Målvakter att hålla i handen

Arla fågelsång och kaffe slår det mesta. Solen leker i yrvakna trädtoppar. Sova? Går inte av någon anledning som vi inte riktigt får kläm på.

Jycken, däremot, snarkar på.

Vi borde analysera vad vi hittills sett. Frågan är om vi vill.

Behållningen so far är Söderstadions publik. Den håller åter högsta klass. Mot Peking var det också klasskillnad i första halvlek på den hyggligt sköna gröna planen. Fast fel lag lirade boll. I andra halvlek blev det möjligen bättre, men då gick också tempot ner. Plus att den grönvita keepern fortsätter att göra allt för att motbevisa att han besitter eventuella kvaliteter. Man får faktiskt lust att få svar på frågan: Vad var det för fel på Benny?

Att Andreas Dahl blev matchens lirare övergår vårt förstånd. I övrigt tycks de flesta inte riktigt ha något klipp i benen. God superettanklass? Kanske. Många mål hit och dit tycks vara melodin. Vi kan leva med tre mål i baken. Om det blir fyra framåt.

För övrigt har superettan visat sig vara jämnare än befarat. Eller vänta: kanske tack och lov?

Denna gång lyckades inte Linus leverera. Men han har steget och är där han ska vara. Vår Sebastian ger vi också godkänt. Simon och Petter vill man se mer av, och okej, det får vi nog, även om vi och de redan nu inser att deras motståndare inte kommer att vara rundningsmärken. I mitten vet vi inte, men några av alternativen förskräcker. Därbak är ordet stabilt inte det första man tänker på.

Och längst bak? Som sagt: Vad var det för fel på Poppen?

Och som Anders Linderoth, snyft, en gång sade efter en mysko tvåtvåtillställning på Söderstadion: Gör vi två mål på Söderstadion ska vi vinna.

En sak är säker: Inget kommer att gå som tåget. Och då menar vi förstås när tåget gick som tåget och inte som nu för tiden.

Äldste sonen blir för övrigt allt äldre och firades följaktligen i går traditionsenligt med mormors Gugelhopf och bland annat en prenumeration på Offside och byxor i modern kulör. För övrigt har vi ännu en gång blivit med inneboende från sydligare nejder, nej ingen typ schweizisk nia eller blivande dansess utan barnens något äldre kusin som bland mycket annat också kan mycket om kungars bolande, vilket vi uppskattar. Han var för övrigt med på förstamajrabaldret på Söderstadion eftersom han är grönvit, vilket vi också uppskattar. Sönerna var ju också på plats, men yngste sonens grönvita troll tycks ha spelat ut sin roll och fick stanna hemma.

Inte för att det gjorde någon skillnad på händelserna på planen.

Dottern och mamman gjorde för övrigt det enda rätta och demade runt. Regimbyte känns som en lämplig paroll inför hösten.

Nu har solen tagit ett bestämt grepp om morgonen, vilket vi gläds åt. Själva håller vi hårt om kaffemuggen och går ut en stund. Jycken? Snarkar.