Morgondopp, -kaffe och hela programmet tidigt som attan. På bryggan låg för övrigt ett övergivet bananskal som vi undvek i sista stund. Och nu väntar jycken tålmodigt på bättre tider och gäspar stort.
I går var det alltså ett så kallat fotbollsderby som vi lyckades kasta ett och ett halvt öga på då och då på lönefabriken via dumburken, och redan efter trettio sekunder hade vi på känn att det här kan gå åt helvete.
Det ena laget bjöd inte på mycket i fotbollsväg. Det andra laget försökte så gott det gick innan benen slogs undan för dem.
Det finns ingen anledning att gnälla bara för att man kan, utan det är bättre att konstatera fakta när man kan. Såhär är det: Grisfotbollen vann som dylik ibland plägar göra när det är derby eftersom det hör till fotbollens outgrundliga väsen och som ibland gör ont att konstatera. Numera är Bajen det bättre laget inte bara i all evighet utan även på planen. Bajen har spelarna, tekniken, farten och idéerna, även om motståndarlagets torftiga spelidé just denna gång bar frukt om än knastertorr, smaklös och utan kärlek. Och att även det i all evighet bästa laget kan få stryk är ju ingen nyhet, vet vi av erfarenhet.
Fast tre poäng är ju tre poäng.
På sätt och vis ett idéburet, klassiskt derby: järnkaminer med tunnelseende mot fotbollslirare med visioner. Elakast vann. Men de kommer inte till himlen för det, var så säkra.
Målet såg inte otagbart ut, om man säger. Både Monteiro, Traore och Lekström får solidariskt dela på bördan. Att rädda en straff är dock alltid gött, även om till och med svärmor in spe, som brukar undra om det bara är i ishockey som målvakterna är så tjocka, skulle ha tagit just denna variant av fösare. Så vi tycker fortfarande att Bajen skulle lagt fyra mille på ett fyramånaderskontrakt med "Magic Hands". Det hade betalat sig.
I trettio sekunder såg alltså Paulinho het ut. Sen vet jag inte riktigt vad som hände efter stolpträffen, förutom att vi tog den som ett järtecken vilket vi naturligtvis förbannade men inte kunde göra något åt. Petter, Lolo, David ville mest och bäst. Eguren skulle bort från planen till varje i pris, var motståndarplanen som gick hem. Då och då saknades Sulan.
Och Charlie kom inte till.
Hur som helst: Ryktet om allsvenskans död är betydligt överdrivet. Shit happens.
Nu ska vi ut i Europa via Fredrikstad och härja. Hoppas vi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar