Tämja naturen

Ett sätt att bevisa att genus enbart är en konstruktion är att alltid slå en drill på ”fel” mugg.

Jycken och jag genomförde morgonpromenaden med sedvanlig bravur men också under idogt kastande av pinnar av diverse standard att jaga efter eftersom en ytlig veterinärbekant häromdagen vid ett kort möte på promenaden framkastade att jycken var ”en smula tjock”. En annan funderade under taggen längst ut på udden om man kan få jycken att också kasta pinnar för att vi liksom ska hamna i fas med varandra, men gav upp idén. Vi misstänker alltså veterinärbekantingen för att säga en sak men mena två. Vi är av naturen konspiratoriskt lagda, vilket det ibland finns fog att vara. Jag säger bara: Se er om i världen.

När vi väl stod där och funderade kom vi på att vi också kan slå två flugor på smällen. Vi har nämligen återigen börjat intressera oss för feminismens svar på våra frågor. Rörelsen Bara bröst har rönt framgång i badhus i norr och i söder, men här, i jämmerdalens mittpunkt, tycks rörelsens väg till målet beklagligt eftersatt. Vår utgångspunkt är att forska vidare i saken, ”för såhär kan vi inte ha det”, och samtidigt dra det där andra stråt till stacken medelst ett antal trista bassänglängder och därmed slå jycken på fingrarna på vågen. Det tycks vara den bistra sanningen att ibland får man göra en massa trista saker för att få göra allt det där andra som man vill uppleva.

Så vi skyndade hem till kaffemaskinens putter och fyllde på vår lista.

Vi lyckades nämligen trots tappra försök inte överleva nyårsnatten utan att halvlova oss själva att lista allt som behöver åtgärdas dagligen och på sikt, typ fler armhävningar och att ta i den där biten med att det är hög tid att göra typ revolution, i vilken könsmaktsoordningen och problemformuleringsprivilegiet bara är en liten del, tro mig. För att inte tala om att gå till lönefabriken. Och numera ”att regelbundet simma för ökat välbefinnande”.

Och nu sitter vi här och glor på listan, som med dagarnas gång har en tendens att bli allt längre.

Och nu tittar solen fram. Jag säger bara: Inte en dag för tidigt.

Vi funderar vidare på saken över en påtår på den gistna träbänken. Och på den där jämra råttan som innan vi hann blinka bet av diskmaskinsslangen.