Yngsta sonen njöt, hammarbytrollet som fick sitta i sonens hatt njöt, och jag njöt mellan hostandet, nysandet och snytandet.
Som sagt, förra matchen, i mordor, lugnade märkligt nog ned oss till den milda grad att vi inte längre var oroliga efteråt – och redan under bollens gång insåg vi vad det var vi såg växa fram. Tänk, inte ens resultatet bekom oss som det borde (ibland vinner riktigt kassa lag, det bara är så underligt med fotboll). Dagens match mot BP gick följdriktigt precis enligt ritningarna, som fortfarande bara har börjat ta form, bara så ni vet. Vad vi menar med det är vi alldeles för dundersnoriga och esberitoxberoende för att orka förklara. Men vi orkar le, det kan vi tillstå. För vi har väntat. Och väntat. På "Petter – återkomsten". Att vi gillar granna strutar gör ju inte saken sämre två gånger om. Och tänk när han är helt fit for fajt...
Klasskillnad, naturligtvis, i grund och botten där ute på planen. Men många var bra. Några kan bättre. Louay Chanko visade verkligen klass, vilket gläder oss alldeles oerhört. Det finns till råga på allt en bolltrillare som vi skulle vilja se mer av, hur nu det ska gå till med tanke på konkurrensen, nämligen Haris.
För övrigt blev "Christian – återkomsten" rätt bra den med.
Va fanken, den var ju lite återkomsten över Haris också.
Ja, va fanken, det var liksom lite återkomsten över alltihopa.
Nu ser vi snudd på dubbelt. Bingen väntar. Och, hör och häpna, en kopp salviate...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar