Natt. Och här sitter man vid köksbordet och glor kontemplativt ut i mörkret innan det är dags att slagga in eftersom vi inte haft möjlighet tidigare. Huset är nämligen fullt av folk, tillfälligt gästspel från Ume samt Skåne – och tidigare i veckan från Noreg av alla ställen – och det har redan som om det inte vore nog börjats packa prylar för att inte tala om att tvätta. Sportlov hägrar på nån förhoppningsvis snöklädd kulle i Dalarna, som vi förklarat för vår schweiziska nia är ett slags nedskavd alp som ligger ungefär en mil under trädgränsen, och bilen, som tvättats så till den milda grad att jag inte kände igen den på parkeringen vid favorithökar’n i eftermiddags när jag inhandlat ett ton måsten till tuffa dagar i skidbacken utan vilset fick irra runt en stund, är redan trekvartsfull. Plus utrustad med en sån där inlånad boxmanick på taket. Och dom åker inte förrän på söndag.
En annan håller alltså ställningarna på hemmaplan. Samt förstås äldsta sonen.
Och jycken.
Vi kommer att rapportera om morgonpromenaderna, som helt naturligt faller på vår lott eftersom den sportlovsbefriade sonen lär slumra så gott han kan, var så säkra.
Möjligen kommer vi också att försöka ta igen en del av den varan, som vi slarvat med sen nån gång i åttan.
Möjligen kommer jycken att stå en stund utanför sovrumsdörren och skälla innan det är dags.
"Please don't spoil my day..."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar