Återkommande grönvita tecken

Solen tittar fram då och då. Vi anar den även i dag och hör snön droppa. Dessutom har vi druckit kaffe. Jycken? Har fått kuska runt sjön med matten på skidor. Fotboll? Vi anar nåt i luften. Och att 40 centimeter snö kanske har blivit 37.

Att Petter Furuseth är tillbaka som grönvit kantspringargamäng gläder oss alldeles oerhört. Att Petter vinglat hit och dit hör till, livet är sånt (och vem vet, det kan ju varit fruntimmer inblandat), och vi ska väl lustigt nog vara tacksamma för att förra säsongens kval till allsvenskan slutade som det gjorde, för annars hade han nog inte varit grönvit han heller utan troligare assyrisk folkhjälte.

Att Sebastián Eguren, som inte kunde sätta ord på hur det kändes att springa in på Nou Camp inför 90.000 åskådare och där först se en och sedan en annan grönvit flagga i det katalanska publikhavet, väljer att sparka boll några månader i Mordors maskineri är naturligtvis deprimerande. Fast inte lika deprimerande som att femton pellejönsar genom att avbryta en träning än en gång lyckats sätta grönvit töntstämpel på alltsammans. Tror dom verkligen att det är dom, eller för den delen Eguren, som är Hammarby?

Tyvärr missade vi att vara på plats på Zinken under Bajens urladdning mot Sirius i veckan eftersom annat pockade på uppmärksamhet. Tanken var att vi skulle fira med vår gode vän P som enligt uppgift gjorde sin tusende Bajenmatch på plats. Vi har ännu inte lyckats konfirmera att han lyckades ta sig ur tältet innan Bajen ledde med 6–0. För övrigt är vi övertygade om att bucklan äntligen får följa med rätt lag hem från Studenternas.

Så nu vet ni vad vi är övertygade om.

För övrigt är det alldeles åt helvete för lite Serge nu för tiden. (För att inte tala om France Gall, vilket vi tänker göra något åt...) Allt är naturligtvis borgarnas fel. Den här länkar vi för P och hans tusen matcher.