vi är ju unika på alla sätt och vis. Men det kan ju vara bra att veta att även om vi är unika och i en klass för sig, vilket vi är, så är vi inte helt ensamma om att försöka välja rätt perspektiv på tillvaron.

Fast det lär visst vara en del av tjusningen med livet.

Nånstans där i resonemanget gick vi hem.