Vi som har jouren

Jycken i skärgårn, matten och ett koppel ungar likaså, och de lär ha lagt nät i mörkret med sälräknaren och hans kustkryssare och dragit upp dem nästa dag och käkat abborre och sik och hela härligheten och lirat rappakalja i stugvärmen frampå småtimmarna. Höstlov, alltså, och en annan är i vanlig ordning hemma och tappar fokus och funderar på att göra en massa dumheter som att kröka loss och hångla med nån typ statssekreterare, även om man kanske dragit läpparna åt sig om hon i tid berättat att hon kallas för ”pansartaxen”, men som vanligt kommer man inte till skott utan går mest omkring och glor på alla löv.

”För vi hade Gunnarsson” får väl nästa års eventuella klack var den nu befinner sig på Söderstadion sjunga när Peking (och Henkeborg) kommer på besök. Eftersom Heidar Geir Juliusson också packat ner dojorna och drar har Bajen inte länge nån islänning i truppen. Att varken han eller Gunnar Thor gjorde samma avtryck som Petur Marteinsson i Bajenland är inte så mycket att säga om: jag menar, vem skulle kunna göra det?

En i den nuvarande men sakta krympande truppen tror för övrigt att Ljungskile vinner allsvenskan nästa år, om man får tro nån truppgallup som Bajens hemsida snickrat ihop. Vem som är den personen är naturligtvis ingen hemlighet.

En sak till: Benny Lekbergs debut mellan stolparna förra året var sannerligen spektakulär, och han verkar vara en skön lirare, men nånstans måste man börja bygga ett lag som ska vara med där uppe.

Så vad man än vill säga: Truppen kommer att förstärkas. Vi är naturligtvis glada för att det vimlar av ytterst lovande 17-åringar, men det är kanske inte riktigt dem som vi räknar som förstärkningar.

Att Simon Helg är med på tåget är vi trots allt lyckliga över.

Frågan som alla ställer sig är förstås: Kommer Cratz att springa ärevarv när han kommer till Söderstadion nästa år med sitt Peking? Och en mer nyfiken undran: Är Micke Andersson sportchefen på andra sidan?

Jakten på de fina titlarna går vidare bland lagen i länet. Eftersom kungen i förtroende uttalat sig om var han har sina sympatier har porrkungen tagit över rubrikerna i AIK.

Korrektivets kris- och jouransvarige har i god ordning, med läpparna förseglade och på nykter kaluv ställt samman följande minnesvärda sammanställning av året allsvenska som gick i stå:
Årets målvakt: Richard Kingson. Några miljoner till och ”Magic Hands” hade sett till att Bajen ännu inte landat och dessutom fått tillbaka de där miljonerna med råge.
Årets spelare: Louay Chanko. Bajens mittfältare var i stort sett bäst mest hela tiden och kan enligt Erkan Zengin plattånga Erkans hår till fulländning.
Årets vi är inte bättre än så här: BP nollade enkelt ett jurgårn på guldjakt. Inte nog med det: två gånger om.
Årets bästa första halvlek alla kategorier: Bajen spelade resolut ut de blivande allsvenska mästarna enligt konstens alla regler på Söderstadion. Vi som var på plats gnuggade ögonen för att förvissa oss om att det inte var Barcelona som tillfälligt bytt färg på tröjorna. Att det var de blivande svenska mästarna som stod för ”motståndet” säger för övrigt det mesta om årets allsvenska.
Årets snudd på utskåpning i första halvlek: Elfsborg spelade resolut ut Bajen på Söderstadion, vilket de bittert fick ångra när Bajen kom på besök på konstgräset frampå höstkanten.
Årets Sulan: Det finns naturligtvis bara en.
Årets ”solnatattare”: Fem sex stycken troglodyter som nu borde veta att dom inte hör hemma på Söderstadion. Och för tydlighetens skull: inte på någon annan arena heller.
Årets ställningstagande: ”Vi älskar domarn” mötte en något lomhörd linjeman när han återkom för att fullfölja sitt uppdrag.
Årets underligaste försäsongsupplevelse: Första sjutton minuterna i dimman på Stadshagen mot BP.
Årets arena: Den som vi fortfarande väntar på besked om trots att det inte är val förrän om tre år.
Årets vad är detta: Sebastian Egurens kläder auktioneras i detta nu ut på tradera. Inte matchstället. Utan typ jeansen.
Årets till slut: Charlie Davies frälste inte bara sig själv tre gånger utan hela Söderstadion när han i sista omgången mot Gais gjorde det han numera även bevisligen kan, nämligen mål i allsvenskan.

Årets som vanligt: Vi tar oss samman. Men låter löven ligga till sig. Mokabryggaren kallar.