Styrpulpeter

Regn. Vädret har ändrat karaktär. Jycken sover trots alla dofter tungt under det runda köksbordet. Runt om sitter grabbarna i familjen och en och annan grabbkompis. Mamman är på fest på sitt håll, samma sak med dottern. Vi äter spagetti och köttfärssås och snackar styrpulpeter. Eftersom vi har gäster är ketchupen framme. Men inget vin för jag ska hämta dottern. Klassfest och risk eller chans att det blir ryska posten.
Vet inte om ”långtradare” är lika populärt som förr. Tjugotvå minuter var klassrekordet. Det gick inte att undvika dregel. En del dreglade mer än andra, har jag förstått. Den som jag helst skulle ha dreglat ned vågade jag aldrig föreslå en långtradare. Sanningen är att jag rodnande aldrig vågade föreslå att just vi två skulle göra något annat än skaka hand. Andra fick sin beskärda del av dreglet, det gick liksom av sig självt. Men att vara blyg och kär är inte helt okomplicerat, är min erfarenhet.
Mamman är också på klassträff, modell femton, tjugo eller tjugotvå år efter första eller sista gången. Ska fråga henne om hon minns vem som dreglade mest.
Undrar om antalet upplevda långtradare och deras respektive karaktär har haft betydelse för vilket jobb, vilken lön, vilken bostad och vilken feministisk ståndpunkt man har?