Ett par kulor i granen

Ute blåser allt annat än sommarvind. Och Paris nya hångel attackerade Leto, meddelar den mindre kvällsdraken, som också lockar med att Paolo Roberto under kvällen blir pungsparkad i en tv-kanal. Själv funderar jag på att dräpa den sista, okej, de sista, julölen för att liksom dra ett streck nånstans att vi går mot ljusare tider även om det är obegripligt när man såhär på kvällskvisten står på förstukvisten och glor ut i mörkret och envetet försöker få fyr på taggen. Granen? Den står sammanbiten och jävligt torr och surar i hörnet och väntar på att få bli utburen i kretsloppet. Den har i och för sig inte haft det lätt eftersom jycken föredrar att dricka ur dess fot vilket påskyndat den nakna processen, som inte är klar förrän vi dansat runt den och sånt har vi inte tid med. Dessutom hänger ett par snygga grönvita kulor kvar och lyser upp eländet. Jycken? Är i Järna med alla andra för att hälsa på, så den kan man inte gå ut med som omväxling.

Vilket är det roligaste svenska ordet hittills? Smör, enligt vår för terminen inneboende tysktalande som inte kan så många ännu på hjältarnas språk men som innan man vet ordet av och om jag känner henne rätt kommer att veta skillnaden på adjektiv och adverbial och att vårda infinitivmärket ömt och tydligt, vilket får ses som en bedrift med tanke på alla profana uttryck och däremellan lösryckta mumlanden samt i och för sig insiktsfulla analyser som hon får sig till livs när hon lyssnar till våra samtal runt köksbordet om, tja Bush och feminism och Petter.

För att inte tala om hur det kan låta i skolan där hon tillbringar dagarna.

Allvarligt talat, det är kanske så att Petter Andersson inte längre är en talang räknat i fotbollsår, och att han kanhända får räkna med att hamna i Midtjylland av universums alla lag (som dock som den minnesgode erinrar sig har cheerleaders, ”danseglade ulvepiger”, som går under namnet Wolfpack) om han ska bli ”proffs”, men vi tror oss fortfarande se potentialen. Att det kryllar av ”talanger” och hårt arbetande lirare i sina bästa år på Bajens mittfält är ju en lisa för laget om han nu försvinner. Dessutom räknar vi kallt med Charlie Davis stora genombrott, i år alltså, och konstaterar att det ser en aning ljusare ut där framme nu när även Freddy är med i startelvskampen. Men ändå. Och man vet ju aldrig. Och vi har ju liksom inte sett Petter den riktigt store än.

Fast numera byggs lag med pengar, och helst ska det egna målet spikas igen. Vilket vi håller en tumme för ska ske.

Så vi är delvis kluvna i sak.

Annars tycks den grönvita inställningen vara frisk över lag. Inte en dag när Bajen tränar utan rapporter om axlar ur led, hjärnskakningar och diverse blodsutgjutelser.

Vi vet hur det kan vara. Vi gjorde för några dagar sen typ ett antal armhävningar när vi bestämde oss för att nu får det vara nog, och sen sade ryggen ifrån.

Men snart är vi åter på g. Bara så ni vet.