Som en annan Johnny

Vi har bestämt oss för att en gång för alla för i år genomlida en kort, förtida höstdepression nu när sommaren fortfarande bestämmer över klädval, jyckens morgonpromenader, morgondoppens art, kaffets styrka etc. Så att det är klart när det liksom verkligen gäller. Så att vi inte har nåt att skylla på när det är dags.

Sen undrar vi varför lönefabriken lyckas blåsa i visselpipan inte bara när det var dags för jugårn och Halmstad (känns iofs rätt okej såhär efteråt) utan även när de grönvita heroerna först ska inta Stadion för att köra över BP ännu en gång för alla och därefter ska spela skiten ur Råsundabetongen när aikås ”alla världsstjärnor” (för att tala grannens hybrisspråk) sätts på plats på ”hemmaplan”. Orättvist, är bara förnamnet. Men naturligtvis inte oväntat.

Vi konstaterar att Grönvita sidan… har tagit sig samman, vilket gör den förtida höstdeppen mer uthärdlig.

Panikbloggeri1 har en ställt samman en (o)trolig startelva inför BP-krossen som får oss att fälla en och annan tår.

Vi har inte mycket mer att tillägga än att vi trots alla omen ser ljuset i tunneln.

Och att vi fortfarande tror att Charlie nån gång kommer att leverera så att det sjunger om det.

Att vi inte ger upp.

Och att vi nu måste få tid att deppa lite.